Från den första juni gäller nya föreskrifter om arbetsanpassning från Arbetsmiljöverket. De nya föreskrifterna är tunnare i formatet än de tidigare. Men de nya är i gengäld tydligare. Det menar Pia Schyberg som har lett arbetet med att ta fram dem.
Alla arbetsgivare har en skyldighet att fortlöpande ta reda på om någon arbetstagare behöver arbetsanpassning. Här är några av de viktigaste punkterna i de nya föreskrifterna om arbetsanpassning:
Arbetsgivaren ska ha rutiner för att ta emot information om någon behöver arbetsanpassning, och rutinerna ska vara kända för alla anställda på arbetsplatsen.
Arbetsanpassningen ska ske i dialog med den arbetstagare som behöver anpassningen.
Om någon arbetstagare behöver få sitt arbete anpassat, ska arbetsgivaren så snart som möjligt
- utreda och ta ställning till hur anpassningen ska utformas
- genomföra anpassningen
- fortlöpande följa upp och kontrollera att anpassningen fungerar
- vid behov justera anpassningen.
Behövde göras om
De gamla föreskrifterna om arbetsanpassning och rehabilitering var från 1994 och behövde göras om, menar Pia Schyberg, handläggare på regelavdelningen, och sakkunnig inom organisatorisk och social arbetsmiljö.
– Många arbetsgivare har sagt att de tycker det är otydligt vilken typ av rehabilitering det gäller. Man kan tro att man ska rehabilitera de anställda medicinskt, fast föreskrifterna ju egentligen avsåg en arbetsanpassning.
Det fanns också en annan viktig anledning till att förnya föreskrifterna, menar Pia Schyberg.
– När vi försökte ta reda på vad arbetsanpassad rehabilitering egentligen är, hittade vi ingen bra definition någonstans. Därför tog vi bort ordet rehabilitering i föreskrifterna.
Tydlig definition av arbetsanpassning
Det är bara själva arbetsanpassningen som arbetsgivaren kan råda över. Med de nya föreskrifterna blir det tydligare, menar Pia Schyberg.
I de nya föreskrifterna finns också en tydlig definition av ordet arbetsanpassning (se faktaruta intill denna text).
Det är en hel del som rensats bort i den nya versionen.
I den tidigare versionen stod till exempel att man ska ange mål för rehabiliteringen, och att man ska göra en årlig uppföljning av arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering.
– Arbetsgivaren ska ju enligt de nya föreskrifterna följa upp varje arbetsanpassning man gör och vid behov justera den. Det tyckte vi var tillräckligt med hänsyn till småföretagare, som kanske inte behöver arbetsanpassa arbetsmiljön för en arbetstagare så ofta, säger Pia Schyberg.
Arbetsanpassning vid alla tillfällen det behövs
Tidigare fanns också en särskild paragraf om arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering vid missbruk av alkohol eller andra berusningsmedel.
– Det har vi tagit bort för att det också där var oklart vad som ingick i arbetsgivarens ansvar. Det finns ingen särskild arbetsanpassning just vid missbruk. En pågående behandling kan föranleda att man arbetsanpassar. Men då gäller precis samma sak som vid annan arbetsanpassning.
En sak tycker Pia Schyberg själv fortfarande är oklart.
– Arbetsmiljölagen säger inte hur mycket man ska arbetsanpassa, eller var gränserna går för det. Det hade vi gärna förtydligat. Det enda arbetsmiljölagen säger är att arbetsgivaren alltid är skyldig att se till att en anpassning inte påverkar de andra arbetstagarna negativt.
Tagits fram i samverkan
Föreskrifterna har tagits fram i samverkan med arbetsmarknadens parter.
Peter Larsson, ombudsman på Kommunal, har varit med i det arbetet. Han känner en oro för att den är alltför knapphändig, och för att man tagit bort begreppet rehabilitering och flera förtydliganden om vad föreskrifterna gällde.
Det gäller till exempel paragrafen om arbetsgivarens skyldighet att ge rehabilitering till arbetstagare med missbruksproblem.
– Det är borta nu. Hur kommer det att påverka anställda som har de problemen? Arbetsmiljöverket hänvisar till att det ska ingå i det vanliga systematiska arbetsmiljöarbetet, men jag är rädd för att det inte räcker.
Att den nya föreskriften har en definition av arbetsanpassning är däremot bra, tycker han.
– Arbetet ska ju anpassas hela tiden efter de förutsättningar som de anställda har. De förutsättningarna kan se olika ut för olika tider och förhållanden. Det kan gälla både ett schema som fungerar för en småbarnsförälder eller andra arbetsuppgifter om man får ont i ryggen när man blir äldre.
Begreppet rehabilitering inte med
Katarina Bergström, arbetsrättsjurist vid SKR, har också varit med i det partsgemensamma arbetet med att ta fram de nya föreskrifterna om arbetsanpassning.
Det är bra att de nya är mer renodlade, tycker hon.
Att de tagit bort begreppet rehabilitering är också bra för alla parter, menar Katarina Bergström.
– Arbetsmiljöverket har ju inte rätt att i föreskrifter reglera frågor som även hör hemma i annan lagstiftning, vilket rehabilitering gör.
Men det finns en del oklarheter om hur de nya föreskrifterna ska tillämpas, menar hon.
– Vi sitter själva just nu och försöker analysera vad den kommer att innebära för arbetsgivarna.
De flesta föreskrifter handlar om ett generellt förebyggande arbete för hela arbetsplatsen. De nya föreskrifterna om arbetsanpassning har ett starkare fokus på individen än de tidigare. Det ställer frågor om hur den ska tillämpas på varje individ på arbetsplatsen, menar hon.
I samband med att den nya föreskriften börjar gälla den 1 juni, kommer också en vägledning till dem att bli tillgänglig.
– Där hoppas vi få fler svar, säger Katarina Bergström.