Hur kan hemtjänsten utveckla sin arbetsmiljö? Medarbetare i Alingsås kommun tar reda på det via verktyget Vård i annans hem.
– Man pratar ofta om vad som inte fungerar men nu kommer det ner på papperet, säger undersköterska Sandra Jacobsson.
Anhörigträffar, mer insyn från biståndshandläggarna och möten med sjuksköterskorna. Det är några förbättringsförslag från medarbetarna när de gått igenom halva verktyget Vård i annans hem från Suntarbetsliv.
Det hela började med Alingsås kommuns mål om att få ner den höga sjukfrånvaron inom vård och omsorg. Vård- och äldreomsorgsnämnden beslutade om en flerårsstrategi för 2017–2019. Första året skulle förvaltningarna hitta metoder för att sänka sjuktalen. Hur kunde hemtjänsten bidra? För området Tuve/Hemsjö föll valet på Suntarbetslivs verktyg, som låter medarbetarna själva komma till tals.
– Vi ville få en klar bild av vad personalen tycker. Verktyget känns som gjort för oss innehållsmässigt och är enkelt att arbeta kring. Det kändes också lite nytt och spännande, berättar enhetschef Anna Liljeblad.
Efterlyses: bättre samarbeten runt brukaren
En socionomstudent från Göteborgs universitet fick i uppdrag av avdelningschef Sonny Dahl att göra en enkät före och efter verktygsträffarna. Fem korta frågor skulle fånga upp nuläget i hemtjänstgrupperna. De fyra arbetslagen på 70 personer var samstämmiga om vad som är svårt i arbetsvardagen. Det rörde sig framför allt om samarbetet med andra yrkesgrupper och vårdtagarnas trånga hemmiljöer.
– Det var också ett intressant resultat att personalen är så positiv för egen del men att de inte tror att kollegorna har det så bra. Det blir roligt att se vad siffrorna blir efter utbildningen, säger Anna Liljeblad.
Dags för Vård i annans hem
Det börjar droppa in folk efter lunch i undervisningsrummet på Tuvegården, ett boende i vacker miljö vid sjön Gerdsken i Alingsås. 27 hemtjänstmedarbetare, varav fyra män, slår sig ner i grupper. Alla har varsin arbetsbok och på borden läggs det ut paket med diskussionskort.
Temat i dag är roller runt brukaren. Själva är deltagarna undersköterskor eller vårdbiträden.
– Vi börjar med de stora fotokorten. Lägg ut dem på bordet och para ihop rollen med pratbubblorna under tio minuter, förklarar socionomstudent Sara Svenningsson, som också är med och leder samtalsövningarna inom Vård i annans hem.
Tillåtande stämning viktigt
De fyra grupperna börjar var för sig diskutera olika roller som finns runt personerna de arbetar hos och hur de påverkar dem, hur samarbetet ser ut och hur det kan utvecklas. Sjuksköterskor, arbetsterapeuter, biståndshandläggare, god man och anhöriga är exempel.
– Hör ni hur många roller det finns kring en vårdtagare? De är många för att få det så bra som möjligt för vårdtagaren och alla har en viktig roll, säger enhetschef Nese Zuberi.
Övningarna avlöser varandra i lugn takt och efter varje får grupperna redovisa för övriga grupper. Under eftermiddagen kommer många förslag om hur samarbeten kan förbättras. Engagemanget under samtalsövningarna är stort och stämningen tillåtande.
”Vi själva som gör kursen”
– Man får reflektera och tänka till. Det är också bra med smågrupper så att alla kommer till tals. Fast första gången undrade jag vad vi ska få ut av det här. Sedan förstod jag att det är vi som gör själva kursen. Jag tycker det här är roligare än att bli fullmatad, säger undersköterska Anna Jacobsson.
– Vi får vara delaktiga och har en chans att påverka. Man pratar ofta om vad som inte fungerar men nu kommer det ner på papperet, säger Sandra Jacobsson, dotter till Anna och även hon undersköterska.
De har uppskattat att cheferna har låtit samtalsövningarna få ta tid, men kanske skulle grupperna ha blandats ännu mer.
– Sitter man bara med sådana man känner kan det nästan bli lite för högt i tak och man kan hamna på sidospår, säger Anna Jacobsson.
Vad hoppas ni dagens övning kan ge?
– Jag hoppas vi kan komma att jobba mer över yrkesgränserna. Vi jobbar ju åt samma mål och då ska allas jobb vara lika mycket värt, säger Anna Jacobsson.
Förbättringsförslag som diskuteras fram under träffarna summeras i mars i en handlingsplan med risk- och konsekvensanalys. Avdelningscheferna presenterar resultaten från metodåret uppåt i organisationen – för chefer, HR och planeringsavdelning – så att avdelningarna får hjälp att lösa frågorna. Resultaten hittills var med i bokslutet för 2017.
Som chefer tycker Anna Liljeblad och Nese Zuberi att det är skönt med en lång utbildningsprocess i stället för en snabb medarbetarenkät där det görs en handlingsplan direkt.
– Medarbetarenkäterna kommer inte i närheten av att visa det vi får fram i de här diskussionerna. Som chef är det jättevärdefullt att få veta vad personalen verkligen tänker. Det har blivit ett arbetssätt där alla får komma till tals. Men att de är trygga med varandra och har jobbat länge underlättar, säger Nese Zuberi.
Hennes chefskollega påpekar också att verktyget har gett dem och medarbetarna en gemensam bild av arbetet som kan användas vid schemaläggning, rutiner och annat.
– Det blir också mycket bättre när medarbetarna själva pratar igenom sin situation i stället för att det kommer uppifrån hur de ska göra, säger Anna Liljeblad.
Vård i annans hem inte bättre förr
Förra träffen handlade om hemtjänsten förr, nu och i framtiden. Liksom andra deltagare reflekterade då Anna Jacobsson mycket över förändringarna. Efter snart 30 år i yrket kan hon se tydlig utveckling.
– Det är mycket som har blivit bättre. Det fanns ju knappt hjälpmedel förut. Jag visade hur man gjorde förr och använde sin egen kropp för att lyfta. Visst måste vi dokumentera mer i dag men det är jättebra och alla kan ta del av dokumentationen med teknikens hjälp. Jag upplever det bara positivt, säger hon.
Stolta medarbetare
Timmarna går fort och det börjar bli dags att avrunda samtalen. Sista punkten för dagen handlar om härligt pepp. ”Nu ska vi skryta!!” står det i röd ram på vita tavlan. Alla ska gå fram och sätta streck för egenskaper som de tycker stämmer bäst överens för dem. Orden har de diskuterat fram i samtal om vad de tycker utmärker dem.
Vad tre-i-topp blir?
- Pålitliga
- Hjälpsamma
- Respektfulla
Det är stolta hemtjänstmedarbetare, om än lite trötta efter många timmars diskussioner, som beger sig hemåt – eller till sin arbetsplats i någon annans hem.