Psykologisk trygghet handlar inte bara om att våga tala öppet. Det handlar också om att någon lyssnar – och om att våga agera när något går fel. Det menar forskaren Louise Bringselius, som berättar om tre kulturer som hänger ihop med bristande psykologisk trygghet.
– När ni talar om psykologisk trygghet – tala då också om öppenhet och lyssnande.
Det säger Louise Bringselius, docent i företagsekonomi, på konferensen Offentlig Chef i Stockholm 2026.
Psykologisk trygghet i en arbetsgrupp handlar om att våga testa, misslyckas, ifrågasätta och komma med nya idéer. Det är, visar forskning, den enskilt viktigaste faktorn för att ett team ska bli framgångsrikt. Forskning visar att psykologisk trygghet också kan bidra till mindre stress och bättre välmående på jobbet.
Men nu vill Louise Bringselius bredda begreppet, och berättar om tre kulturer som hänger ihop med bristande psykologisk trygghet: dövhetskultur, tystnadskultur och passivitetskultur.
Dövhetskultur
Dövhetskultur uppstår när vi inte lyssnar på varandra. Som exempel tar hon en omorganisation. Alla medarbetare får vara med och tycka till, och skriva sina åsikter på post-it-lappar. Men sedan händer inget mer; post-it-lapparna liksom ”försvinner”. Så får det inte gå till, menar Louise Bringselius.
– Vi måste utgå från att alla har någonting att komma med, och verkligen lyssna på varandra.
Det gäller att inte ha förutfattade meningar om att vissa åsikter är mindre värda att lyssna på.
Och gäller det just en organisationsförändring gäller det att inte avskriva åsikter, och säga att de bara beror på en speciell fas eller en del i en förändringskurva.
Tystnadskultur
För om vi inte lyssnar på riktigt bidrar vi till en tystnadskultur, menar Louise Bringselius.
– Det är ingen idé att tala om ingen lyssnar.
Det är ingen idé att tala om ingen lyssnar
Och tystnadskultur är ett stort problem på svenska arbetsplatser. Enligt en studie på temat jobbar en fjärdedel av alla svenskar på en arbetsplats med tystnadskultur.
– Vi behöver skapa ett bullrigt samtal där vi både vågar lyssna och vågar ställa besvärliga frågor.
Passivitetskultur
Förutom tystnadskultur kan det även finnas ett annat problem, menar Louise Bringselius: passivitetskultur.
– Det räcker inte att ha psykologisk trygghet, man måste också ha mod och en moralisk kompass.
Passivitetskultur handlar om att inte påtala det man tycker skaver. Har man inte gjort någonting kan man ju inte heller bli anklagad för att ha gjort fel.
– Det finns en HRF-kultur: Håll Ryggen Fri.
Passivitet kan också skapas ifall någon annan alltid tar ansvar.
– Om någon är överfunktionell blir andra underfunktionella. Det blir en inlärd hjälplöshet och passivitet.
Mod att vara olika, tala öppet och handla
Men det här duger inte, menar Louise Bringselius. Alla måste säga ifrån när något inte går rätt till.
– Vi måste påminna oss om att vi alla har makt, och även ett moraliskt ansvar att agera.
Så för att skapa psykologisk trygghet behöver vi se och respektera allas olikheter – och inte bara lyssna på dem som är mest lika oss själva.
– Vi behöver mod att vara olika, mod att tala öppet och mod att handla när det krävs.
Vi behöver mod att vara olika, mod att tala öppet och mod att handla när det krävs
