”Jag flaggar när jag får symtom”

Hon var sjukskriven helt i två år. Med långsam upptrappning, tät dialog och anpassningar kunde Gülperi Saritas återgå i arbete – och stanna kvar. I dag har hon jobbat heltid i sex år. Vilka pusselbitar var viktiga för lyckad återgång i arbete?

För Gülperi Saritas, 37, finns det ett tydligt Före och ett Efter. Som 29-åring fick hon en ovanlig autoimmun sjukdom och blev förlamad i ena foten. Hon lades in på sjukhus ett tag men drabbades där plötsligt av ett allvarligt hjärtstopp. Sjukdomen gjorde att hennes vita blodkroppar uppfattade hjärtat som främmande och angrep det.

– En på miljonen får den här sjukdomen och få av dem drabbas av sådana komplikationer. Så jag är unik! berättar hon med lite galghumor.

Syrebristen under hjärtstoppet ledde till en liten hjärnskada i frontalloben. Pannloben ansvarar för mental energi, koncentration och uthållighet.

Hur förändrades livet? Och hur har det fungerat med hennes återgång i arbete?

Livet Före förlamning och hjärtstopp

Gülperi Saritas är huvudhandledare för kommunala sjuksköterskestudenter i Uppsala kommun. Hon är själv sjuksköterska i grunden och tycker om att vara ute med studenterna i olika verksamheter, som äldreomsorg och hemsjukvård. Stressigt, men kul! Utanför jobbet har hon fullt upp som ensamstående mamma till en 6-årig son och många vänner. Livet har full fart, på hög växel.

Livet Efter nära döden

Efter det dramatiska sjukdomsförloppet då hon nästan dör är Gülperi heltidssjukskriven i två år. Hon kan först inte gå på grund av sin fot och har stora sviter av hjärtstoppet.

– Jag ville tillbaka med en gång, men hade ju fysiska hinder och var jättehjärntrött. Jag kunde inte koncentrera mig eller göra flera uppgifter och klarade inte stimmiga miljöer, berättar hon.

Långsam upptrappning

När hon börjar jobba igen sker upptrappningen långsamt. Först 25 procent på arbetet, sedan 50 och 75. Hon arbetar några månader på varje steg innan hon hösten 2019 är uppe på heltid igen, där hon har stannat. Men jobbet har förändrats.

– Jag kunde inte fortsätta jobba med sjuksköterskestudenter. Det är för stressig miljö för mig att vara ute med studenter och mitt immunförsvar är dessutom nedsatt.

Fler uppdrag efterhand

I dag jobbar Gülperi Saritas som verksamhetsutvecklare på Uppsala kommuns vård- och omsorgsförvaltning. Men allra först i sin arbetsrehab kom hon in och bara träffade kollegor igen. När hon började arbeta fokuserade hon först på en enda uppgift, att hantera tandvårdsstöd. I dag har hon flera olika arbetsuppgifter.

– Jag fick efterhand fler uppdrag. Först fick jag testa att vara samordnare i ett innovationsprojekt om digitala inköp för brukare. Det gick bra och var kul!

Nu samordnar hon även Uppsala kommuns omsorgspriser till personer som gör skillnad i sitt arbete och hanterar lex Sarah-anmälningar om missförhållanden.

Se en kort film: Gülperis återgång i arbete, ur Prehabguiden 2020

Eget rum och täta avstämningar

I början av sin arbetsåtergång hade hon eget kontorsrum på inrådan av läkare. När verksamheten 2021 flyttade in i nyrenoverade Uppsala stadshus fanns inte den möjligheten. Men covidpandemin förde med sig ett annat arbetssätt som passar Gülperi, med möjlighet att jobba hemifrån.

– Det gäller alla, inte bara mig. Skillnaden är väl att jag jobbar hemma när jag känner att det blir för mycket.

Det digitala distansarbetet har också inneburit att alla medarbetare har täta avstämningar med sin chef, inte bara Gülperi. Men tät kontakt med såväl chef och hr som läkare har varit viktigt under hela arbetsåtergången.

Så har återgången fungerat

Hur har det gått att vara tillbaka i heltidsarbete?

