Dans kan lindra kronisk smärta, menar forskaren Eva Bojner Horwitz, vid Uppsala universitet.

Foto: Viveca Ringmar

Kultur kan lindra smärta

Dans kan lindra kronisk smärta. Det visar forskning gjord av Eva Bojner Horwitz, forskare i kulturhälsa och medicine doktor i socialmedicin vid Uppsala universitet. I hennes forskningsprojekt Kulturpaletten, får utmattade kvinnor ta del av kulturaktiviteter på vårdcentralen.

– Kroppsspråket var människan första språk och vi har många fler upplevelser än vi har ord. I kroppen finns lagrad kunskap som vi ofta förtrycker, stänger av, släcker ned, säger Eva Bojner Horwitz. Genom dansen kan vi aktivera kroppsminnen och komma åt outtalade känslor som vi sedan kan sätta ord på, vilket i sin tur leder till ökat välbefinnande, förklarar hon.

Forskning har visat att vid långvarig smärta eller utmattning blir det svårt att avläsa andra människors känslor och även att uttrycka sina egna känslor i mötet med andra. För att hantera smärtan skärmar man successivt av sig från omgivningen och blir alltmer avtrubbad när det gäller att uttrycka sina känslor. Allt blir svart eller vitt, antingen eller, berättar Eva Bojner Horwitz.

I det nya forskningsprojektet Kulturpaletten, vill hon undersöka vad som händer när människor med utmattning får möta en rad olika kulturupplevelser. Projektet pågår vid fyra vårdcentraler i Stockholmsområdet och riktar sig till kvinnor.

– Det finns flera anledningar till att vi fångat upp kvinnor. Statistiken visar att psykisk ohälsa hos kvinnor ökar. Fler kvinnor är män blir utmattade och kvinnor fastnar i sjukskrivning oftare än män.

Kulturpalett under tolv veckor

Under 12 veckor får 50 kvinnor ta del av en palett med olika kulturyttringar; dans, teater, show, film, bild, röst/bild och stillhetsövningar. Sedan kommer patienterna att intervjuas och följas upp under sex månader innan resultaten presenteras.

Nästa steg är att föra ut Kulturpaletten i hela landet. Pengarna till forskningsprojektet kommer från Postkodlotteriets kulturstiftelse och projektet drivs i samarbete med 1,6 miljonerklubben, ett nätverk med fokus på kvinnors hälsa. Eva Bojner Horwitz sitter i nätverkets medicinska råd.

I Kulturpalettens forskargrupp ingår förutom Eva också Walter Osika, medicine doktor, psykiater och hjärtläkare samt stressforskaren Töres Theorell, båda verksamma vid stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

– Det vi vill är att stimulera emotionshjärnan och öppna upp det kreativa, lekfulla och därmed också få tillgång till en ökad emotionell nyansering. Vägen till emotionshjärnan är mycket snabbare än den till de kortikala delarna av hjärnan, där försvaren och orden finns. Du kan till exempel stå framför ett konstverk och känna någonting, men du vet inte varför du känner på det sättet, du kan inte verbalisera det, förklarar Eva.

Öppna upp det kreativa och lekfulla

Vill bygga broar mellan olika grupper

Så Kulturpaletten handlar inte om träna sig i att bli duktig på att uttrycka sig med ord, konstaterar hon. Genom olika kulturaktiviteter kan man i stället ta den snabba bakvägen in i emotionshjärnan, lyssna på kroppens samlade kunskap och på så sätt nå en ökad tillfedsställelse, lust och känna ett sammanhang i livet.

En annan poäng med Kulturpaletten är att bygga broar mellan kulturutövare och andra grupper i samhället, menar Eva. Inom vården till exempel, finns många anställda som lider av utmattning, inte minst kvinnor. Och om vården och kulturen hittar varandra kan det skapa en större empati hos vårdpersonalen för patienterna, vilket förhoppningsvis leder till ett bättre omhändertagande.

I sin doktorsavhandling undersökte Eva Bojner Horwitz hur dans påverkar oss fysiskt, psykiskt, emotionellt och biologiskt. De som deltog i forskningen hade diagnosen fibromyalgi och resultaten visade att upplevelsen av smärta minskade hos dem som dansade.

Hon mätte bland annat stresshormonerna i kroppen och gjorde också videoinspelningar av deltagarnas rörelsemönster före, under och efter en danssession som pågick en gång i veckan under sex månader. Det visade sig att stresshormonerna stabiliserades till det bättre mycket långsamt, först efter åtta månader kunde man se en förändring. Däremot visade kroppsspråket en förändring direkt.

Mjukare rörelser hos de som dansat

– Rörelserna hos de patienter som hade dansat var mycket mer nyanserade och varierade än hos kontrollgruppen som inte hade dansat. Sättet att röra sig blev mer flödande, mjukare från att ha varit kantigt och robotliknande. Och när rörelsemönstret blev mer nyanserat blev också patienternas förmåga att uttrycka känslor mer nyanserad. Dansen gjorde att man lättare kunde förmedla hela sitt register av känslor, även verbalt. Kroppen länkar alltså till en känslonyansering, det var mycket intressant att se.

I en annan studie undersökte Eva Bojner Horwitz tillsammans med bland andra stressforskaren Töres Theorell hur kulturaktiviteter på arbetsplatsen påverkar de anställda. Studien omfattade olika typer av arbetsplatser. De som hade fått ta del av en kulturupplevelse i veckan på sin arbetsplats under ett år, hade byggt upp en buffert mot utmattning under nästkommande år, visade resultaten. De personer som inte hade fått ta del av kulturaktiviteter på arbetsplatsen uppvisade inte denna bufferteffekt.

