I korridoren kan lärare och elever tala om annat än franska verb. Tynneredsskolan i Göteborg blev lugnare när alla lärare utbildade sig i relationskompetens. Det berättar Tomas Björklund Brax, rektor och lärare.
– Man behöver relatera till eleverna en och en.
Det är tisdag förmiddag på Tynneredsskolan, en typisk 70-talsskola i två våningar byggd som en rektangulär låda med platt tak och långa korridorer. På dagarna möts här 50 lärare och 275 högstadieelever.
Inne i Tomas klassrum har svenska-lektionen just börjat. Niondeklassarna ska skriva en krönika om prinsessans Estelles födelse. Tomas visar exempel på vad tidningarna skriver. Några elever sätter genast igång att skriva medan andra inte får så mycket gjort. Tomas går runt och ser hur det går.
Man måste vinna elevernas förtroende.
En vecka tidigare träffar jag Tomas på hans rektorsrum.
– För att skapa en miljö där eleverna kan lära sig något, måste man vinna elevernas förtroende så att de förstår att man vill dem väl, säger han. Som lärare har man inte längre någon självklar auktoritet. Vårt sätt att uppfostra barnen gör att de inte inordnar sig i grupper på samma sätt som när jag gick i skolan. Därför behöver man mer eller mindre relatera till eleverna en och en.
Som representant för skolledningen tycker Tomas att det är viktigt att avsätta tid för att lärare ska kunna bygga relationer med sina elever.
– Det är nödvändigt att tala om vem som har ansvar för vad och hur långt ansvaret sträcker sig. Och precis som lärare behöver fortbildning i pedagogik och ämneskunskaper behöver man fortbildning i relationsskapande.
Utbildning i relationskompetens
På Tynneredsskolan har alla lärare fortbildat sig i relationskompetens. Utbildningen bygger på boken Relationskompetens: i pedagogernas värld, av de danska familjeterapeuterna Jesper Juul och Helle Jensen.
– Lite förenklat handlar det om att ge sig tid som lärare att ha fördjupade samtal med eleverna när man känner att det behövs. Det kan vara en elev som inte hänger med i skolarbetet, någon som beter sig på ett sätt som inte fungerar eller någon som verkar ensam.
På ett antal seminarier utspridda över läsåret diskuterade lärarna autentiska situationer under handledning av skolpsykologen. Med stöd av boken och kollegorna fick lärarna tips på hur de kunde prata med en elev. Till nästa träff fick de i uppgift att prova den föreslagna metoden.
– Det blir väldigt handgripligt och det tror jag är nyttigt. Då blir man tvingad att faktiskt prova på, samtidigt som man har stödet från arbetslaget. Om de förslag man fått inte fungerar får man gå tillbaka och diskutera vad det kan bero på och hur man kan gå vidare.
Tomas tycker att relationsarbetet har lett till en lugnare skola och bättre modeller för att möte elever med olika typer av svårigheter.
Arbetslagen fyller en viktig funktion för att stötta lärarna i deras relationsarbete, menar Tomas. Där ska de kunna diskutera det som händer i mötet med eleverna och få stöd istället för att hamna ensam i en konflikt där det blir den enskilda läraren mot klassen.
Vem har ansvar och för vad?
Avsatt tid för relationsbygget
Ansvaret för en god relation med eleverna vilar alltid på de vuxna, menar de danska författarna. Tomas håller med.
– Det går inte att skylla på eleven och säga att de är så jobbiga att man inte orkar med dem. Eller att låta bli att prata med en elev som verkar blyg.
På Tynneredsskolan finns en elevhälsomodell som bygger på att klassföreståndaren alltid har ett samtal med den elev det gäller innan hen eventuellt lämnar över ärendet till specialpedagogen, skolsköterskan eller kuratorn.
God stämning med kamratstödjare
Kamratstödjare är en annan byggsten i relationsarbetet på Tynneredsskolan. Speciellt utvalda elever i åttan och nian som är goda förebilder och bra kamrater hjälper till att upprätthålla en god stämning på skolan. Kamratstödjarna får handledning och en två-dagars utbildning.
