Den administrativa personalen i sjukvården får ibland utstå nedsättande ord från vårdpersonal. De spänningar som finns mellan yrkesgrupperna drabbar både individer och verksamheten i stort. Men det finns sätt att komma till rätta med problemen.
– Det pågår en debatt i facktidningar och på sociala medier. Administratörer och vårdnära personal ställs emot varandra på ett aggressivt sätt. Administratörerna framställs som onda och vårdpersonalen blir de goda. Jag är intresserad av hur det är att jobba i detta klimat.
Ingrid Svensson, forskare vid Karolinska Institutet, berättar om den studie som hon just nu genomför. Hon tittar på den växande gruppen av administratörer, och vilka spänningar som finns mellan dem och patientnära vårdpersonal.
Pratas i krigsmetaforer
I studien har hon gett sig ut i sjukvården och deltagit på olika möten där administrativ personal och vårdpersonal möts. Och hon beskriver att det från båda sidor pratas i rena krigsmetaforer, som att de två sidorna strider mot varandra.
– Det finns en diskurs inom sjukvården att du skapar värde genom att vara på plats, ombytt och träffa patienter. Gör du inte det så jobbar du inte.
Det gör det svårt för den personal som har anställt för att jobba med administrativa frågor och utveckling.
– Administratörerna har ofta långa tidsperspektiv och jobbar över professionsgränser. De har organisationens bästa och organisationens syfte framför sig. De vårdnära jobbar med kortare tidsperspektiv, och en patient i taget.
Dessutom vill vårdpersonalen ofta jobba självständigt och fatta egna beslut.
– Men nu vill administratörerna komma in och standardisera deras arbetssätt. Det kan bli problem när man inte benämner att man har olika utgångspunkter.
Det kan bli problem när man inte benämner att man har olika utgångspunkter.
Skämt på administratörernas bekostnad
Administratören blir ofta utsatta för nedsättande ord och skämt, till exempel att de är ”dökött” eller ”pärmnissar”. Ibland börjar de skämta på sin egen bekostnad, vilket ytterligare förstärker motsättningarna.
Vissa administratören börjar också bete sig som en säljare, för att sälja in sina lösningar till kliniken på ett överdrivet positivt sätt.
– Och är man inte sann och äkta så väcker det automatiskt motstånd.
Drabbar både individ och verksamhet
Spänningarna drabbar både individen och verksamheten. Den administrativa personalens kompetens och ambitioner kommer inte till sin rätt, och lösningar som skulle kunna föra verksamheten framåt kan fastna.
– De som jobbar både kliniskt och administrativt får dåligt samvete över att jobba med långsiktiga frågor istället för på golvet. Man börjar göra saker som visar på konkreta, snabba resultat – som till exempel att skriva lathundar – även om det inte är det som man egentligen tror skapar mest värde på sikt .
Medvetenhet och dialog är lösningen
Vad är då lösningen? Jo, medvetenhet och dialog. Börja redan innan administratörerna anställs.
– Fundera på vad ni vill att era administratörer ska ha för bakgrund och kompetens. Vilken typ av individer vill ni ha och vad ska de göra? Det gäller att vara tydlig.
Det gäller att vara tydlig.
En viktig sak är att förutse och tidigt ta tag i de spänningar som kan uppstå.
– Att jobba hemifrån, till exempel, är ett privilegium som administratörer kan ha men som vårdpersonal inte lika ofta kan ha. Det behöver man som chef hantera. Även sådana saker som vad administratörerna har på sig – ska de vara ombytta eller inte? Det kan skapa avundsjuka och bygga på motsättningarna mellan yrkesgrupperna om vissa har privata kläder på jobbet.
Det gäller också att chefer inte skjuter över alla svåra frågor till administratörerna.
– Som vårdpersonal vill man kanske vara med och driva utveckling men man kommer inte fram, man vet inte hur. Då hänvisar chefer ibland till administratörerna – men de kan inte alltid påverka så mycket.
Blunda inte för problemen
Slutligen är det viktigt att hålla dialogen levande och inte blunda för problemen.
– Ta det här på allvar, för människor blir påverkade. Om en individ ger en annan individ ett öknamn är det ett individproblem men det här är också ett större, mer generellt problem. Man behöver ta tag i det som ett organisationsproblem. Det påverkar både den vårdnära personalen och administratörerna.
Ta det här på allvar, för människor blir påverkade.
Det gäller också att se administratörernas kunskaper i sitt sammanhang i vården. För även om de här motsättningarna återfinns i alla yrkesgrupper, så befinner sig administratörerna i en speciell roll i vården. Här är de mest välutbildade personerna ofta de som jobbar ”på golvet”, ute i verksamheten.
– När en administratör till exempel byter från fordonsindustrin till sjukvården så upplever de att deras kompetens inte tas på allvar här.
Uppmärksamma att även administratörerna sitter på stor kunskap och utbildning.
– Vården är traditionellt sett väldigt styrd i hur man ser på kunskap och utbildning, men för administratörerna är det mycket mindre reglerat. Jag tror att man tar administratörerna mer på allvar om man ser även deras kunskaper som värdefulla och funderar över vilken kunskap man efterfrågar och hur den ska komma till användning.
Fotnot: Fotot av Ingrid Svensson är taget av Stefan Zimmerman.
Kort om administratörerna i studien
De administratörer som den här texten handlar om är oftast utvecklingsledare.
Det är en yrkesgrupp som har uppstått på fler och fler arbetsplatser – inte minst i vården.
De arbetar med sådant som ”att standardisera vårdprocesser”, ”uppföljningssystem”, eller ”strategiskt kvalitets- och utvecklingsarbete”.
Vissa har klinisk bakgrund och andra har utbildning i till exempel projektledning, ekonomi eller till ingenjör.
Utvecklingsledare finns på alla nivåer, men den här forskningen handlar om dem som befinner sig på centraliserade utvecklingsavdelningar.
