Anställda på Kronans skola i Trollhättan bearbetar fortfarande sina upplevelser från den rasistiska attacken i oktober 2015, i terapisamtal och i vardagen. Kommunen har byggt om huset, för att öka säkerheten. Men det går inte att bygga bort minnena. Ordet ”tufft” har fått en annan innebörd i lärarrummet på den här skolan.
Det är dagen före årsdagen av det rasistiska hatbrott som blev Sveriges hittills enda dödliga skolattack (se faktaruta) – och då är det inte bara att kliva in på skolan. Dörren var låst och när de anställda i caféet innanför såg att jag letade efter en annan ingång, sa de till rektor Linda Forssén att ”det går en man utanför och vi vet inte om han har en tid avtalad”…
Men det var henne jag skulle träffa, tillsammans med biträdande rektor Anette Albinsson, för att höra om efterspelet på arbetsplatsen. För ett år sedan var Anette Albinsson lärare och under attacken inlåst i sitt klassrum tillsammans med eleverna.
De förklarar att jämfört med för ett år sedan har de skärpt vaksamheten. Då var det öppet mellan skolan och caféet, biblioteket och andra verksamheter i huset. Ingen reagerade om man mötte nya ansikten i korridorerna. Nu har man koll.
– Förut reflekterade man inte så mycket över om man glömt ta på sig sin namnskylt, säger Anette Albinsson, men nu slarvar ingen med det.
Inför årsdagen var Kronans skola stängd för andra än tidbokade besök för att skydda elever och personal mot påträngande journalister. Detta var en stor fråga, för att personalen i årskurserna F-6 skulle orka vara på plats.
På högstadiet var det manfall, som blev större ju närmare årsdagen kom. Med hjälp av resurser från den centrala modersmålsenheten och elevhälsan kunde man upprätthålla undervisningen, och se till att det fanns ”lugna vuxna” i huset. Ambitionen var att bedriva så vanlig skolverksamhet som möjligt.
Man behöver få en paus från hemska bilder och tankar som alla bär inom sig
Fokus på annat
Efter en maximalt traumatisk händelse på skolan var det en utmaning att återgå till ordinarie verksamhet, och se till att alla drabbade kan må så bra som möjligt, trots det som hände.
Linda Forssén skrev under sitt anställningsavtal några hundra meter från skolan samtidigt som attacken pågick. Tre veckor senare tillträdde hon som rektor för lågstadiedelen på Kronans skola.
– Jag har stor respekt och ödmjukhet för vad personal och elever varit utsatta för, säger hon. Men jag har inte suttit inlåst i ett klassrum och inte sprungit ifrån en mördare som rör sig i korridorerna, så jag kan aldrig någonsin säga att jag fullt ut förstår.
Anette Albinsson menar att det inte har varit någon nackdel, snarare en fördel för Lindas ledarroll, att hon inte var med vid attacken.
– För många har det varit skönt att hon därmed har kunnat hålla fokus på vardagen, och på att driva den här verksamheten vidare.
– Jag förstår att det har varit viktigt att, med det bagage som personalen har, ändå fokusera på barnen och skolan, nationella prov, betygsättning, närvaro och undervisningens kvalitet. Det har hjälpt oss genom det här året, säger, säger Linda Forssén. Man behöver få en paus från hemska bilder och tankar som alla bär inom sig.
Ombyggnation, larm och symbolhandlingar
– Jag tror inte att det går att vara tillräckligt förberedd, så att man kan förhindra en sådan här händelse, säger Linda Forssén. Kronanatacken var absolut en attack på en enskild skola och på de personligt berörda, men också en attack på det öppna samhället. Skolan symboliserar att här är man trygg, här ska man lära sig, här mår man gott och alla är välkomna. Motpolen vore, som man kan se på bilder från USA, med metalldetektorer, taggtrådsstängsel och höga staket. Den vägen vill vi inte gå.
Däremot har de byggt om huset där skolan finns. Där finns även medborgarkontor, bibliotek och kafé. De olika delarna är nu avgränsade i förhållande till varandra, med hjälp av nya väggar och låsta dörrar. Skolan som tidigare hade åtta entréer har nu tre. De har även placerat ut olika typer av personlarm.
Symbolhandlingar har visat sig spela en viktig roll. Skolgården avgränsar de numera med ett staket. Det skulle aldrig stoppa en motiverad gärningsman, men det har ändå sin betydelse. Personal och elever vet när någon överträtt deras nu synliggjorda gräns.
En annan symbolisk men viktig åtgärd var bevakning. Väktarfrågan blev också ett exempel på snabba, ibland improviserade beslut.