– Det är ett sätt att försöka lyfta upp det goda beteendet. De är våra öron och ögon och kan berätta om tillfällen eller platser där det uppstår svårigheter eller om elever som det är oroligt runt.
På skolans schema finns också ämnet livskunskap. Där handlar det mycket om relationer, inte minst mellan elever.
– Om vi inte avsätter tiden så måste vi i stället lösa de problem som uppstår efter hand. Men om man bara lappar och lagar hela tiden tror jag att det är svårt att upprätthålla en god kvalitet.
Lärare får bli arga och besvikna
Tomas har arbetat som lärare i 13 år. Han tycker själv att han har blivit mycket bättre på att hantera relationerna med sina elever.
– Ju tryggare jag känner mig i min roll, desto säkrare och mer avslappnad blir jag som lärare. Jag har blivit bättre på att lyssna på eleverna och vad de tycker. Om man är osäker är det ju lätt att få för sig att man måste hålla hårt på sin egen syn, så att eleverna inte tar över.
Som lärare får man inte vara rädd för konflikter, menar Tomas.
– Man får bli arg och man får bli besviken, så länge man är öppen med det. Jag kan säga i slutet av en stökig lektion, att nu tycker jag inte att det fungerade alls. Jag kan också fråga eleverna vad de tycker att vi ska göra åt det, utan att lägga över ansvaret på dem. Det handlar om att vara tydlig med sina egna gränser. Men att göra det genom att skrika och slå näven i bordet fungerar ju oftast inte så bra.
Lagen betonar elevers delaktighet
Även om skolan blivit mer öppen och klassrumsdörrarna inte är lika stängda, så tycker Tomas Björklund Brax att lärare kan bli bättre på att arbeta tillsammans kring elever och ämnen. Som lärare och rektor har han ändå märkt att eleverna själva talar om när något inte fungerar.
– De litar på att relationen fungerar så att det är någon idé att ta upp olika problem. Både skollagen och den nya läroplanen betonar elevernas delaktighet. De ska kunna påverka sin situation och sina lärmiljöer.
– Då måste vi som lärare bli bättre på att samarbeta med eleverna även kring undervisningen och inte bara i typiska elevrådsfrågor som vad det ska vara för färg på saker och ting eller vad man ska äta i skolan. Här har vi långt kvar. Det handlar om att varje enskild lärare lyckas samarbeta med eleverna, också när det gäller undervisningen.
Vara lagom personlig
När det gäller de mer informella relationerna till eleverna, utanför den ordinarie undervisningen, tycker Tomas att det till stor del handlar om att vara en god medmänniska.
– Det ingår i relationskompetens att vara en förebild, också i korridoren. Om vi tycker att eleverna ska ha goda relationer med varandra och med oss, så får vi ju se till att vi är schyssta när vi träffar dem och behandla dem med respekt.
Under rasterna, i korridorerna, på skolgården och i skolmatsalen finns det möjligheter att prata med eleverna om andra saker än franska verb, menar Tomas. Han tycker det är bra att försöka vara lite lagom personlig. Det gör att eleverna också vågar bjuda på sig själva.
Risken finns förstås att det kan bli för mycket av det goda. Som lärare måste du vara bra på att själv bestämma var gränserna går.
– Även om jag tycker att jag oftast har goda relationer med mina elever, så händer det väldigt sällan att de ringer hem till mig på kvällarna eller kommer och hälsar på. Jag tycker nog att jag gör jobbet på min arbetsplats och kan vara privat hemma.
Inga genvägar till relationskompetens
Tomas Björklund Brax tror inte på några snabba genvägar till bättre relationer i skolan. Det är i stället det långsamma, envetna relationsbyggandet som ger utdelning.
– Om jag har förmånen att ha samma klasser i tre år har jag tiden på min sida. Jag vet av erfarenhet att jag får utdelning för det ibland lite tråkiga arbetet, när eleverna går i åttan eller nian. Då blir jag trygg i det jag gör och eleverna kan lita på att jag står kvar som vuxen. De vet att jag vill dem väl och inte är ute efter att sätta dit någon. Det är ju inte konstigt att det uppstår konflikter. Det viktiga är hur man tar hand om dem.