Kemilärare är ofta bra på att informera elever om risker. Men de är inte lika noga med sin egen säkerhet. Det säger Jenny Olander, föreståndare för KRC (Kemilärarnas resurscentrum) som erbjuder stöd i säkerhetsfrågor till kemilärare och rektorer.
KRC är ett nationellt resurscentrum finansierat av Utbildningsdepartement, Skolverket och Stockholms universitet. Verksamheten har funnits sedan 1993 och syftet är att stötta lärare när det gäller såväl säkerhet som pedagogiska frågor.
I stödet ingår att utveckla undervisningsmaterial, svara på frågor via e-post och telefon och erbjuda fortbildning. När det gäller kemisäkerhet har KRC under de två senaste åren bland annat tagit fram:
- En riskbedömningsblankett som går att redigera.
- Två förslag på hur arbetet på skolornas kemiinstitutioner kan fördelas.
- En lista med 200 vanliga skolkemikalier som är anpassad efter Arbetsmiljöverkets krav på förteckning över kemiska riskkällor.
Dokumenten utvecklas kontinuerligt och tanken är att de ska kunna redigeras på skolorna. Även lärare inom biologi och slöjd har nytta av KRC:s rådgivning.
KRC arrangerar också säkerhetskurser för lärare och rektorer både i kommuner och på Stockholms universitet.
Lärare och rektorer behöver samarbeta mer
Säkerhetsarbetet i skolan handlar både om lärarnas och elevernas arbetsmiljö. Därför förespråkar Jenny Olander, föreståndare vid KRC, att lärare och rektorer samarbetar för att hitta lösningar.
Det systematiska arbetsmiljöarbetet vid skolornas kemiinstitutioner innebär bland annat att märka kemikalier, uppdatera kemikalielistan, ta fram skriftliga rutiner, hantera avfall, storstäda samt underhålla och kontrollera utrustning.
– Sådana uppgifter hamnar ofta i kläm, delvis för att arbetsgivarna har för lite resurser men också för att de saknar tillräcklig kunskap om kemikaliehantering, säger Jenny Olander.
Ta hjälp utifrån när det behövs
För att avlasta lärarna är KRC:s råd att ta hjälp utifrån när kemiinstitutionen behöver ta ett extra krafttag. En sådan uppgift var att märka upp alla kemikalier enligt ett nytt system, den så kallade CLP-förordningen, vilket blev obligatoriskt den 1 juni 2019.
– Vissa tog in kemikunniga personer utanför skolan, men det vanligaste var att en ordinarie lärare fick kompensation för att göra arbetet utanför ordinarie arbetstid, säger Jenny Olander.
När det gäller löpande arbete behöver uppgifterna fördelas tydligt. Det betyder inte att samma person behöver ha ansvar för alla uppgifter. En person kan exempelvis ha i uppgift att uppdatera kemikalieförteckningen, en annan att ta hand om avfallshanteringen medan en tredje sköter instrumentvården. Det viktigaste är att arbetsfördelningen är tydlig (skriftligt) både för arbetstagare och arbetsgivaren. Man måste också vara överens om vilka resurser som behövs för att utföra arbetsuppgifterna.
Uppdrag att lära elever hantera risker
Enligt Jenny Olander är den största risken med bristande eller ofullständigt säkerhetsarbete att kemilärare slutar labba och att eleverna därmed går miste om värdefull kunskap.
– Eleverna bör inte skyddas så mycket att de inte lär sig hantera vanliga kemikalier på ett säkert sätt. Exempelvis T-sprit eller Jodopax som används i ridhus, säger hon och fortsätter:
– En lärare ska naturligtvis säga stopp om något är för riskfyllt, men de vanligaste tillbuden i en kemisal är att man bränner eller skär sig, vilket är skador som läker.
Kemisäkerhet vid lärarutbildningar
För att öka de blivande NO- och kemilärarnas kunskap och förhållningsätt till systematiskt arbetsmiljöarbete har KRC inlett samtal med landets lärarinstitutioner kring hur kemisäkerhet skulle kunna få en tydligare plats i lärarutbildningarna. En förhoppning är att få in sådana inslag även i rektorsutbildningarna.
– I dag är det stor skillnad mellan olika lärosäten. Men generellt får blivande kemilärare inte tillräcklig information om lagstiftning och hantering av kemikalier i skolan.
Läs också: Suntarbetslivs artikel Säkra kemisalar – så gör de i Tyresös skolor