– Personalen är mer samkörd och har mer enhetliga åtgärder i knepiga situationer. Man har lättare att jobba systematiskt med hot och våld, säger Mika Hellström, chefssjuksköterska som har arbetat med Bergenmodellen.
Det här är en äldre artikel och förhållanden kan ha ändrats. Läs gärna nyare artiklar på temat, se länkar i anslutning till texten.
Hot och våld är ett stort arbetsmiljöproblem i psykiatrisk slutenvård. I Stockholms läns sjukvårdsområde rapporterade till exempel över 40 procent av mentalskötarna förra året att de utsatts av patienter eller anhöriga.
Problemet är internationellt och världshälsoorganisationen WHO rekommenderar nu ett i huvudsak preventivt förhållningssätt.
– Hot och våld i psykiatrin handlar inte bara om att patienterna, utan också om samspelet med miljön, reglerna och personalens förhållningssätt, säger Anna Björkdahl, sjuksköterska och vårdutvecklare inom psykiatrin.
Hon var projektledare när de psykiatriska klinikerna inom Stockholms läns sjukvårdsområde för fem år sedan började arbeta enligt den så kallade Bergenmodellen.
Säkrare ingrepp med Bergenmodellen
Modellen, som utvecklats vid universitetssjukhuset i Bergen, innebär i korta drag att anställda lär sig dels teori – ett grundläggande förhållningssätt som syftar till att förebygga våld – dels hur de praktiskt och fysiskt bör agera i konflikt- och våldssituationer.
Bergenmodellen är evidensbaserad och utprövad för att fungera i den psykiatriska vårdens vardag. Några anställda utbildas till kursledare för kollegerna. Grundutbildning följs av återkommande repetition.
Arbetsplatserna har kommit olika långt i processen. I utvärderingen ingår tolv avdelningar vid fem kliniker, däribland akutavdelningar och rättspsykiatri.
Antalet anmälda arbetsskador som kan kopplas till hot eller våld har inte minskat. Inte heller antalet tvångsåtgärder riktade mot patienter.
– Det är förstås en viss besvikelse, säger Anna Björkdahl.
Men det visar snarare att det är svårt att se effekten av förändringar genom att titta på statistik, än att projektet skulle ha misslyckats, menar hon.
Statistiken visar ändå att Bergenmodellen tycks ha gjort de fysiskt mest dramatiska ingreppen säkrare. Det är situationer då patienter läggs i bälte, för att de inte ska skada sig själva eller andra. Både anställda och patienter svarar också att avdelningsmiljön har blivit bättre.
Handlar om att förebygga
Att förändra kulturen har varit en av de största uppgifterna, tycker Mika Hellström, chefssjuksköterska och koordinator för Bergenmodellen vid Norra Stockholms Psykiatri, på Sankt Görans sjukhus. Omkring 500 medarbetare har hittills utbildats.
– Kliniken är en stor båt att få styr på, det är en inte helt enkel resa, säger Mika Hellström.
Tidigare har avdelningarna själva ansvarat för utbildning om hot och våld. Fokus har legat på fysiska tekniker för självförsvar. Bergenmodellen däremot lägger stor vikt vid att förebygga våld.
– Det handlar om att ändra synen på hur vi bemöter patienter som är i affekt eller aggressiva.
Särskilt stöd och handledning hjälper
Bergenmodellen ökar tryggheten
Hans bild är att tryggheten har ökat på de avdelningar där personalen utbildats i Bergenmodellen. Ansvaret för att hantera de svåraste lägena ligger inte längre på några ”stora starka killar” utan delas av alla.
– Personalen är mer samkörd och har mer enhetliga åtgärder i knepiga situationer. Man har lättare att jobba systematiskt.
Vardagsincidenterna, och de känslor de väcker, diskuteras och analyseras mot den teoretiska grund modellen ger.
Även patientrelationerna har förbättrats, anser Mika Hellström. Om personalen har utövat tvång, till exempel hållit fast en patient, hålls efteråt ett förutsättningslöst samtal om händelsen och hur patienten upplevde den.
– De samtal jag själv varit med om var mycket positiva. Feedbacken från patienterna är otroligt viktig.
