Att styra med hjälp av tillit har blivit populärt i offentlig sektor de senaste åren. Men nu kommer kritik mot begreppet. Tillit i en organisation kan bara skapas med hjälp av bra förutsättningar för dem som ska jobba där. Det menar en grupp forskare i en ny rapport.
2016 tillsattes Tillitsdelegationen av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Uppdraget var att undersöka hur man kan styra den offentliga sektorn på ett bättre sätt. Lita mer på att chefer och medarbetare kan göra sitt jobb, och lägg mindre tid på att mäta och kontrollera – det blev ett budskap från Tillitsdelegationen.
En av utgångspunkterna var att man i svensk offentlig förvaltning lägger mycket tid på att mäta och kontrollera det arbete som är organisationens egentliga uppgift – till exempel vård, omsorg eller utbildning. Några exempel på det är minutstyrning av hemtjänstens besök hos brukare, och dokumentation av det som lärare gör tillsammans med sina elever i skolan.
I spåren av alla mätningar har en grupp anställda i kommuner och regioner vuxit: akademiskt utbildade administratörer som ansvarar för de här kontrollsystemen. Tidigare var det vanligare med mer lågutbildade administratörer som avlastade lärare, sjuksköterskor och socialsekreterare så att de fick tid för sitt kärnuppdrag.
– Den här utvecklingen har varit organisationernas svar på att leva upp till krav som beställare ställer på välfärden idag.
Det sade Lisa Björk, doktor i arbetsvetenskap, på ett seminarium hos den ideella organisationen SNS den 6 februari.
Kanske för mycket tillit
Hon är en av två redaktörer för rapporten Tillförlitlig styrning och organisering av välfärden, som getts ut av SNS. I rapporten ifrågasätter sex forskare begreppet tillit som utgångspunkt för styrning.
Lisa Björk ställde frågan om det kanske finns mer behov av kritiskt tänkande och ifrågasättande i välfärden, istället för tillit:
– Har inte politiker, medborgare och förvaltningsledare idag en extremt stor tillit till att medarbetare och chefer ska trolla med knäna och ibland utföra väldigt svåra arbetsuppgifter utan att ha tillräcklig god arbetsmiljö och villkor i arbetet?
Vi kanske helt enkelt inte ska ha tillit till att välfärdens medarbetare ska klara alla mål och uppdrag.
Stefan Tengblad
Stefan Tengblad är den andre av rapportens två redaktörer:
– Vi kanske helt enkelt inte ska ha tillit till att välfärdens medarbetare ska klara alla mål och uppdrag som det ser ut idag på många ställen, sade han.
Förtroendefull kommunikation
Hur ska man styra en organisation då, så att den blir rustad för utmaningar, kriser och omvärldsförändringar? Det frågar sig rapportens redaktörer och författare.
– Grunden för all styrning borde vara att ha uppdraget i centrum och kombinera det med en förtroendefull kommunikation mellan olika delar av organisationen, sade Lisa Björk.
Att medarbetare och chefer på alla nivåer har en bra kommunikation gör det möjligt att dela värld, att skapa en gemensam bild av vad som behöver förbättras, menar rapportens författare.
En organisation som ska klara sitt uppdrag behöver också förlita sig på regler, standarder och rutiner.
– Med knappa resurser är det viktigt med väl etablerade rutiner, som inte tar så mycket energi av medarbetarna. Man behöver också jobba med problemen, med riskhantering, sade Stefan Tengblad.
Lisa Björk poängterade att de med rapporten inte vill lansera någon ny modell för styrning av offentlig sektor.
– Vi vill lyfta upp de här lite mossiga, tråkiga begreppen som standardisering, kontroll, uppföljning, dialog, chefers förutsättningar. Det är inget nytt, men det är begrepp som kommit i skymundan.
Efterlyser mer debatt
En annan av seminariets deltagare var den socialdemokratiska riksdagsledamoten Ardalan Shekarabi, tidigare civilminister. Han var den som tillsatte Tillitsdelegationen.
Ardalan Shekarabi tackade för den nya rapporten och välkomnade en debatt om styrning och organisering av välfärden.
– Jag efterlyser mer debatt om ämnet, inte minst hos de politiker i kommuner och regioner som är med och fattar beslut som berör välfärdens verksamheter, sade han.
För det finns ett behov av förändring, precis som Tillitsdelegationen visade på, menade han. Och det har också börjat hända en del i spåren av Tillitsdelegationens arbete.
– En hel del kommuner har till exempel tagit bort minutstyrningen i hemtjänsten. Men många kommuner jobbar inte med de här frågorna.
Andreas Miller, förbundsordförande för den fackliga organisationen Ledarna, håller med om att debatten är viktig.
Chefer behöver tydligt mandat
Han uppskattade också den nya rapporten. Ledarna har många medlemmar som är chefer i offentlig sektor.
– När vi läste den här rapporten på Ledarna tyckte vi: vad skönt – det här bekräftar det vi sagt i många år. Vi vet väldigt väl vad chefer och ledare i offentlig sektor behöver för att kunna förändra: de behöver rimligt stora arbetsgrupper, ett tydligt mandat, tid för återhämtning och reflektion. Många av våra medlemmar säger att de förutsättningarna inte finns på plats.
När vi läste den här rapporten på Ledarna tyckte vi: vad skönt – det här bekräftar det vi sagt i många år.
Andreas Miller
Också Andreas Miller tryckte på kommunikationen som viktig för att en organisation ska fungera väl. Ledarna gjorde en undersökning av arbetsvillkoren för chefer, och återkom ett par år senare till dem som stannat kvar på sina tjänster.
– Vi frågade vad det var som fick dem att stanna kvar. ”Det är dialogen med min närmaste chef. Jag har kunnat prata om det som är svårt, det jag behöver hjälp med”, svarade de. Jag tror man behöver kunna dela värld på det sättet.
Samtidigt är tillit förstås det finaste vi har, menade Lisa Björk.
– Det är det som är basen i vårt samhälle och i relationer människor emellan. Men tillit kan inte vara ett ingångsvärde i styrning. Tillit är något man förtjänar.
Tillitsbaserad eller tillförlitlig styrning?
Forskarna på seminariet hos SNS kritiserar begreppet tillitsbaserad styrning. Tillit passar inte att använda som metod för att styra organisationer, menar de. De vill istället lansera begreppet tillförlitlig styrning. Frågan de ställer i sin rapport är: Hur kan vi organisera välfärden så att den blir tillförlitlig och bättre rustad inför utmaningar, kriser och omvärldsförändringar?