I ett och ett halvt år har medarbetarna på missbruksenheten i Partille tränat på en betald friskvårdstimme i veckan. Tillsammans har de hjälpt varandra med motivation och peppning. Nu har sjuktalen sjunkit i gruppen, och alla tolv personer tränar i någon form.
Partilles kommunhus är en typiskt fyrkantig 1970-talsbyggnad i trä och betong. Den ligger naturskönt intill Säveån. I ett ljust konferensrum möter vi Johanna Korol, enhetschef, och två av hennes medarbetare, Emma Hannerz, socialsekreterare, och Tarja Heikkilä, metodstödjare, alldeles innan veckans lunchpromenad.
De ingår i ett team av socialsekreterare, behandlare, boendestödjare och behandlingsassistenter som tillsammans jobbar med vuxna som har missbruks- och beroendeproblematik. På enheten finns alltså både de som tar myndighetsbeslut i form av biståndsbeslut kopplade till olika behandlingsformer och boende, och personal som utför behandling och boendestöd.
Personalen på missbruksenheten möter människor med stora stödbehov. De behöver ofta göra prioriteringar och svåra bedömningar, samtidigt som en flexibilitet måste finnas. Deras jobb är därför i perioder stressigt och kan vara psykiskt krävande. För socialsekreterarna och behandlarna är det allt som oftast också stillasittande.
Sedan arton månader har de tränat en timme i veckan på arbetstid.
— Kommunchefen gav alla enhetschefer i uppdrag att ge förslag på hur hälsan skulle förbättras, och i förlängningen sänka sjuktalen. Jag tog med mig utmaningen till arbetsgruppen på en av våra arbetsplatsträffar för att höra vad medarbetarna ville göra, berättar Johanna Korol.
Börja träna gruppens eget förslag
I en workshop fick alla komma med förslag. Det gick ganska snabbt att komma fram till att de ville pröva en friskvårdstimme på arbetstid.
— Alla i gruppen tyckte att det var en bra idé. Särskilt de av oss som vid den tiden inte tränade alls tryckte på att vi ville detta. Vi såg det som en chans att komma igång, säger Tarja Heikkilä.
De bestämde sig också för att föreslå att friskvårdstimmen skulle ligga på fasta tider.
— Vi tänkte att det skulle öka chansen att få igenom idén om träningstiderna inte var helt fria. Vi hoppades också att fasta tider skulle öka användandet av friskvårdstimmen, genom att man som kollegor kunde dra med varandra och träna, säger Johanna Korol.
För att det skulle passa alla så bra som möjligt spred de ut träningspassen till tre olika veckodagar. De lade också ett pass var på morgon, lunch och eftermiddag. På det viset kunde medarbetarna välja att börja eller sluta arbetsdagen med träning, eller bryta upp den med en kombinerad lunch och träning.
Det har hjälpt mig att få syn på vad träning gör med både kroppen och psyket
— Jag tycker att det är bra med fasta tillfällen. Arbetet har en tendens att sluka all tid. Men i och med att träningen ligger på vissa dagar och tider och alla är överens om det, så kan vi planera dagen utifrån det, säger Tarja Heikkilä.
Hälsoundersökning före och efter start
Missbruksenheten fick alltså igenom sitt hälsoinitiativ. Förvaltningen beslöt dessutom att det skulle bli ett pilotprojekt som de skulle följa upp effekterna av. Därför fick alla medarbetare göra en hälsoundersökning hos företagshälsovården vid starten och sedan efter sex månader.
— Vi fick fylla i en enkät om våra hälsovanor och träffa en sjuksköterska som mätte kolesterol, blodvärden, vikt och midjemått. Vi fick också sätta upp personliga mål. Jag tränade innan projektet, men det har gått i vågor, så mitt mål var att träningen skulle bli mer regelbunden, säger Emma Hannerz.
Tarja Heikkilä tillhörde gruppen som inte tränade alls och därför var hennes mål att komma igång. Dessutom var hon sugen på att börja gå på gym.
Även om tiderna var styrda stod det alla helt fritt vad de valde att göra. Några hade kort på träningsanläggningar sedan tidigare och valde att fortsätta gå till dem. Andra gjorde sällskap på lunchpromenader och några började gå på yogapass.
— Vi var en liten grupp som började gå till gymmet i kommunhusets källare och fick hjälp av en medarbetare som är mer van. Vi har också påmint varandra om att ta med kläder, och peppat varandra när det har varit motigt, säger Tarja Heikkilä.
Ville förändra fler vanor
På varje arbetsplatsträff sedan projektet startade har gruppen gemensamt följt upp och pratat om hur det går med träningen. Detta för att hålla intresset uppe för träningen.
— Jag upplever att det blev ett hälsofokus på enheten, det handlade inte enbart om träning. En del fick också syn på andra vanor som de ville förändra, som kost och rökning, säger Johanna Korol.
När de jämförde resultaten mellan de två hälsoundersökningarna visade det sig att samtliga medarbetare hade ökat sin träning. De som inte tränade alls gjorde nu det. Och de som tränade sedan tidigare hade ökat på antalet träningspass för veckan. Dessutom hade många minskat värdena som sjuksköterskan tog som midjemått, vikt och kolesterol.
— Det har hjälpt mig att få syn på vad träning gör med både kroppen och psyket. Det är bra att ha med sig vilken effekt det faktiskt har och påminna sig om det när träningslusten går ner av någon anledning, säger Tarja Heikkilä.
Det har blivit lunchdags och de tre går iväg för att hämta sina ytterkläder för en lunchpromenad. Innan de vandrar iväg på cykelvägen utmed Säveån berättar Johanna Korol att hon tror att projektet blev så lyckat till stor del beror på att förslaget helt och hållet kom från arbetsgruppen. De har inte heller tagit in någon extra personal för att genomföra satsningen.
– Jag tycker att det har blivit en vinst för både medarbetare och arbetsgivare, säger Johanna Korol.