Fingertoppskänsla, en bemötandeplan och tydliga rutiner. Det är några av hörnstenarna i arbetssättet som har minskat hot, våld och lugnande mediciner på demensboendet Älandsgården.
– Vi går inte dit. Jag ser att hon kommer bli upprörd då.
Suntarbetsliv är på besök på Älandsgården utanför Härnösand. Enhetschefen Britt-Marie Söderqvist visar runt, tillsammans med undersköterskan Sandra Kokki. Men när en av de boende visar subtila tecken på oro byter gruppen snabbt riktning, och en eskalerande situation undviks.
Det märks att personalen har koll på de boende. Det är en av anledningarna till att man drastiskt har lyckats minska mängden hot och våld här.
Fingertoppskänsla
– Det är ett svårt jobb som kräver fingertoppskänsla. Ofta beror hot och våld på något. Det kan vara en utanförkänsla till exempel, eller frustration. Vi försöker ta tag i situationer innan de eskalerar. Det är inget som man lär sig på en dag, berättar Britt-Marie Söderqvist.
Boendets består av tre avdelningar, med nio boende på varje. Lokalerna är prydda med konst, vitrinskåp med prydnadssaker och levande växter. Tanken är att det ska kännas som ett hem. På en stor inhägnad innergård kan de boende promenera, sola eller plocka hallon.
Sandra Kokki berättar om hur viktigt det är att kunna läsa de boendes signaler, inte minst när det gäller matserveringen.
– Det räcker att vi sätter en person fel, och så äter ingen.
Bordsplaceringen ser de över regelbundet. Alla måste inte heller sitta vid ett bord. För någon funkar det bäst att sitta i en soffa. Samma sak vad gäller själva maten: en äter bara sådant som ligger på en smörgås, och en annan äter bara sådant som det ligger röd sylt uppepå.
– Vi har små tricks, och vi gör det som funkar.
Vi har små tricks, och vi gör det som funkar
Sandra Kokki, undersköterska på Älandsgården
Alltid någon som sitter ner
När vi går runt på boendet är stämningen lugn. På dagar och kvällar har varje avdelning två medarbetare på plats, och en av dem sitter alltid ner med de boende.
– De här människorna är så vilsna i sin värld, och personalen är deras trygghet. Det skapar lugn att alltid ha en som sitter ner på avdelningen, berättar Britt-Marie Söderqvist.
Här på Älandsgården använder man ett arbetssätt som kallas Viktor Vinde. Det skapades runt år 2009, då situationen på boendet upplevdes som stökig och okontrollerbar. Många äldre var utåtagerande och aggressiva, vilket bemöttes med extra resurspersonal och medicinering.
Ett helt nytt arbetssätt
Efter ett studiebesök i Danmark kom en arbetsgrupp tillbaka till boendet och skapade det nya arbetssättet, som de till stor del fortfarande arbetar utifrån. Några av komponenterna i arbetssättet är:
- Ett salutogent förhållningssätt, där man ser till det friska i människan och ger dem de bästa möjligheter att klara av så mycket som möjligt själva.
- En naturlig dygnsrytm, där de boende själva får bestämma när de vill gå och lägga sig och gå upp på morgonen.
- En hemlik miljö, som ger en känsla av att någon bor här.
- Ständiga mätningar av de äldres sinnesstämning i det så kallade BPSD-registret.
- Tydliga rutiner och ett gemensamt förhållningssätt. Man kommer fram till ett bemötande som fungerar för varje enskild boende, och så använder alla i personalen samma bemötande varje gång.
- Man möter de äldre där de är, och ”spelar med”.
Vi är närvarande där de är
– Vi är närvarande där de är. Är de i 70-talet så pratar vi om Olof Palme, förklarar Britt-Marie Söderqvist.
Och om den boende ofta återkommer till samma fråga – och man hittar ett svar som verkar funka – då skriver man in det i den äldres bemötandeplan. I den kan det också stå hur man bäst klarar av den boendes måltider, kvällsrutiner och så vidare. Planen gås igenom varannan vecka och ändras om det behövs.
– Det är viktigt att alla gör på samma sätt. Om någon ofta återkommer till att han vill åka hem så säger alla samma sak; till exempel att ”ja, men du kan åka med mig sedan”.
Medmänsklighet. Så beskriver chefen Britt-Marie Söderqvist och undersköterskan Sandra Kokki arbetssättet som drastiskt minskat problemen med hot och våld på demensboendet.
Kan ofta förebygga hot och våld
Ofta kan man med hjälp av Viktor Vinde-arbetssättet helt undvika situationer med hot och våld. Men Älandsgården har också en plan för hur de hanterar varje enskild person om situationen ändå skulle eskalera.
Arbetssättet har lett till att Älandsgården har kunnat minska på mängden lugnande bland de äldre. Sandra Kokki berättar:
– När de kommer hit har de ofta med sig lugnande mediciner. Men vanligtvis beror deras oro på något. Har de ont? Har de inte skött magen ordentligt, eller har de en urinvägsinfektion? Sover de dåligt? Äter de tillräckligt? Vi går igenom allt sådant. Och då kan vi oftast dra ner på den lugnande medicinen.
Tagit bort sömnmedicin för att undvika fallolyckor
De har också kunnat ta bort sömnmedicinerna hos alla som bor på Älandsgården idag.
– Väldigt många som flyttar in har sömnmedicin. Men det ökar fallrisken så det är inte så lämpligt för de äldre. Det säger Monica Nordin, sjuksköterska med patientansvar på Älandsgården.
Britt-Marie Söderqvist fyller på:
– Vi ser till att ha tydliga rutiner istället, och skapar naturliga signaler att det är dags att sova. Vi gör saker i rätt ordning. Först kanske det till exempel är kvällsfika, sedan byter man om, och sedan borstar man tänderna. Och har man väl satt den rutinen för en äldre så bryter man den inte.
Vi ser till att ha tydliga rutiner istället
Britt-Marie Söderqvist, enhetschef
Lugn på hela avdelningen
Idag upplever både chef och medarbetare att mängden hot och våld har minskat drastiskt jämfört med innan Viktor Vinde.
Över huvud taget har man skapat en arbetsmiljö som fungerar. Sjukskrivningarna ligger på mellan 6 och 8 procent, och man har nästan inga långtidssjukskrivningar. Personalomsättningen är låg och i medarbetarenkäterna ser siffrorna bra ut. Men det finns alltid mer att önska.
– Vi hade tidigare möten hela huset, vilket var bra, men nu har vi istället möten avdelningsvis. Det är svårt att får till i schemat att alla träffas samtidigt, då vi har dygnsvilan och veckovilan att ta hänsyn till, säger Britt-Marie Söderqvist.
Sandra Kokki avslutar med att säga att hon trivs bra med att jobba här.
– Ser man att de äldre är oroliga blir man själv uppstressad. Men här ser vi att de har det bra, och då mår man bra själv.
Skyddsombudet Lena Åberg håller med.
– Jag tycker att vi jobbar bra med att förebygga hot och våld, för både personal och boende – och arbetsmiljön blir därför bra.
