Den som drabbas av utmattningssyndrom får ofta svårt att koncentrera sig och glömmer saker. Anna Stigsdotter-Neely ska ta reda på om träning av uppmärksamhet och minne kan göra det lättare att börja jobba igen för den som får diagnosen.
– En rosa myra på en flygplats. Så kan det se ut när en person som tränar sitt minne får hjälp att sätta samman en minnesbild av en färg, ett föremål och en plats, säger Anna Stigsdotter-Neely, professor i psykologi på Karlstad universitet.
– Det är främst det episodiska minnet som blir sämre, förmågan att minnas saker som man har varit med om tidigare. Därför får patienten träna på att binda ihop flera olika bilder till en minnesbild. Vid ett senare tillfälle kan han eller hon då lättare komma ihåg att minnesbilden består av flera delar, som en färg, ett föremål och en plats.
patienten får träna på att binda ihop flera olika bilder till en minnesbild
Anna Stigsdotter-Neely och hennes forskargrupp har just avslutat en studie där de undersökte vilken effekt träning av minne och uppmärksamhet har på patienter med utmattningssyndrom. De flesta av de 83 patienterna som deltog i studien var sjukskrivna från arbeten inom vård, skola och administration. Patienterna delades in i tre grupper som alla fick den motivationshöjande behandling som idag är vanligast vid utmattning, kognitiv beteendeinriktad rehabilitering i grupp. Två av grupperna fick också varsin typ av extra behandling.
– Vi satte ihop ett särskilt program för träning av det episodiska minnet och av uppmärksamhet. Det fick en av grupperna som komplement. En annan grupp fick fysisk aktivitet som komplement, vilket tidigare forskning har visat är bra för till exempel uppmärksamheten.
För patienterna som fick den extra kognitiva träningen förbättrades minne och uppmärksamhet mer än för de andra två grupperna. De upplevde också själva att de kände mindre av sina utmattningssymtom än vad de båda andra grupperna gjorde.
– Nu ska vi göra en uppföljningsstudie och se i vilken utsträckning den kognitiva träningen underlättar för patienterna att komma tillbaka till arbetet, säger Anna Stigsdotter-Neely.
Träningspass framför datorskärmen
Det kognitiva träningsprogrammet är indelat i 36 pass med uppgifter som sätter patientens minne och uppmärksamhet på prov. I övningar som den med den rosa myran på flygplatsen gäller det att komma ihåg vilka bilder som visas på datorns skärm. I en annan övning ska patienten memorera siffror som visas på skärmen i snabb takt. Varje övning tar cirka 20 minuter att göra.
– Alla patienter i den första kullen som genomgick behandlingen har tackat ja till att medverka i den nya studien, det är fantastiskt kul. Så nu får de göra precis samma minnes- och uppmärksamhetstester som förra gången, säger Anna Stigsdotter-Neely.
– Vi ska också intervjua deltagarna för att ta reda på hur de upplever effekterna av den kognitiva träningen. Då får de även fylla i ett formulär med frågor som ska ge oss en mer detaljerad bild av hur det har gått för dem att börja arbeta igen.
Vad hoppas ni på av projektet?
– Vi hoppas att de kognitiva problem den här patientgruppen har ska uppmärksammas mer. Och att de ska få den behandling de behöver för att kunna återgå i arbete.
Hur ska den kognitiva träningen kunna erbjudas till fler patienter?
– Vi har faktiskt startat ett mindre pilotprojekt på Stressrehabiliteringen i Umeå. I och med att vårt träningsprogram är internetbaserat så är det ganska enkelt att få in det i behandlingen. Patienten går en introduktion som tar en timme och får sedan göra tre träningspass per vecka i 12 veckor, säger Anna Stigsdotter-Neely.
– Hittills har fyra personer i Umeå provat det här. Vi ska göra en utvärdering för att se hur mycket tid det tar från den ordinarie behandlingen och hur mycket av träningen patienten klarar av att göra på egen hand. På sikt tror jag att det här kan vara ett kostnadseffektivt och bra komplement till den vanliga kognitiva behandlingen.
Hur kan chefer och skyddsombud ha användning av era resultat?
– Resultaten kan göra chefer och skyddsombud medvetna om kognitiva problem i samband med utmattningssyndrom och hjälpa arbetsgivaren att förstå arbetsuppgifterna utifrån ett kognitivt perspektiv. När det gäller att hjälpa patienterna att komma tillbaka i arbete kan man titta på arbetsplatsen utifrån ett kognitivt perspektiv. Det vill säga att försöka underlätta för dem att utföra sitt arbete, säger Anna Stigsdotter-Neely, och tillägger:
– Det kan handla om att schemalägga särskilda tider när de inte får störas. Det är viktigt att inte ge dem för många uppgifter att utföra samtidigt, den som har drabbats av utmattningssyndrom kan behöva ta en uppgift i taget.