Tyresö kommun har ökat säkerheten och minskat stressen för sina kemilärare. Starten var en gemensam utbildning för lärare och skolledare.
Kemilärare har inte bara ansvar för sin egen och elevernas arbetsmiljö. De ska också lära eleverna att hantera kemikalier på ett säkert sätt. Ytterst ansvar har rektor. Därför är det viktigt att samarbeta och lyssna på varandra.
Det menar Kathrin Nordlinder, verksamhetsutvecklare vid kommunens Barn- och utbildningsförvaltning i Tyresö kommun. I april 2019 såg hon till så att alla kommunens cirka tjugo NO-lärare och fem skolledare fick möjlighet att gå en gemensam säkerhetskurs i regi av Kemilärarnas resurscentrum (KRC).
– Skolorna har många behov och det kändes exklusivt att kunna fördjupa oss i en specifik fråga. Eftersom alla skolledare var på plats delar vi numera synen på problemen. Det har satt igång ett viktigt utvecklingsarbete, säger hon.
Säkerhetsarbete tar tid
Dalskolan är en av kommunens fem högstadieskolor och har cirka 300 elever. Kemiläraren Sofia Rodriguez har arbetat här i drygt två år och är säkerhetsansvarig för skolans kemiinstitution.
Efter att ha forskat på en högskola, ville hon utmana sig själv och utveckla ledarskapet i klassrummet. Hon minns det nya jobbet som ”en kulturchock”:
– Jag var van vid detaljerade riktlinjer för hur man jobbar med kemikalier och fick nästan panik när jag upptäckte att kommunen bara hade påbörjat ett sådant arbete. Att inte känna mig säker var otroligt stressigt, både för min egen – men framför allt för elevernas skull.
Snart insåg hon att bristen på riktlinjer inte handlade om ovilja eller okunskap. Det handlade om att tiden inte räckte. Något som nu är på väg att ändras. Eller som Kathrin Nordlinder uttrycker det:
– I mål är vi ännu inte men vi har kommit en bra bit på väg och har en dialog om hur vi ska gå vidare.
Idén till en gemensam utbildning väcktes när en lärare ville gå en säkerhetskurs hos Kemilärarnas Resurscentrum (KRC). Istället för att bevilja ansökan valde förvaltningen att erbjuda alla kemiundervisande lärare åk 7-9 att gå motsvarande kurs på hemmaplan
Utbildning startade samverkan
Utbildningen blev starten för en dialog rektorerna emellan, samt mellan rektorer och kemiansvariga lärare. Något som Dalskolans rektor, Magnus Nilimaa, uppskattar:
– Vi har våra rektorskonferenser, men det var bra att huvudmannen lyfte frågan och ”tvingade” oss att samarbeta. Vi är ju ytterst ansvariga och under kursen fick vi en samsyn och gemensam plattform att utgå ifrån.
Efter kursen har Kathrin Nordlinder sett till så att säkerhetsansvariga kemilärare nu kan träffas för att utbyta erfarenheter en gång per termin. Hon ser också till så att aktuella frågor når rektorsgruppen. Mellan dessa träffar ses lärarna ibland på eget initiativ.
Samarbetar med andra skolor
Sofia Rodriguez saknade tidigare ett sådant forum. Efter varje träff känner hon sig i dag både tryggare och mera säker.
Just nu arbetar gruppen med att ta fram en struktur för riskbedömningar och bygga upp en gemensam databank som uppdateras efter hand. Något som kommer att spara tid för alla – och underlätta för nya kollegor att komma in i jobbet.
En annan gemensam fråga är smidigare inköp, som till exempel ett kundkort hos en leverantör som säljer mycket av det som används i kemiundervisning. Förvaltningen har också tagit itu med frågan om avfallshantering genom att ta initiativ till en ny upphandling.
Dela på arbetet
För att hämta kemikalier i förrådet måste Sofia Rodriguez först låsa upp ett skåp och plocka fram en nyckel som ligger dold längst in på en hylla. Först därefter kan hon låsa upp det egentliga kemikalieförrådet. Så är det för alla kemilärare.
Att vara säkerhetsansvarig betyder att hon, förutom att planera och genomföra sina egna lektioner, också har ansvar för skolans kemiinstitution. Det vill säga ta fram rutiner och information, märka kemikalier, uppdatera kemikalielista, inventera kemikalieförråd, hantera avfall, diska och storstäda samt underhålla och kontrollera utrustningen.
Efter diskussioner med andra kemilärare menar Sofia Rodriguez att undervisningstiden borde minska med cirka 10 procent. Hon betonar också att kemisäkerhetsansvaret ligger utanför arbetet med att förbereda laborationer och ta hand om laborationssalarna.
Extra resurser för att hinna i kapp
Tidsåtgången beror också på hur mycket arbete som inte hunnits med. På Dalskolan handlar det just nu om att datera alla blandade lösningar och verksamhetsutvecklaren Kathrin Nordlinder funderar på att satsa extra resurser för att ”hinna i kapp”.
Ett annat sätt att minska lärarnas stress är att schemalägga samma lärares laborationer efter varandra. Något som sparar mycket tid eftersom läraren inte behöver förbereda och plocka undan efter varje lektion.
Sofia Rodriguez har haft ett sådant schema sedan skolstarten i höstas och känner att arbetsbördan har lättat redan efter några månader.
Säkerhetsbedöm eleverna
Både Magnus Nilimaa och Kathrin Nordlinder är i grunden NO-lärare och är helt överens om att de flesta elever gillar att laborera:
– De tycker det är coolt och vill gärna ta på sig så mycket skyddsutrustning som möjligt, konstaterar rektor Magnus Nilimaa och menar att en del av pedagogiken är att lära eleverna vad det innebär det att jobba i ett laboratorium och berätta vad som är farligt – utan att skrämma.
De tar gärna på sig mycket skyddsutrustning.
Inför varje laboration gör varje kemilärare därför en säkerhetsbedömning; Finns det risk för brand? Kommer vi att använda frätande syror, glas…? Behövs labbrockar eller skyddsglasögon?
Varje lärare måste också bedöma gruppens och varje elevs förmåga att genomföra laborationen.
Sofia Rodriguez har valt att informera alla föräldrar skriftligt om vad det innebär att arbeta säkert under en kemilaboration. I informationen står också att elever som inte klarar ibland måste avstå.
Lärare ska självklart ställa in om de upplever fara.
En delikat fråga för rektor Magnus Nilimaa eftersom den tvingar honom att, som ytterst ansvarig, vikta säkerhetsaspekten mot varje elevs rätt till undervisning.
Ställ in om det känns osäkert
På Dalskolan sker alla laborationer i mindre grupper (13-18 elever) med möjlighet att sätta in en extra resurslärare som det behövs.
Under sin tid som NO-lärare har Magnus Nilimaa, liksom många andra, ställt in laborationer därför att situationen inte har känts säker.
– Det är mänskligt och lärare ska självklart ställa in om de upplever fara. Men om det sker för ofta uppfyller vi inte kraven i läroplanen.
Foto porträtt: Henrik Montgomery / TT
Läs också: Suntarbetslivs artikel Kemisäkerhet för både lärare och elever