Det är inte tiden i sig som läker såren, utan det är vad vi gör under den tiden som har betydelse, hävdar Anders Magnusson på Svenska institutet för sorgbearbetning.
– När jag var liten var jag full av energi, livslust och närvaro. När jag blev vuxen hade jag inte kvar den där energin. Jag frågade aldrig vad det var som hände på vägen. Jag tänkte bara att alla har det likadant. Varje gång jag var med om en separation eller förlust gjorde det ont. När det hade gått en tid mådde jag alltid bättre. Men jag glömde att jämföra med hur jag mådde innan allt det här hände. Och för varje förlust jag var med om så tappade jag lite till och lite till, berättar Anders Magnusson.
Anders Magnusson leder kurser i sorgbearbetning. Det var efter hans mors död som han kom i kontakt med boken The Grief Recovery Handbok och på allvar började intressera sig för ämnet. Han översatte boken till svenska och utbildade sig att hjälpa andra att sörja.
– Tidigare hade jag läst hyllmeter med böcker, ätit antidepressiva, utövat yoga, meditation och prövat en massa annat. Nu upptäckte jag att för varje gång jag bearbetade en sorg kom jag närmare min livslust och energi som jag hade när jag var liten.
Stress och depressionsrelaterade diagnoser har ofta sin utgångspunkt i en förlust, en sorg som man inte vet hur man ska hantera, hävdar han.
Stress och depressionsrelaterade diagnoser har ofta sin utgångspunkt i en förlust, en sorg som man inte vet hur man ska hantera
– Säg att du skär dig i fingret och du inte vet hur du ska ta hand om såret. Det kommer in smuts, såret blir inflammerat vilket leder till blodförgiftning och kallbrand. Nu har du ett sår som är livshotande på grund av utebliven och felaktig behandling. Det är inte tiden i sig som läker såren, utan det man gör under den tiden.
Anledningen till att vi fastnar i sorg beror på ofullbordad kommunikation, säger Anders Magnusson. Efter ett dödsfall eller en skilsmässa sörjer vi förlusten av den människan men också brustna drömmar och förhoppningar.
– Hade motparten levt, eller om man hade kunnat nå fram till den personen, så hade man pratat med honom eller henne om det man går och bär på. Det hade då förlöst sorgen, det hade fullbordat sorgen.
Verbalisera, bli hörd och avsluta
För att en kommunikation ska vara fullbordad är det tre delar som bör ingå. Man behöver verbalisera det man bär på och rikta det mot motparten. Man behöver bli hörd av en levande person, och man behöver avsluta med ett avsked, hävdar Anders Magnusson.
– Ofta pratar vi med en vän eller terapeut i stället för motparten. Men i och med att kommunikationen inte är riktad till den person det berör är risken stor att det bara ger en tillfällig lättnad och att man tvingas prata om det igen och igen och igen. Det blir ett ältande.
Men hur gör man om personen inte finns kvar i livet längre?
– Man kan prata med personen som är död. Men eftersom man inte vill verka konstig gör man det ofta för sig själv hemma och då har man ingen som lyssnar. Men man kan ha en upplevelse av att bli hörd av den döde och då är kommunikationen fullbordad. Det handlar mycket om ifall man känner att man blivit hörd av motparten eller inte.
Det kan vara en annan människa än den som är berörd som lyssnar och bekräftar, men kommunikationen ska alltid riktas till motparten, säger Anders Magnusson.
– Det vi gör på kurserna är att vi skriver ett brev som innehåller sin egen och motpartens inverkan på relationen, både positiva och negativa saker inklusive brustna drömmar och förhoppningar. Sen läser man upp det med riktning till motparten medan en annan kursdeltagare bekräftar det man har sagt. Till sist tar man farväl av det som inte har blivit sagt tidigare.
Början till en ny relation
Sorgbearbetning handlar om att förlösa de tankar och känslor vi har kring våra minnen eller våra bilder av det som inte blev.
– Det som ständigt dyker upp i våra tankar, det som pockar på uppmärksamhet, det är det som beror på ofullbordad kommunikation. Man har kvar en känslomässig energi kring de här minnesbilderna. Jämför hur ofta du tänker på fakturor som är betalda och dem som inte är det. De slutar ta energi när de är betalda. Det är samma sak med kommunikation. Hur ofta tänker du på saker som du fick sagda och blev lyssnad till?
Men hur lätt är det att hitta rätt i sin kommunikation och att tala med sin före detta partner efter en skilsmässa till exempel?
– Det krävs väldigt mogna och insiktsfulla människor för att inte gå i försvar utan istället bara lyssna till den andres upplevelser om vad som hänt. Och det är inte så vanligt. Hade paret haft en sådan kommunikation från början kanske det inte hade slutat med skilsmässa eftersom en bra relation bygger på bra kommunikation.
Sorgbearbetning är egentligen en relationsfullbordan, en konflikthantering, med både levande och döda, anser Anders Magnusson.
– Att fullborda kommunikationen är inte slutet på en relation utan tvärtom en början på en ny känslomässig relation med den personen.
Dessutom frigör bearbetning av förluster mycket energi.
– För mig är livslust, närvaro och äventyrslust ett normaltillstånd. När man inte är i det tillståndet har det alltid en orsak. Ibland beror det på sorg. Men under sorgen ligger glädjen och väntar.
Myter om sorgbearbetning
Eftersom vi har bristande kunskap om sorg och hur vi ska hantera förluster skapas lätt myter om detta ämne. Vanföreställningarna motverkar att sorgen läks eftersom de vilseleder eller distraherar den sörjande. De vanligaste missuppfattningarna om hur man bör hantera sorg är:
Var stark (för andras skull): ”Du måste kämpa på och vara stark för barnens skull”. Genom att den sörjande inte får uttrycka sin sorg på ett naturligt sätt skapas en inre konflikt som hämmar sorgeprocessen.
Sörj i ensamhet: Ofta får anhöriga höra att de inte ska störa en sörjande med kommentarer som ”låt henne vara i fred ett tag”. Resultatet blir att de efterlevande drar sig undan och isoleras med sin sorg.
Tiden läker alla sår: Denna myt skadar mest eftersom den leder till att de sörjande passiviseras i stället för att aktivt söka läkning. Många har levt i illusionen att det ska bli bättre med tiden, men det blev egentligen värre. Sorgearbete kräver tid. Det är dock inte tiden i sig som ger läkning, utan vad man gör under tiden.
Ersätt förlusten: Kommentarer som ”förlorar du en står dig tusen åter” lär oss att ersätta det vi förlorat. Relationer är dock inte utbytbara utan behöver sörjas, man kan inte helt ersätta den gamla.
Håll sig sysselsatt: Genom positiv förstärkning från omgivningen när den sörjande går tillbaka till arbetet – eller kommentarer som ”det är viktigt att du håller igång” uppmuntras den sörjande att distrahera sig. Distraktionen skjuter för stunden undan sorgen, men om den används som ett flyktbeteende hämmar det på lång sikt sorgearbetet.
Det räcker att prata om det som har hänt: En del uttrycker önskningen: ”om jag bara hade någon att prata med”, andra säger ”jag är så trött på att älta det här, jag bara pratar och pratar, det känns som att jag drunknar i ord”. Det räcker sällan med att prata om det som hänt.
Det räcker att gråta ut: En del säger ”om jag bara kunde gråta ut, men det kommer inga tårar”, andra säger ”jag är så trött på att gråta, jag bara gråter och gråter, jag känner mig som en urvriden svamp”. Detta visar att det finns en fixering kring tårar, men att det inte är tårarna som ger läkning.
Källa: Svenska institutet för sorgbearbetning