Idag kan vissa yrkesgrupper jobba nästan var och när som helst, uppkopplade med datorer och smarta mobiler. Ett mer gränslöst arbetsliv ger ökad frihet. Samtidigt finns det risker med förändringen.
På ett seminarium i mars presenterade Arbetsmiljöverket två forskarrapporter om gränslöst arbetsliv. Det är en kunskapsöversikt och en antologi med bidrag från forskare inom olika fält.
Myndigheten har också gjort en vägledning, som tar upp de utmaningar som gränslösheten innebär för arbetsmiljön. Den riktar sig framför allt till arbetsgivare och skyddsombud, och ger råd om vad de bör tänka på i arbetsmiljöarbetet.
Nanna Gillberg, forskare vid Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan, Göteborg, har skrivit den ena av rapporterna. Hon beskrev på seminariet olika trender i nutidens digitaliserade och globaliserade arbetsliv.
En av trenderna är ökad flexibilitet.
Gränslöst i tid och rum
Flexibiliteten handlar om arbetstiden och om var jobbet utförs. Vissa arbetstagare kan arbeta i princip när och var som helst.
Flexibilitetstrenden visar sig också i den fysiska utformningen av kontor. Allt fler anställda arbetar i så kallade aktivitetsbaserade flexkontor. De består mest av öppna ytor och vanligtvis kan bara två tredjedelar av personalstyrkan vara på plats samtidigt.
I förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare syns flexibiliteten i att många arbetar på olika slags korta kontrakt.
– Det blir svårare att bedriva ett långsiktigt arbetsmiljöarbete när en stor del av arbetskraften är på genomresa, sa Nanna Gillberg.
Anställda i Sverige och i övriga Norden har de mest flexibla arbetstiderna inom EU. Närmare fyra av tio arbetstagare i Sverige har flexibel arbetstid, enligt Arbetsmiljöverkets senaste arbetsmiljöundersökning. Tre av tio svarar att de har relativt fri arbetstid.
Den högsta andelen medarbetare som själva reglerar när, var och hur de jobbar finns inom sektorerna IT-tjänster och högre utbildning.
Reglerat i vård och omsorg
Samtidigt är flexibiliteten i arbetslivet ojämnt fördelad. Närmare sju av tio arbetstagare arbetar inte hemifrån. Drygt tre av tio kan i allmänhet inte påverka sin arbetstid. Detta gäller oftare för kvinnor än för män.
Vård, omsorg och arbetaryrken i industrin har de mest reglerade arbetstiderna. Omkring var fjärde kvinna och var femte man arbetar skift, eller har någon annan form av schema där arbetstiderna varierar.
Flexibel arbetstid gör ofta att man arbetar fler arbetstimmar per vecka. Den flytande gränsen mellan arbete och fritid kan också göra att man aldrig riktigt kopplar bort jobbet.
– Kanske arbetar man lite lågintensivt över hela sin vakna tid, sa Nanna Gillberg.
Kollegorna påverkar
Otydliga förväntningar riskerar att driva på känslan av att man bör vara tillgänglig för jobbsamtal, mejl och sms utanför arbetstid, beskrev Nanna Gillberg. Arbetsplatserna har oftast inte några riktlinjer för hur den luddiga gränsen mellan arbete och fritid ska hanteras. Då hamnar ansvaret på den enskilda medarbetaren.
– Det kan vara svårt för den individuella arbetstagaren att sätta en gräns och säga att man inte är tillgänglig om alla andra är det. I frånvaro av riktlinjer ser man hur kollegorna gör och vill inte verka sämre.
Arbetstagare kan också se tillgängligheten som ett sätt att ”betala tillbaka” till arbetsgivaren för att de får en flexibilitet som de uppskattar.
Samarbete tar tid
Samtidigt som många tjänstemän har fått större frihet i när och var de jobbar, och större ansvar för hur de lägger upp sitt eget arbete, finns det delvis motstridiga krav.
Mycket arbete bedrivs idag i team. Kommunikation och samarbete, till exempel möten, kan ta en stor del av arbetstiden för kontorsanställda. Då kan det hända att de inte hinner med kärnuppgifterna, som i stället måste göras på kvällar och helger.
En rekommendation från forskarna är att prata om normerna på arbetsplatsen och skapa riktlinjer för tillgänglighet. Den tydligheten bör arbetsgivaren ta initiativ till, sa Nanna Gillberg. Hon pekade också på behovet av balans mellan krav och resurser i arbetet.
Alla behöver återhämtning
En annan av forskarna, Göran Kecklund, vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet, tog upp betydelsen av återhämtning.
– Man kan faktiskt inte jobba jämt, sa han.
Kroppen behöver varva ner efter arbetsdagen, rent biologiskt. Utan tillräcklig återhämtning finns det risk för kronisk stress och ohälsa. Bristande återhämtning är redan idag ett problem i arbetslivet, konstaterade Göran Kecklund.
Han lyfte även fram den form av flexibilitet i arbetstiderna som utgår från verksamhetens behov.
Kollektivtrafiken och sjukvården behöver till exempel mer personal vid vissa tider på dygnet än vid andra. Resultatet av verksamhetsanpassade skiftscheman eller periodplanerad arbetstid blir ofta mer oregelbundna arbetstider och kortare framförhållning. När schemat är oförutsägbart och ryckigt riskerar återhämtningen att bli lidande.
– Det är svårt att göra bra scheman, sa Göran Kecklund.
Hans rekommendation vid verksamhetsanpassade arbetstider är att följa de råd för schemaläggning som finns, och som bygger på forskning.