Svåra händelser i räddningstjänsten – så stöttar ni efteråt

Räddningstjänstens medarbetare är ofta med om svåra händelser. Det är olika hur räddningstjänsten stöttar sina medarbetare efteråt. Nu har Myndigheten för civilt försvar kartlagt situationen, och de har förslag på hur stödet kan förbättras.

En brand, en trafikolycka, ett självmordsförsök – personal i kommunal räddningstjänst är ofta först på plats vid svåra olyckor. Ibland där barn har omkommit eller skadats. På mindre orter riskerar de att möta skadade eller döda som de känner eller är släkt med.

Dessutom måste de ofta fatta snabba och svåra beslut.

Mikael Svanberg, ombudsman på Kommunal med egen bakgrund i räddningstjänsten, pekar på att det blivit vanligare att brandmän är först på plats i självmordssituationer. Det kan handla till exempel om någon som är på väg att hoppa från en bro. Deltidsbrandmän på landsbygden kan också anlända ensamma till olycksplatser – innan annan blåljuspersonal hunnit anlända.

Det saknas nationell statistik över hur ofta brandmän och brandbefäl hamnar i känslomässigt svåra situationer. En studie av räddningstjänsten i Norrbotten 2018 visade att 44 av 48 anställda deltagit i räddningsinsatser de beskrev som möjligt traumatiserande. De flesta hade också upplevt flera sådana insatser.

Kan få svåra följder

Var tionde som utsätts för en traumatiserande händelse beräknas få posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Ett tillstånd som kan bli långvarigt utan behandling. Sömnstörningar efter svåra olyckor är vanligt.

Statistik från Arbetsmiljöverket visar att det är få anmälda arbetssjukdomar i räddningstjänsten. Sjukdomar av psykisk karaktär tillhör dock de vanligaste.

Enligt tidigare forskning kan bedömningar, beslutsfattande och samarbetsförmåga påverkas hos medarbetarna, om de inte får hjälp att hantera sina stress- och känsloreaktioner.

– Det handlar dessutom om att vara en bra arbetsgivare och behålla den personal man har. Framför allt har deltidstjänsterna hög omsättning, konstaterar Lars Anderman.

Han har arbetat inom räddningstjänsten och är utredare och brandingenjör på Myndigheten för civilt försvar, MCF (tidigare MSB), som bland annat är tillsynsmyndighet för den kommunala räddningstjänsten.

Saknas nationella riktlinjer

MCF har kartlagt hur den kommunala räddningstjänsten skyddar personalens arbetsrelaterade psykiska hälsa före, under och efter svåra insatser.

Rapporten pekar på en del brister i det arbetet:

• Vad arbetsgivaren gör beror på lokala traditioner och engagemanget hos enskilda chefer. Det kan också vara skillnad i stöd till deltidsarbetande respektive heltidsarbetande brandmän.
• Det saknas nationella riktlinjer för att motverka arbetsrelaterad psykisk ohälsa i den kommunala räddningstjänsten. Vilken hjälp som personalen får riskerar att bero mer på var de arbetar än vad de varit med om.
• Åtgärderna för att skydda personalens psykiska hälsa baseras inte alltid på vetenskaplig evidens.
• Arbetsgivaren saknar kunskap och stöd för upphandling av företagshälsovård och psykologer.

Intervjuat personal

Rapportförfattarna har intervjuat personal på ledningsnivå i 15 kommunala räddningstjänster. De har också samlat in statistik, lagar och riktlinjer samt lokala rutiner och åtgärder i räddningstjänster.

Räddningstjänsterna som de undersökt finns både på små och stora orter och i olika delar av landet.

Rapporten visar på skillnader i samtalsstödet till dem som deltagit i svåra insatser. Det kan vara någon från lokala kyrkan, en tidigare anställd eller någon i organisationen som håller i samtalen. I vissa fall pratar man enbart om vad som hänt. I andra fall tar man även upp känslor och tankar kring insatsen.

Fokusera bara på vad som faktiskt hänt

Det vetenskapliga stödet för samtal om känslomässiga reaktioner direkt efter traumatiserande upplevelser är svagt. Enligt rapportförfattarna pekar forskning till och med på att det kan vara negativt.

– Det kan störa bearbetningsprocessen och förstärka ett trauma. Psykologisk bearbetning är en organisk process som måste få ta tid, säger Gunnar Sundqvist, utredare inom arbetsmiljö på SKR.

Det är bättre, menar han, att enbart fokusera på vad som faktiskt hänt.

– Tipset är att uppdatera sig på de erfarenheter och de kunskaper som finns. Ibland gör man saker på ett visst sätt bara för att man brukar göra dem så, konstaterar Johan Gert, sakkunnig handläggare för räddningstjänst på SKR.

Intervjuerna med cheferna och arbetsledarna på räddningstjänsterna visar att de kan sakna beställarkompetens för upphandling av företagshälsovård och psykologer. Rapportförfattarna påpekar att Adda – ett företag som ägs av SKR och dess medlemmar och stöttar kommuner och regioner med avtal och tjänster inom inköp och kompetensutveckling – inte används tillräckligt mycket. Enligt rapportförfattarna behövs också mer statistik och uppföljning av åtgärder mot psykisk ohälsa.

Behöver integreras i SAM

Men det är också viktigt, påpekar Gunnar Sundqvist, att integrera arbetet mot arbetsrelaterad psykisk ohälsa i det systematiska arbetsmiljöarbetet – där man undersöker, riskbedömer, åtgärdar och följer upp arbetsmiljön.

Chefer och arbetsledare ska ha tillräckliga kunskaper om krisstöd, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift om planering och organisering av arbetsmiljöarbete (AFS 2023:2). Det ska också finnas kunskap och rutiner för krisstöd efter verksamhetens behov.

Vill ta fram riktlinjer och kunskapsstöd

MCF och SKR ser ett behov av att ta fram nationella riktlinjer och det kunskapsstöd som rapporten efterfrågar.

– Vi ska jobba vidare med det här tillsammans. I en mindre organisation kan det vara svårt att avsätta resurser och tid och då behöver man stöd från centralt håll, säger Johan Gert.

Mikael Svanberg, ombudsman på Kommunal, håller med om behovet av nationell styrning och stöd. Även Kommunal bör vara med i det arbetet, menar han.