– Den var en svår nöt, säger Linda Forssén. Även om en eller två personer inte skulle kunna avvärja ett nytt attentat, ger vakten ändå en upplevelse av trygghet. Men en vakt kan också symbolisera raka motsatsen: ”skolan är en farlig plats och vi måste skydda oss mot något här”.
Efter några månader frågade sig fler för vems skull väktarna fanns. Eleverna var besvärade av att inte lätt komma in i och ut från sin skola. En del, främst äldre elever, sade att det kändes som ett fängelse med vakt på utsidan och låsta dörrar.
– Men elevernas föräldrar var väldigt nöjda, säger Anette Albinsson. När vakterna försvann uttryckte flera först att de inte skulle våga skicka sitt barn till skolan.
Möts med förståelse och respekt
Under året har personalen mått både bättre och sämre; det har gått i vågor. Minnena blir man aldrig av med. Och det har alla förståelse för. Detta tror Linda Forssén är ett av skälen till att de allra flesta i personalen trots det som hänt vill vara kvar på skolan:
– Många har sagt att här räcker det att säga det är tufft idag och så möts man med förståelse och respekt. På en annan skola kan tufft och jobbigt betyda att man sovit illa för att barnen var sjuka eller att man fick köra och hämta tonårsbarnen mitt i natten. Tufft på Kronans skola betyder numera något helt annat.
Linda Forssén påpekar att många i personalen lever med en förhöjd stressnivå under lång tid. Ovanpå en redan hög stressnivå på grund av händelserna för ett år sedan, lägger sig nu en ”normal” stress inför betygssättning och terminsslut.
Ur en chefs perspektiv finns både en formell och en informell sida av att stötta personalen efter en traumatisk händelse, påpekar Linda Forssén.
• Det formella är att vid varje fackligt samråd och vid varje arbetsplatsträff ta upp saken och fråga efter hur personalen mår.
• Det informella är att utöva ett närvarande ledarskap och ha en relation där det känns OK för den enskilde att säga till när det är jobbigt. Eller omvänt, att se när någon ger signaler som man behöver fånga upp.
– Med hjälp av företagshälsovården kommer det att finnas tillgång till stödsamtal så länge det behövs, säger Linda Forssén. Minnesbilder tränger sig på vid olika tillfällen och om en medarbetare har behov av traumaterapeutiska samtal så ska hon få det. Det finns varken tak eller bortre gräns.
På Kronans skola talar de inte om att återgå till normalläge. De talar om nuläge och fortsätter det långsiktiga kvalitetsarbetet, med dubbelt fokus på verksamheten och på hur elever och personal har det.
– Vår roll i skolledningen är att vara paraply åt personalen, säger Linda Forssén. Vi får fälla upp det och ta avstämningsmötena, de jobbiga frågorna från förvaltningen, politiken, skydd och säkerhet, media och från andra instanser. Därmed kan lärarna få arbetsro och vara så fredade som möjligt, för att kunna hålla fokus på barnens bästa.
Ta tillvara erfarenheterna och kunskapen
Jenny Andersson är ordförande i Lärarförbundets lokalavdelning och hon har varit djupt involverad i krisarbetet.
– Det var svårt att från början greppa hur långtgående konsekvenser skulle bli, hur djupt människor skulle beröras och hur länge. Därför tänkte man från början ofta i korta tidsperspektiv. Nu upplever jag ändå att arbetsgivaren har tagit hand om medlemmarnas krisreaktioner på ett mycket bra sätt.
Som facklig företrädare har hon också arbetat med frågan om arbetsskadeersättning.
Vad kan man göra med för att ytterligare öka säkerheten? Jenny Andersson efterlyser teknik för internkommunikation:
– När attacken pågick talade lärare med varandra genom sina privata mobiltelefoner. De hade lyckligtvis kollegernas telefonnummer i sina telefoners adressbok. Men det borde finnas ett system för att ta kontakt mellan klassrummen eller i alla fall med expeditionen.
Kommunens krisorganisation har tillsammans med skolans personal samlat ihop väldigt mycket erfarenheter under året som gått. Det skapar trygghet inför eventuella framtida kriser. Jenny Andersson håller med om att det finns många lärdomar, men hon påpekar samtidigt att den akuta fasen tagit så mycket kraft, att man ännu inte tagit tillvara kunskapen, i form av dokumentation, konkreta planer och utbildningspaket. Hon hoppas att detta kommer att bli gjort framöver.
Känner du dig trygg och säker på din arbetsplats? Har ni koll på risker och rutiner? Oavsett utmaningar går det att arbeta förebyggande mot hot och våld på arbetet.