Ifall kriget kommer till Sverige har sjukvårdspersonal en viktig roll. Men hur påverkas arbetssituationen? Måste man gå till jobbet även om det är krig? Det är några av de frågor som besvarades på ett seminarium arrangerat av Läkarförbundet.
Rysslands invasion av Ukraina har gjort att många har börjat fundera på hur det skulle vara ifall även Sverige skulle drabbas av krig. Ett fackförbund som får många frågor på temat är Läkarförbundet. På ett webbinarium tar de upp ett antal scenarier för hur ett krig i Sverige skulle kunna påverka deras medlemmar.
– Varenda en av er ska känna att hälso- och sjukvården är en otroligt viktig del av vår motståndskraft. Det är en grundpelare i både det militära och det civila försvaret.
Det säger Taha Alexandersson, tillförordnad krisberedskapschef på Socialstyrelsen, och en av panelisterna på webbinariet med titeln ”Om kriget kommer”. Temat för webbinariet är vad som händer om Hesa Fredrik plötsligt ljuder och beredskapen höjs.
– En sak som händer är att arbetsrätten sätts ur spel, och regionernas beredskapsavtal träder in istället.
Det säger Sofia Rydgren Stale, ordförande i Sveriges läkarförbund.
Gå till jobbet som vanligt
Vad innebär det då för en läkare, till exempel? Sannolikt kommer skillnaden inte att bli så stor. De flesta kommer att fortsätta gå till jobbet som vanligt – men man kan komma att behöva byta avdelning.
– Om det blir strid i ett område så kommer typiska krigsskador som kräver kirurgi sannolikt att öka där. Brännskador, stick- och sårskador till exempel.
Det säger Per Beckman, regionutvecklare inom krisberedskap och civilt försvar i Västra Götalandsregionen.
Han berättar att om kriget kommer så går regionen upp i förstärkningsläge eller katastrofläge. Då tittar förvaltningsledningen och den särskilda sjukhusledningen på till exempel personalläget och gör omfördelningar. De bestämmer också var läkemedel och förbrukningsartiklar ska förläggas. De kan också ställa in viss planerad verksamhet.
Han tipsar om att börja fundera på dessa frågor redan nu.
– I ett krig kommer vi att få göra drakoniska prioriteringar. Börja fundera redan nu på vad detta innebär för dig och för din arbetsplats, och ta upp det med arbetsgivaren.
Vad är en krigsplacering?
Under seminariet tas också frågan om krigsplacering upp. Ett par hundra tusen svenskar, däribland många läkare, är krigsplacerade. Det innebär att de är skyldiga att tjänstgöra på en speciell plats om beredskapen höjs – ofta på den vanliga arbetsplatsen.
Den som är krigsplacerad ska alltid ha fått besked om det. Har man speciella uppgifter som ska göras under en krigsplacering ska man också ha fått utbildning för detta.
Hur gör man man då ifall man är osäker på om – och var – man är krigsplacerad?
Vänd dig till hr-avdelningen på jobbet
– Vänd dig till hr-avdelningen på jobbet. De samarbetar med dem som har hand om beredskapsfrågorna. Eller gå direkt till beredskapsfunktionen hos din arbetsgivare och fråga, säger Per Beckman.
Kan man opponera sig mot en krigsplacering?
– Det går alltid att diskutera placeringen med arbetsgivaren. Men då ska man ha gjort det i fredstid, säger Sofia Rydgren Stale.
Alla måste gå till jobbet ändå
Vad gäller om man inte är krigsplacerad – vad gör man då ifall det blir krig? Skillnaden är faktiskt inte så jättestor. Det finns nämligen också något som heter allmän tjänsteplikt, som gäller alla mellan 16 och 70 år. Den innebär att alla är skyldiga att gå till jobbet, även om kriget kommer.
Skillnaden är att de som inte är krigsplacerade kan bli flyttade till andra arbetsplatser. Och den som inte har ett jobb kan bli placerad på till exempel en frivilligorganisation.
Vi kommer sannolikt att vilja ha kvar läkaren i vår organisation istället
De finns också de som är placerade via värnplikten, upp till tio år efter att de har varit anställda eller blivit utbildade av försvaret. Värnplikten går före krigsplaceringen – vilket innebär att de som har gjort lumpen för mindre än tio år sedan egentligen ska ut i strid.
Men om det är en person som anses viktig så kan arbetsgivaren ta dialogen med Försvarsmakten om att ändå få behålla den personen inom vården, berättar Per Beckman.
– Vi kommer sannolikt att vilja ha kvar läkaren i vår organisation istället. Det tar längre tid att utbilda en läkare än vad det tar att utbilda en soldat.