Det blir allt vanligare att läkare och patienter möts digitalt istället för vid traditionella läkarbesök i primärvården. Hur påverkar det läkarnas arbetsmiljö? Än så länge finns ingen forskning om det, men nu har den första studien dragit igång.
Privata vårdgivare var först på banan med digitala primärvårdsmöten. Men nu kommer regionerna efter och allt fler vårdcentraler erbjuder patienterna direktkontakt med läkare genom videosamtal eller chatt. Mötet mellan läkare och patient sker ofta i en app i mobilen eller surfplattan.
För patienterna har digitala vårdbesök gjort det enklare att snabbt träffa en doktor och dessutom slippa ta sig fysiskt till mottagningen. För läkarna innebär den här utvecklingen både möjligheter och risker, och det är just det som forskarna nu ska undersöka.
– Vi ska undersöka digitala vårdmöten ur läkarperspektiv, men studerar även hur primärvården påverkas av den här förändringen. Arbetsmiljön står i fokus, men projektet är lite bredare än så.
Det säger Per Nilsen som är professor i samhällsmedicin och leder det tvärvetenskapliga forskningsprojektet som finansieras av AFA Försäkring.
Djupintervjuer med nätläkare
En del av forskningen sker i form av djupintervjuer med ett 30-tal läkare som arbetar med digitala vårdmöten. De som intervjuas är läkare anställda antingen av regioner eller verksamma som digitala läkare hos privata aktörer.
– I intervjuerna berättar de om hur de upplever sin arbetsmiljö i den vanliga primärvården och deras erfarenheter av digitala patientmöten.
De får även frågor om vad deras patienter anser om att träffa läkaren digitalt.
Djupintervjuerna, som genomförs av doktoranden Hanna Fernemark som själv är läkare i primärvården, är alltså redan igång. Den slutgiltiga analysen av intervjuerna är inte klar, men Per Nilsens spaning är att digitala vårdmöten tagits emot rätt positivt av de läkare som provat på det.
– Arbetsmiljömässigt upplever jag att de överlag är positiva, även om nackdelar också framkommer.
Han tror att deras positiva inställning kan ha en koppling till att läkarkåren av tradition är en profession med stor autonomi.
läkaren kan styra arbetet mer
– Med New Public Management har läkarna fått en mer styrd tillvaro. Nu kommer digitala vårdmöten som gör att läkaren kan styra arbetet mer själv och kanske delvis jobba hemifrån. Det kan vara ganska lockande. Men det är förmodligen inget man vill göra på heltid, men kanske som komplement till traditionellt arbete i vården, säger Per Nilsen.
Både plus och minus för läkarna
Ett annat exempel på förändring är att samtalen med patienterna blir kortare än vid fysiska besök, och att det ger mer luft i systemet, enligt Per Nilsen. Han menar samtidigt att arbetet kan bli en utmaning för läkarnas kompetensutveckling. Det beror på att digitala vårdmöten oftast handlar om enklare åkommor.
– Läkare liksom alla andra yrkesutövare behöver komma utanför sin komfortzon för att utvecklas. Vi behöver möta nya utmaningar som gärna bör vara lite svårare hela tiden. Om du då för det mesta möter relativt enkla fall så kommer du inte utveckla din kompetens. Det har några varit inne på i intervjuerna.
Stor enkät med tusentals läkare
Hösten 2020 ska forskarna även göra en enkätundersökning i samarbete med Statistiska centralbyrån, SCB. Den ska skickas till ett slumpmässigt urval av 3 000 primärvårdsläkare i Sverige.
Då undersöker forskarna bland annat läkarnas arbetstillfredsställelse, arbetsrelaterad stress, förändringströtthet, uppfattningar om vårdens förändringar och illegitima arbetsuppgifter.
– Vi frågar om intentioner att sluta eller byta jobb, och efter i vilken utsträckning de har provat på att jobba digitalt och uppfattningar om detta.
Per Nilsen har lång erfarenhet av forskning, men det här projektet avviker från det han är van vid.
– Vi forskar på ett rörligt mål eftersom verksamheten förändras samtidigt som vi beforskar det. Forskare vill gärna ”kontrollera” det vi studerar, men projektet är spännande eftersom man måste vara på tårna för att följa och fånga utvecklingen.
Resultatet från forskningen kommer bland annat att publiceras i vetenskapliga tidskrifter och vävas in i utbildningar för vårdpersonal.