Bättre arbetsmiljö när brandmän lär av sina insatser

13 november 2018 Lästid: 5 min
En brandbil under utryckning i mörker. Långa linjer av ljus visar att det går fort.
Räddningstjänsten behöver ha bättre system för att dra lärdom av de insatser som görs. Det kan ge både bättre arbetsmiljö för brandmännen och bättre verksamhet, enligt en forskningsrapport.

Foto: Martin Botvidsson/TT

Stöd från ledningen och ett enklare rapporteringssystem, som tar till vara brandmännens erfarenheter från insatser. Det kan bidra till bättre arbetsmiljö inom räddningstjänsten, enligt ny forskning.

Johan M. Sanne, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, har studerat hur den kommunala räddningstjänsten kan arbeta för att få in arbetsmiljöfrågor som en naturlig av verksamheten.

Han intresserar sig för organisatoriskt lärande. Studien handlade alltså om hur räddningstjänsten systematiskt tar till vara erfarenheter, och använder kunskapen för att utveckla sitt sätt att jobba.

– Jag blev positivt överraskad av hur många goda försök som görs. Samtidigt finns det brister i räddningstjänstens lärande, säger Johan M. Sanne.

Han intervjuade ett 80-tal personer från en rad olika yrkesgrupper inom fyra kommunala räddningstjänster. En av de utmaningar han ser, är att få till ett bättre system för lärande, som utgår från vad brandmännen faktiskt gör i sitt arbete.

Inte alls bara bränder

Brandbekämpning är en stark del av yrkesidentiteten. Det påverkar samtalen arbetskamrater emellan, och vilka risker man förbereder sig på.

Men i arbetet är inte minst trafiken också en stor riskfaktor. Det förhållandet får inte tillräckligt genomslag i arbetsmiljö- och utvecklingsarbetet, menar Johan M. Sanne. Tre brandmän dog 2016 i samband med insatser vid trafikolyckor.

– Räddningstjänsten ägnar mer tid åt trafikolyckor än åt bränder. Därför borde räddningstjänsten prata mer om hur de hanterar dem, och om hur de organiserar och förbereder sig. Det går ofta att överföra ett tänkande från ett område till ett annat.

Bland brandmän finns en stark tradition av historieberättande på lokal nivå, beskriver Johan M. Sanne. Han har sett många exempel på hur brandmän pratar med varandra, ritar på whiteboard och berättar om händelseförloppet för att skapa en gemensam bild av insatser som de har genomfört.

Brandmän rapporterar inte allt

Men ofta landar resonemangen främst i slutsatser som ”vi borde ha varit fler”. Lärdomar förs inte heller vidare till nästa nivå.

– Det är en stor skillnad mellan historieberättandet och benägenheten att rapportera tillbud. Anställda rapporterar långt ifrån allt, av olika anledningar, säger han.

Räddningstjänsten har, jämfört med ambulanspersonal och poliser, stora möjligheter att öva. Enligt Johan M. Sanne finns det mycket tid som inte upptas av insatser. Detta är en resurs i utvecklingsarbetet.

Samtidigt ställs brandmän inför många olika slags situationer, som inte inträffar så ofta.

– Då är det viktigt att verkligen använda de kunskaper man får in, så att man kan förbereda sig för nästa insats.

Ledningens intresse viktigt

Det har stor betydelse om ledningen gör det tydligt att den vill ta till vara erfarenheter från golvet, menar han.

– Ledningen måste visa att man faktiskt följer upp det som kommer fram. De som verkligen har arbetsmiljöansvaret, det vill säga den politiska nämnden, behöver kunna ställa bra frågor, begära information och kräva uppföljning av arbetsmiljöarbetet rent konkret. De behöver se arbetsmiljöarbetet som ett kvalitetsarbete.

Både lagen om skydd mot olyckor och arbetsmiljölagen ställer krav på lärande och systematiskt förbättringsarbete, betonar han.

För att öka lärandet i organisationen krävs alltså att det finns en efterfrågan på arbetstagarnas kunskaper. System ska vara transparent, så man vet vad som händer med inrapporterade erfarenheter.

– Man ska inte få skit för det, och inte heller få problemen tillbaka i knät med en uppmaning om att lösa dem på egen hand, säger Johan M. Sanne.

Om frågor fastnar i organisationen, är risken större att medarbetarna tröttnar.

– Mottagaren måste ha mandat i form av tid, pengar och ämneskunskap.

Efterlyser enklare rapportering

Många medarbetare som Johan M. Sanne intervjuade efterlyste enklare rapporteringssystem, med en enda ingång för de olika rapporter som ska skrivas.

Arbetsgrupperna kan även behöva stöd i form av verktyg för att strukturera diskussionerna då de utvärderar insatser, såg han.

– De kan också sakna rätt kunskap för att skriva ned erfarenheterna, så att det syns vilken betydelse de har. Dokumentationen behöver skrivas på ett sätt som gör att den går att omsätta i handling, genom en ny policy, nya instruktioner eller nya övningar.

Både kvalitetssäkring och spridning av erfarenheter försvåras av oklara mål.

Johan M. Sanne menar att lärandet inom räddningstjänsten skulle vinna på att det utsågs vad han kallar lärandeagenter. Det kan vara personer på olika nivåer – brandmän, chefer och olika specialister – som har ett särskilt uppdrag att utveckla lärandet i verksamheten.

Det krävs också processer för att kvalitetssäkra utbildnings- och övningsmaterial och styra utbildningssatsningar mot de behov som finns.

– Man behöver hela tiden följa upp att alla har rätt kunskap för arbetet, säger han.

Arbetsmiljö i räddningstjänsten

Projekt: Verksamhetsutveckling för förbättrad arbetsmiljö och ökad nytta i räddningstjänsten

Projektledare: Johan M. Sanne, IVL Svenska Miljöinstitutet

Tidsperiod: 2014-2018

Här kan du läsa rapporten

Utveckla ert lärandeklimat

Kollegor står och samtalar.Är ni öppna för varandras idéer och för att lära er nytt på jobbet? Ett öppet klimat och rutiner för att fånga upp förbättringsförslag ökar engagemanget.

Ta hjälp av Suntarbetslivs dialogstartare Forskning på 5: Alla kan bidra till lärande.

  • Se en kort film och läs lite om forskning
  • Prata om ert eget lärandeklimat, med stöd av frågor i dialogstartaren
  • Kom överens om hur ni vill jobba vidare

Text: Margareta Edling