Den omfattande studien, SLOSH, bygger på frågor som ett stort antal personer, runt 8 000 som ingår i en databas, har svarat på under åren 2006, 2008 och 2010. SLOSH handlar om arbetslivets förändringar, arbetsmiljö, stress och välbefinnande.

– Vår hypotes är att man kan bryta stressmönster genom att få vistas i ett kravlöst, lustfyllt och icke-presterande landskap, mitt under arbetsdagen. Det är som att ta en paus med sig själv utan krav. Jag får ofta frågan vad det är för skillnad mellan ett gympapass och att dansa. Och det har visat sig att den kreativa aspekten av dans är mycket central. Man måste inte prestera på samma sätt som under ett gympapass.

Du kan bli din egen hälsokonstnär

– Dessutom kan vi bara av att titta på dans få samma upplevelse som om vi dansade själva, förklarar Eva. Det visar forskningen kring de så kallade spegelneuronerna, hjärnceller som är specialiserade på att härma det vi ser andra uppleva. Spegelneuronerna är också viktiga för vår förmåga att känna empati.

I sin populärvetenskapliga bok “Kultur för hälsans skull” tar Eva Bojner Horwitz upp begreppet hälsokonstnärskap. Var och en kan bli sin egen hälsokonstnär, menar hon. Är man närvarande och medveten om vad som ger lust, så kan man utifrån det bygga ännu mer lustfyllda konstnärliga upplevelser.

– Om man till exempel tycker om att dansa så behöver man inte bara göra det hemma framför radion. Man kan till exempel vara ute och dansa i naturen. Då får man ytterligare påspädning av olika sorters stimulering. Forskning visar att om man stimulerar fler sinnen samtidigt så kan hälsoeffekterna bli större. Det kan handla om minskad smärta och därmed ökat välbefinnande, men också om bättre koncentration och minne.

I boken betonar hon vikten av att vara medveten, närvarande. Man kan lära sig saker genom att koppla bort hjärnans intellektuella delar, menar hon och ger i ett tiostegsprogram exempel på praktiska övningar som kan göra både kropp och sinne mer mottagliga för den kulturella stimulansen. Och Eva Bojner Horwitz vill bredda kulturbegreppet.

Låt lusten få styra

– Det är farligt att fastna i det finkulturella perspektivet, att bara en viss typ av kultur ska betraktas som kultur, att gå på opera eller teater till exempel. Kultur kan vara så kolossalt mycket mer. Det kan vara hantverk, matlagning, svampplockning, att gå i skogen. Lusten är det viktigaste när man väljer sin kulturaktivitet!

För Eva har lusten till dans och musik funnits hela livet. Dans och musik är oskiljaktiga, menar hon. Om man dansar utan musik så skapar ändå andning, puls, tryckförändringar en inre rytm i kroppen.

– Dansen har något som man inte kan hitta i något annat för du har ett engagemang i hela din kropp. Det går inte att dansa utan att vara närvarande. Människan har alltid dansat, man har dansat när någon föds och man har dansat när någon dör med tanken att den döda nu får tillgång till den himmelska dansen.

– Jag har hittat några musikstycken som går rakt in i mig och öppnar upp, säger Eva Bojner Horwitz och nämner den argentinske tangokompositören Astor Piazzollas “Fyra årstider”. – När jag rör mig till den musiken kan jag känna stark meningsfullhet i tillvaron.

Inlägg taggat med:

Rehabilitering
Smärthantering
Text: Viveca Ringmar, 16 april 2014

Relaterade verktyg

Senaste artiklar

Så klarar ni värmen på jobbet

När sommaren kommer är det viktigt att hålla koll på temperaturen på arbetsplatsen. Värmen kan nämligen påverka allt från hälsa och komfort till produktivitet och stressnivå. Sommaren är här, och…

Tips för trygg återgång efter pandemin

Eskilstuna kommun har gjort en plan för hur medarbetarna ska återgå till arbetsplatserna när det är dags. – Kom igång med planeringen nu, även om ni inte vet när ni ska…

Här tar de tillvara senior kompetens

På en specialistmottagning är det mycket att lära för den som kommer ny. Då kan en mentor vara till stor hjälp. På Uddevalla sjukhus stöttas nya sjuksköterskan Mikaela Siver av…

Områden

Tillsammans skapar vi en arbetsplats som får oss att må bra.

Var vill du börja?

Läs mer om SAM

SAM

Verktyg

Vill du skapa en frisk arbetsplats? Våra verktyg är baserade på forskning och testade av kollegor till dig.

Här hittar du riktigt bra stöd på vägen!

  • Chefoskopet

    Utveckla chefers organisatoriska förutsättningar

  • Digi-ronden

    För bättre digital arbetsmiljö

  • OSA-kompassen

    Vägar till föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö

  • Prehabguiden

    Vägledning för arbetsanpassning och rehabilitering

Så gör andra

Hur jobbar andra med sin arbetsmiljö? Hämta tips och inspiration till din arbetsplats!

Vad säger forskningen?

Allt fler forskare uppmärksammar arbetsmiljö som en framgångsfaktor för friska arbetsplatser. Här får du veta vad de kommit fram till.

Vilken ny kunskap kan ni använda?

Två män och två kvinnor fikar och ler vid bord, tema inkludering hbtq.

Arbeta aktivt med hbtq-frågor på jobbet

Fördomar, mikroagressioner och minoritetsstress – det är några saker som kan drabba hbtq-personer på arbetsplatsen. Arbetsgivare bör därför arbeta aktivt för att skapa en inkluderande arbetsplats. Det säger...