Kvinna står med armarna i kors bakom en glasvägg på kontoret

Att drabbas av utmattning kan ha många orsaker. Den som får stöd på jobbet att hålla fast vid nya förhållningssätt, kan ha lättare att komma tillbaka. Det visar en ny studie från Institutet för stressmedicin.

Foto: Karl Forsberg / Johnér

Utmattning – nya rön om vägen tillbaka

”Den jag är nu, är mera jag”. Det är den hoppingivande titeln på en ny studie av personer som behandlades för utmattningssyndrom för omkring tio år sedan.

Stressrelaterad ohälsa med långa sjukskrivningar och rehabilitering leder till lidande för de som drabbas, och stora kostnader för deras arbetsgivare.

På Institutet för stressmedicin (ISM) i Göteborg har man gjort flera studier av långtidseffekter av utmattningssyndrom. De studierna visar att symptom ofta finns kvar långt efter att behandlingen avslutats.

Susanne Ellbin– Det är viktigt att utforska patienternas egna reflektioner kring sin sjukdom för att bättre förstå processen för återhämtning. Det är vad den här nya studien handlar om, säger Susanne Ellbin, psykolog på ISM, som är huvudförfattare till studien.

Frågor man sökt besvara är: Finns det, förutom yttre faktorer som arbetsmiljö, även individuella aspekter, som personlighet och tidigare livserfarenheter, som bidrog till sjukdomen? Vilka faktorer har försvårat respektive underlättat tillfrisknandet? Ger sjukdomen fortfarande konsekvenser?

Intervjuat personer som nu arbetar igen

Susanne Ellbin har intervjuat 20 personer som tidigare fått behandling på ISM, femton kvinnor och fem män. Samtliga var tillbaka i arbete när uppföljningen gjordes. Svaren delade hon in i tre huvudteman:

Det handlar om vem jag är beskriver främst de psykologiska faktorer som bidrog till utmattning. Förutom yttre faktorer som arbetssituationen menar flera av de intervjuade att även personlighetsfaktorer som högkänslighet och starkt kontrollbehov kan spela in.

Många tar ett stort ansvar och är högpresterande. Det är egenskaper som chefer och kollegor kan uppskatta på en arbetsplats. Men de egenskaperna kan också göra det svårt för personen att själv sätta gränser för sitt engagemang. Här har arbetsgivaren ett ansvar att se till att arbetsbelastningen inte leder till långvarig stress.

Att bli ett mer autentiskt jag handlar om de inre processer de intervjuade ansåg viktiga för att bli friska. De behövde bli medvetna om sina egna behov och tankemönster. Den här medvetandeprocessen upplevde många som positiv eftersom de blev tydligare för sig själva och därmed fick lättare att stå upp för sina egna behov.

Att ändra perspektiv och tankesätt

– Den enskilt viktigaste strategin för att återfå kontroll över sitt liv var att stanna upp, reflektera och ändra perspektiv och tankesätt. Sjukskrivning och professionellt stöd under rehabiliteringen gjorde detta möjligt, men det var ofta svårt att fortsätta med när man var tillbaka på arbetsplatsen, säger Susanne Ellbin.

Kampen tar aldrig slut handlar om att konsekvenserna av utmattningssyndromet fortfarande finns kvar.

Många får kämpa för att inte falla tillbaka i gamla mönster

– Även om man har utvecklats som person och blivit mer medveten om hur man fungerar får många kämpa för att inte falla tillbaka i gamla tanke-och handlingsmönster, säger Susanne Ellbin.

Viktigt med tydliga ramar från arbetsgivaren

Även om studien handlar om patienternas egna reflektioner utgör den en viktig pusselbit för arbetsgivare, hr-personal med flera som vill förebygga utmattningssyndrom och hitta lämpligt stöd för drabbade att återgå i arbete.

Det tar tid att bli frisk

– Studien visar att utmattningssyndrom är en sjukdom det tar tid att bli frisk ifrån. Det finns ingen universalbehandling som hjälper alla. Gruppen är mycket heterogen, säger Susanne Ellbin.

För den som är på väg tillbaka i arbete är det viktigt att hitta en balans mellan vila och prestation. Arbetsgivaren behöver sätta tydliga ramar för arbetet och ge utrymme för reflektion för den anställda.

– Varje person befinner sig i ett system av relationer både på arbetet och i familjelivet. Det behöver man väga in när man arbetar för att förebygga stressrelaterad ohälsa, avslutar Susanne Ellbin.

Text: Anna Rehnberg, 13 september 2022