Gemensamma mål kan få alla att dra åt samma håll. Det gäller kanske särskilt i skolvärlden där elever och personal delar arbetsmiljö. Det tycker Maria Risthammar, som fått pris som årets rektor.
Årets rektor, Maria Risthammar vid Ekkälleskolan i Linköping, hittar framgång i de stora idéerna och gemenskapen. Den 28 juni tilldelades hon utmärkelsen vid Skolledargalan i Stockholm.
– Jag blev nominerad av mina medarbetare. De hade skrivit till Lärarförbundet och nominerat mig. Det kändes som ett kvitto på att jag gör ett bra jobb som chef, säger hon.
Visionen hon införde när hon kom till skolan för fem år sedan var ”en skola där alla får lyckas”.
– Vilket förstås gäller såväl elever som all personal.
Skapat vi-känsla
Jobbet var hennes första som ansvarig rektor. Ekkälleskolan öppnade 2015. Den var nystartad och det var ganska turbulent när hon kom dit. Det fanns flera informella ledare och en del konflikter att ta tag i.
Nu vittnar personalen istället om skolans starka vi-känsla. Johnny Wretman, skyddsombud och mellanstadielärare på skolan, är en av dem.
– Jag tycker den är helt fantastisk. Det låter som en klyscha men det är sant. Jag märkte samhörigheten direkt när jag kom till skolan för två och ett halvt år sedan, berättar han.
Något som Maria Risthammar lyfter fram som viktigt för vi-känslan är gemensamma mötesplatser. All personal – lärare, vaktmästare, administrativ personal och personal från fritidshemmet—fikar ihop i samma fikarum. Varje höst startar de med en kickoff för alla anställda. Varje måndag startar veckan med ett morgonmöte för all personal.
Dessutom träffar Maria Risthammar skyddsombuden varje månad för att gå igenom hur personalen har det.
– Alla är lika viktiga: rektor, lärare, vaktmästare och administrativ personal, säger hon.
Tvålärarskap lägger grunden
Hennes arbete har gett resultat. Den senaste medarbetarenkäten visade på 96 procents nöjdhet hos personalen. Ekkälleskolan fick förra året även Linköpings personalpolitiska program-pris, ett pris som uppmärksammar arbetsgrupper som förverkligar personalpolitiska visioner.
Men det är inte bara stora visioner och vi-känsla som ligger bakom nöjdheten. Hon har också genomfört organisatoriska förändringar. En sådan är att införa tvålärarskap. Det innebär att det alltid är två lärare i klassrummet.
En lärare är huvudansvarig för undervisningsämnet, exempelvis matematik, och en är medlärare. Varje lärare har huvudansvar för några ämnen och är medlärare i andra. Följden blir att lärarna tillbringar mer av sin arbetstid i klassrummet. Undervisningstiden ligger nu på nästan tjugo timmar i veckan. Det kan vara kontroversiellt och minskar planeringstiden.
Fritids och skola jobbar tätt ihop
Men det som framför allt minskar med tvålärarskapet enligt Johnny Wretman är lärarnas stress.
– När jag var ensam lärare i en klass med 28 elever hade jag alla ämnen. Nu är vi två lärare som delar upp huvudlärarskapet för ämnena mellan oss. Vi delar på föräldrakontakter och samtal. Och om en elev är rastlös så kan den ene av oss ägna sig åt eleven och den andre fortsätta undervisningen, säger han.
Nu är vi två lärare som delar upp huvudlärarskapet för ämnena mellan oss
Han berättar att kollegorna säger att det numera känns som att de jobbar mindre. De har huvudlärarskap för färre ämnen och de kan bolla saker med kollegan.
Dessutom är mellanstadielärarna och lågstadielärare medlärare åt varandra. Vilket också ökar vi-känslan på skolan.
En annan sak som Maria Risthammar jobbat mycket med är att föra ihop fritidshemmet och skolans personal. Skolan har cirka 270 elever mellan sex och tolv år. En hel del av dem går på fritids.
Nu skriver hon på en forskningsartikel om ledarskap, rektorer och verksamhetsutveckling. Artikeln ska vara med i en slutrapport från skolforskningsinstitutet Ifous, som drivs av SKR med flera.
– Vi deltar i programmet samtidigt som vi utvecklar vår egen verksamhet, konstaterar Maria Risthammar.