På Magelungskolan har sjuktalen halverats, och idag har man Stockholms nöjdaste lärare. Förändringen har varit markant under de senaste åren. Bakom den ligger rutiner, samverkan och en ökad delaktighet för hela personalgruppen.
Det ligger februarislask på marken utanför Magelungsskolans tegelröda huvudbyggnad. En lärare säger åt några elever att sluta kasta snöboll på varandra. Inne i korridorerna luktar det av fuktiga vinterkläder.
Rektor Helene Litzen tar emot oss på sitt kontor – som har gigantisk whiteboardtavla full med systematik. Bredvid punkten ”kontinuerlig riskbedömning covid” sitter det en stor och glad grön magnet. På en annan del av tavlan kan man läsa att nästa apt ska ägnas åt en åtgärdsplan för inre och yttre miljö, och att det snart är dags att skicka ut en påminnelse att svara på Skolinspektionens enkät. Dessutom ska arbetsmiljöpärmen uppdateras med aktuella protokoll.
Här verkar inget glömmas bort – och allt är öppet för vem som helst att läsa.
– Tanken är att vi hela tiden ska ligga tre månader före. Så just nu sitter jag med planeringen för ledningsgruppsmötet i juni, säger Helene Litzen.
Elever och lärare på kö
Men så här systematiskt har det inte alltid har varit. För sex – sju år sedan hade skolan dåligt rykte, och brist på både personal och elever. Skolinspektionen slog ner på nästan allt när de var här på inspektion.
– Då var känslan lite ”jaha… jobbar du på Magelungsskolan…”. Biträdande rektor Yvonne Nilsson beskriver känslan genom att rynka på näsan.
Nu känner vi stolthet över att det här är vår skola.
– Men nu känner vi en stolthet över att det här är vår skola, fortsätter hon.
Idag står både elever och lärare på kö för att få komma hit. Och personalen är nöjdast i Stockholm, enligt kommunens senaste medarbetarenkät.
– Mitt förra jobb var en skola i Botkyrka, som också har tagit sig igenom många problem. När jag blev rekryterad hit fick jag uppdraget att jobba med systematiskt kvalitetsarbete, berättar Helene Litzen.
Drog ner från två skolor till en
När hon först började på skolan hände det dock inte så mycket. Bland annat för att hon blev rektor för två skolor, som hon åkte emellan.
– Jag hade 90 medarbetare, och jobbade dygnet runt. Personalen upplevde att jag hela tiden var ”på väg”. Det var när jag fick dra ner till en skola som vi började få resultat.
Det var när jag fick dra ner till en skola som vi började få resultat.
Förändringen började i ledningsgruppen. Hon inrättade veckovisa möten, där ledningsgruppen går igenom ett så kallat ledningsprotokoll. Där ingår det punkter som arbetsmiljö, kvalitet och ekonomi.
Helene Litzen införde också fyra olika årshjul – varav ett för arbetsmiljön. Samtidigt delade hon upp arbetsplatsträffarna så att olika personalgrupper har separata möten.
– Förut var det mest lärarna som pratade, medan fritidspersonalen satt tyst.
Lär av varandra på Café kollegium
Nu har fritidspersonal och olika lärargrupper separata möten. Hela personalen träffas dock ändå varje månad på det som kallas för Café kollegium. De lär av varandra och pratar om hur de kan göra verksamheten bättre.
– Förut var det mycket mer av en vi-och-dom-känsla, men nu är vi ett team. Det säger Gisela Johansson, lärare och fackrepresentant för Lärarnas riksförbund.
Numera står dörrarna öppna mellan klassrummen, och man tvekar inte att se varandras styrkor och ta hjälp av varandra. Nyckeln är sammanhållning bland personalen.
– Vi har bland annat varit iväg på planeringsdagar och övernattningar tillsammans, och det har gjort jättemycket för sammanhållningen, fortsätter Gisela Johansson.
– Ja, och till exempel oktober kan vara en ganska tung månad. Då brukar vi försöka hitta på något kul tillsammans. Nu senast var det curling, säger biträdande rektor Jenny Lindblom.
Samverkan har fallit på plats
En annan sak som har fallit på plats under de senaste åren är samverkan. Förut fanns det ingen lokal samverkan alls, utan skolans ledning samverkade med centrala parter istället. Några lokala skyddsombud fanns inte.
Nu är situationen en helt annan. Representanter från tre olika fackförbund är delaktiga i allt som sker på skolan. De sitter ner i samverkansgrupp en gång per månad, och ses i korridorerna varje dag.
Man går till rektorerna om det är något – dörrarna står alltid öppna.
– Vi tycker inte alltid samma men vi löser saker ihop. Man går till rektorerna om det är något – dörrarna står alltid öppna. Det är inga konstigheter, säger Carina Sidh från Kommunal.
En annan förändring på skolan är den fysiska miljön. Klassrummen har målats om och fått ny inredning. Både lärare och elever har fått vara med och välja färger och inredning.
Behöver aldrig vikarier utifrån
All denna förändring har dock också haft sitt pris. Under en period var personalomsättningen hög.
– Vissa ville ha förändringen, men de ville inte förändras, säger Helene Litzen.
Personalomsättningen har dock haft det goda med sig att man har kunnat rekrytera engagerad personal ”som älskar sitt jobb”.
Idag jobbar man med ett trelärarsystem – alltså att tre lärare samarbetar om två klasser. Man har också anställt så kallade husvikarier, som går in och hjälper till där det behövs. Detta har gjort att man i princip aldrig behöver ta in vikarier utifrån – inte ens när coronapandemins omikronvirus härjade som värst.
Allt detta med en ekonomi som går ihop – och med pengar över som hamnar i reservfonden. Den låga sjukfrånvaron bland lärarna hjälper till, så klart. Och elevtillströmningen.
Medarbetarna är det viktigaste vi har.
– Det har så klart varit en positiv snöbollseffekt. När vi har fått bättre arbetsmiljö och bättre kvalitet på undervisningen har vi fått bättre rykte, fler elever – och bättre ekonomi, säger Helene Litzen.
Helene Litzens bästa tips till andra skolor är att verkligen värna sina medarbetare.
– Medarbetarna är det viktigaste vi har.