Sexuella trakasserier kan leda till ineffektiva organisationer och psykisk ohälsa. Det behövs mer forskning om hur vanligt det är, och hur man kan stoppa det. Det konstaterade fyra forskare vid ett seminarium om sexuella trakasserier.
I spåren av metoo-rörelsen under hösten 2017 har många aktörer vaknat till och börjat fråga sig – hur kan vi motverka sexuella trakasserier? Den statliga forskningsmyndigheten Forte bjöd in fyra forskare för att diskutera kunskapsläget vid ett frukostseminarium i Stockholm den 18 december.
En genomgång av forskarna visade att det inte finns mycket forskning om hur vanligt det är i olika delar av arbetslivet. Inte heller hur man kan nå och stoppa förövarna, till exempel genom att se till att det får konsekvenser att trakassera någon sexuellt.
– Vi behöver bli tydligare med genusperspektivet i forskning över huvud taget. Hur kommer det sig att det här inte har varit en viktigare fråga hittills? sa Fredrik Bondestam, forskningssanordnare vid Nationella sekretariatet för genusforskning på Stockholms universitet.
Finns kunskap om bra arbetsmiljö
Sexuella trakasserier är till stor del ett arbetsmiljöproblem. Och det finns både kunskap och stöd för att skapa bra och trygga arbetsplatser. Det menade Eva Vingård, professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet. Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö är ett sådant stöd.
– Arbetsgivarens ansvar, rutiner för att förebygga och hantera kränkande särbehandling – det finns där alltihop.
Den tystnadskultur som funnits kring sexuella trakasserier behöver vi alla hjälpas åt att bryta, menade hon, och citerade Madeleine Albright, USAs före detta utrikesminister: ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.
– Jag tror både män och kvinnor i fortsättningen kommer att hjälpa varandra mer. Och om de inte gör det, vågar jag inte spekulera i var de hamnar.
Släkten stoppade våldet
Hur ska man förstå att sexuella trakasserier ofta pågår inför öppen ridå utan att någon ingriper? Margareta Hydén är professor emerita i socialt arbete vid Linköpings universitet, och gästprofessor i kriminologi vid Stockholms universitet. Hon har forskat om kvinnor med erfarenhet av våld i nära relationer.
Jag är väldigt glad att jag i min forskning hittade människor som gjorde något åt våldet
Många hade ett nätverk av människor som visste om att dessa kvinnor blev misshandlade, men som ändå förhöll sig passiva.
Men det fanns också exempel på manliga släktingar som hade stoppat våldet. De gjorde det möjligt att separera och till och med lämna barnen hos pappan, eftersom släkten höll koll på honom.
Det går att jämföra de här olika typerna av reaktioner från omvärlden med hur kvinnor behandlas vid sexuella trakasserier, menar Margareta Hydén. Det är helt enkelt omvärldens passivitet som gör det möjligt att det kan fortgå.
– Jag är väldigt glad att jag i min forskning hittade människor som gjorde något åt våldet, sa Margareta Hydén.
Vet inte om sexuella trakasserier har ökat
Har sexuella trakasserier ökat? Det vet vi inte eftersom det inte har gjorts några större vetenskapliga undersökningar av det över tid på länge, konstaterar Katja Gillander Gådin, professor i folkhälsovetenskap vid mittuniversitetet i Sundsvall.
– Men jag kan tänka mig att det har ökat, eftersom nätet utgör en ny stor och viktig arena. Dessutom har porrkonsumtionen ökat, tillsammans med sexualiseringen av flickor.
Var tredje flicka i grundskolan har utsatts för någon form av sexuella trakasserier. Det visar en enkätundersökning bland unga i Östersund som Katja Gillander Gådin gjorde med stöd från Folkhälsoinstitutet under åren 2010 till 2012. I den undersökningen ställde forskarna mycket specifika frågor för att ringa in fenomenet.
De undersökte också kopplingen mellan sexuella trakasserier och psykisk ohälsa, och fann en viss koppling särskilt för flickor.
Osäkra siffror
Den första stora undersökningen om sexuella trakasserier kom 1987 och hette FRIDA. Den gjordes på uppdrag av dåvarande JämO och fick kritik för att överdriva förekomsten av sexuella trakasserier.
Fredrik Bondestam gjorde en sammanställning om undersökningar av sexuella trakasserier i universitetsvärlden för dåvarande JämO år 2007.
– Men siffrorna var väldigt osäkra och spände från 3 till 52 procent. Varför är det så svårt att få fram en bild av hur vanligt det är? Det handlar om vad vi är beredda på att få veta.
En väg att gå skulle kunna vara medarbetarenkäter på arbetsplatser. Men då behöver man ställa mer än en enda fråga, och vara tydlig med hur man definierar sexuella trakasserier, tycker Fredrik Bondestam.
– Ta människors berättelser om utsatthet på allvar. Involvera dem i arbetet med medarbetarenkäterna. Fråga dem på arbetsplatsträffar – vad tycker ni är viktigt att fråga om?