Att vara anställd i vården och dagligen möta sjuka människor kan väcka många känslor. Etikronder är en metod för att hantera det.
Känslor kan informera oss om vad som är det etiska dilemmat i ett möte med en patient, säger forskaren Mia Svantesson Sandberg.
Etikronder kan beskrivas som ett samtal, ett möte på en eller två timmar, för en grupp arbetskamrater på samma arbetsplats, då de kan lyfta etiska dilemman i mötet med patienterna på avdelningen. En person, en facilitator, leder och underlättar samtalet.
Etiska dilemman i vården kan till exempel handla om hur man ska förhålla sig till en patient med svåra smärtor, som bara har några dagar kvar att leva. Hur ska man balansera möjligheten att förlänga livet, med risken att patienten lider i onödan?
Dilemmat kan också vara ett mer vardagligt problem, till exempel en patient som inte följer personalens instruktioner om medicinering och annat, och därför blir sjukare än han eller hon skulle varit annars. Vad är patientens och vad är personalens ansvar i den situationen?
I Sverige förekommer etikronder, eller etiska reflektioner som det också kallas, på ett par sjukhus, bland annat i Uppsala, Göteborg och Karlskoga. I en del andra västländer, till exempel Holland, är det vanligare.
Kan bidra till öppnare samtalsklimat
En av de få personer i Sverige som både arbetat med och forskat om etikronder i vården är Mia Svantesson Sandberg, intensivvårdssjuksköterska och forskare på universitetssjukhusets forskningscentrum i Region Örebro län. Under åren som forskare har hon varje sommar arbetat som sjuksköterska på Karlskoga lasarett.
Syftet med etikronder är inte att lösa ett problem, utan att vrida och vända på ett problem ur flera perspektiv, betonar hon.
– Man vill så gärna hitta en lösning! Men då blir det lätt fördomarna som styr.
Det handlar inte heller om psykosocial handledning. Men personalen måste ändå få beskriva sina känslor inför en svår situation.
– I början kan personalen få ösa ur sig sina känslor av frustration, ilska eller rädsla. Men om man stannar där, riskerar etikronden att handla om att skälla på patienten och de anhöriga. Därför är det viktigt att facilitatorn ser till att samtalet sker med patientens behov i centrum.
Man vill så gärna hitta en lösning.
Det gäller alltså att hitta en balans mellan det psykosociala stödet till personalen, och den etiska reflektionen kring patientens behov.
Etikronder kan bidra till ett öppnare samtalsklimat där allas synpunkter får komma fram. Vården är på många sätt hierarkisk, läkaren fattar beslut om medicinering och vårdinsatser. Om alla yrkesgrupper får vara med och bidra till vad en patient behöver ökar chansen till en bra vård. Och effekten av etikronder sprider sig förhoppningsvis till samtalen i vardagen, vid eftermiddagsfikat och på arbetsplatsträffar.
Vanligaste dilemmat omvårdnad i vardagen
I ett stort forskningsprojekt har Mia Svantesson Sandberg samarbetat med forskare i Norge, Holland och Frankrike. I Sverige undersökte de vad som händer under en etikrond genom att spela in 70 stycken på totalt tio arbetsplatser.
Analysen av materialet är inte klar ännu, men Mia Svantesson Sandberg kan ändå urskilja några tydliga resultat. De etiskt svåra situationer som var vanligast för personalen var:
- Osäkerhet om vem som har makten över ett beslut om vård
- Maktlöshet inför att inte kunna hantera svåra möten med patienter och anhöriga
- Obehag över otrygg och ojämlik vård
Man kan tro att frågan om livsuppehållande behandling av döende patienter var en viktig fråga för personalen. Den fanns där, men den var inte lika stor som man kanske kunde vänta sig.
– De vanligaste problem personalen tog upp handlade om omvårdnad i vardagen. Det handlar om vad man kan kalla relationsetik, om mötet med patienten och hur man kan vara lyhörd och förstå patientens behov, säger Mia Svantesson Sandberg.
Tiden under etikronderna användes olika på olika arbetsplatser. Men i snitt användes tiden så här:
- 41 % etiska reflektioner
- 31 % psykosociala reflektioner
- 14 % diskussion om konkreta handlingar
- 9 % beskrivningar av patientens situation
- 5 % praktiska aspekter om etikronderna
Undersköterskorna mest engagerade
Forskarna utvecklade också ett instrument, en enkät med 26 möjliga effekter av etikronder. Vårdpersonal i de fyra länderna har fått svara på vad de önskat för effekter, och vad de tycker att de verkligen har upplevt för effekter av etikronder på sina sjukhus.
En slutsats av det var att den yrkesgrupp som engagerade sig mest i etikronderna var undersköterskorna.
– När vi skickade ut vår enkät om effekterna av etikronder, så visade det sig att undersköterskorna var mycket mer positiva till etikronder än alla de andra yrkesgrupperna tillsammans.
Orsaken kan vara att de inte får så mycket annan handledning. Det kan också bero på att de genom etikronderna fått en röst i sammanhang där man fattar beslut om vård för patienter, tror Mia Svantesson Sandberg.
Hon planerar nu tillsammans med sina forskarkolleger att söka EU-stöd för att fortsätta forska om kliniskt etiska stödformer, och hoppas kunna fokusera på äldrevård.
– Vi tänker att man borde satsa på de som är mest motiverade för etikronder. Och undersköterskorna har en viktig roll i äldreomsorg och äldrevård.
Mia Svantesson Sandberg har också varit med och startat etikronder på Karlskoga lasarett, där hon har arbetat som sjuksköterska. Tillsammans med en holländsk kollega och filosofen Håkan Thorsén utbildade hon bland annat en grupp kuratorer och en sjukhuspräst i hur man kan leda etikronder. Det föll väl ut, och idag använder man etikronder i perioder på flera avdelningar på Karlskoga lasarett.
Läs också: Tid för reflektion på Karlskoga lasarett