– Det har i omgångar varit tufft. Blir det för mycket får jag symtom som yrsel, trötthet och mentala dippar. Så fort det blir så flaggar jag och säger att det blivit för mycket. Då har vi kunnat plocka bort och prioritera om, berättar Gülperi.

Hon tycker att det är ”otroligt lyxigt” att kunna ha valmöjligheten att plocka bort uppgifter ett tag.

– Jag hade tur att jag hade en funktion i stabstjänsten när jag blev sjuk. Hade det hänt när jag jobbade som sjuksköterska vet jag inte om det hade gått så bra. Det var nog enklare att vi kunde anpassa den här rollen. Som sjuksköterska kan jag ju heller inte jobba på distans, resonerar Gülperi.

– Men är man bara innovativ kan man säkert hitta sätt att anpassa på de flesta arbetsplatser, fortsätter hon.

Du är inte ditt jobb

Hur viktig har din egen inre resa varit?

– Hjärtstoppet var så omvälvande och har fått mig att tänka att livet är så mycket mer än jobb nio till fem. Nu är inte mitt mål att klättra karriärmässigt. Så det perspektivet har ju ändrats. Jag vill vara på ett ställe där jag trivs, försöka sprida glädje och säga: Det är bara ett jobb! när kollegorna stressar.

Chefens stöd vid återgång i arbete

Gülperis chef under återgången i arbete heter Christina Gustafsson och är avdelningschef på vård- och omsorgsförvaltningen. Hon blev chef redan som 23-åring och har hjälpt också andra medarbetare tillbaka efter lång sjukskrivning.

– Men som chef behöver man också stöd. Vår rehabspecialist har varit viktig. Gülperi har sådant driv, var ivrig att komma tillbaka och van att vara självgående men det gällde att hitta rätt nivå tillsammans och ta ett steg i taget, berättar hon.

Hennes allmänna råd vid återgång i arbete är att ta stöd från hr och att värna om att det finns en kontakt i vården för medarbetaren.

– Har man som chef inte möjlighet att få stöd av rehabspecialist så hitta en annan erfaren chef att bolla med.

Hjälpsamt med öppenhet

Allra viktigast, tycker hon, är ändå att ha ett bra samarbete med sin medarbetare. Och att vara tydlig mot kollegorna med vilka anpassningar medarbetaren behöver och varför, så att det inte uppstår avundsjuka eller oklarheter.

– Jag är öppen och trygg med att berätta om min sjukdom och begränsningar och det har nog hjälpt mina kollegor, tror Gülperi, som alltid känt sig välkomnad och inkluderad.

Öppenheten har även varit hjälpsam för hennes chef Christina Gustafsson.

– Gülperis målmedvetenhet och nyfikenhet att testa nytt och inte vara rädd för utmaningar har gjort det lättare för mig som chef, menar hon.

Återgång i arbete – så gjorde de

Så här såg det ut för Gülperi Saritas när hon återgick i arbete:

Långsam upptrappning. Viktigt med stabilitet på varje steg innan nästa, för att undvika återinsjuknande. Började på 25 procent, gick upp till halvtid, sedan 75 procent och slutligen heltid.

Inga krav på prestation. Första tiden bara träffa kollegor och skapa ett sammanhang på jobbet igen. Sedan en uppgift i taget.

Täta avstämningar. Avstämningar med chefen, hr och vården för att hitta rätt takt i återgången. Det är lätt att vilja gasa – någon kan behöva bromsa. Arbetsgivaren var mån om att inte orsaka försämringar.

Öppenhet och omtanke. Öppenhet om sjukdomen och svårigheter samt omtanke från chef och arbetsgivare. Fokus på att återfå hälsa och hållbar återgång i arbete.

Avgränsade arbetsuppgifter. I början bara ett arbetsuppdrag eftersom hjärnan inte klarade av flera på en gång.

Eget rum och mer arbete hemifrån. Hjärntröttheten krävde avskild lugn miljö utan många intryck.

Särskilda telefontider. För att kunna fokusera bättre.

Läs också:
Arbetsanpassning – vad det är och hur ni gör
6 saker som fungerar för återgång i arbete