Många äldre blir förvirrade när de läggs in på sjukhus. På Danderyds sjukhus lärde sig personal på en medicinavdelning att bemöta förvirrade patienter på ett bättre sätt. De gjorde också fysiska förändringar i lokalerna. Resultatet blev nöjdare patienter, lugnare arbetsmiljö – och en bättre kommunikation mellan medarbetarna.
Omkring var tredje patient inom akutsjukvården som är över 70 år drabbas någon gång av akut förvirring. Vissa kan bli hotfulla eller våldsamma mot personal och medpatienter. I förvirrat tillstånd kan de också ge sig i väg från avdelningen, falla eller utsätta sig för fara på andra sätt. De anhöriga blir ofta oroliga och deras frustration kan gå ut över personalen. Då blir både patienter och deras närstående ett arbetsmiljöproblem.
– Patienterna med tillfällig förvirring och demens kommer att öka, i takt med att vi lever längre. Det behövs mer kunskap inom akutsjukvården för att kunna möta dem på ett bra sätt, säger Johan Ejerhed, medicinskt ansvarig läkare på avdelning 76, Danderyds sjukhus.
Avdelningen är ganska nystartad, har 17 vårdplatser och är inriktad mot allmän internmedicin. De flesta patienter är äldre och många av dem har flera olika sjukdomar. Att en hel del dessutom blir förvirrade hör till vardagen.
– Vi såg att vi hade många avvikelser, som handlade om aggressiva och oroliga patienter. Personalen hade inte rätt verktyg för att hantera dem, säger Camilla Lindell, chefssjuksköterska.
All personal gick demensutbildning
Mot den här bakgrunden sökte avdelningen pengar från det så kallade Arbetsmiljölyftet inom Stockholms läns landsting för att utveckla sitt arbetssätt och bli demenscertifierad i Silviahemmets regi. Under certifieringsprocessen gick all personal en tredagars demensutbildning. De fick lära sig mycket om både bemötande och fysisk miljö. Ett krav för certifiering är att alla medarbetare utbildas.
– Många boenden är demenscertifierade, men vi är den enda avdelningen på ett akutsjukhus som gått igenom den processen, säger Camilla Lindell stolt.
Under projektets gång har man både anpassat lokalerna och ändrat sitt sätt att arbeta.
Ett tidigt steg var att medarbetarna tillsammans gick igenom den fysiska miljön på avdelningen. Det ledde till att man satte lås på alla fönster. Korridorerna fick frostade glasdörrar, eftersom möjligheten att se långt kan ge förvirrade patienter en impuls att vandra iväg.
Dörrkarmarna vid rummen fick olika färgmarkeringar, för att patienterna enklare ska hitta. ”Du bor vid rött” kan vara lättare att ta till sig än ett rumsnummer. Ledstängerna i korridoren har nu en klar avvikande färg. Dokumentskåp, elskåp och liknande kläddes med tapeter som ser ut som bokhyllor. Det minskar risken för att förvirrande patienter ska dra i dörrarna.
– Vi har jobbat mycket med kontrastfärg. Toasitsarna är röda och vi har satt färgad tejp runt ljusknapparna, berättar Johanna Ylvin, biträdande chefssjuksköterska.
Musik och enkla hjälpmedel
Avdelningen köpte också in enkla hjälpmedel, som kan sysselsätta, lugna eller avleda oroliga patienter. Plockförklädet används mycket. Med sina snoddar, kulor och olika material liknar det närmast en aktivitetsleksak för bebisar.
– En patient som är ”plockig” kan ligga och pilla på förklädet i stället för att rycka ut sina slangar, säger Camilla Lindell.
Stressbollar att krama, taktilt memory att känna på och stora böcker med bilder från äldre tid finns också att ta fram. Genom att prata med de anhöriga får medarbetarna veta vad patienterna tycker om att äta och göra.
Förvirrade personer blir ofta lugnare av att lyssna på musik som de gillar. Därför köpte man in många olika skivor till avdelningen. Medarbetarna sjunger även själva för patienterna.
– Vi använder musik på ett helt nytt sätt, säger Johan Ejerhed. Om man sjunger Bä, bä vita lamm medan man tar blodprov går det mycket lättare.
Det handlar om ett nytt förhållningssätt, om att skapa en allians med patienterna, beskriver de. När någon är orolig gäller det att förstå varför. Vårdpersonalen lyssnar, samtalar och försöker avleda.
Många sjuka vill hem till mamma, trots att mamma oftast är död sedan många år.
– Vi behöver inte ta diskussionen om att mamma inte lever. Vi kan prata om hur mamma var och vad man brukade göra tillsammans. Det blir oftast bra, säger Johanna Ylvin.
Bättre arbetsmiljö och tryggare patienter
Tre personer har också gått en påbyggnadsutbildning till reflektionshandledare. Alla medarbetare har schemalagd reflektion i mindre grupp en gång i månaden, 90 minuter per gång. En av reflektionshandledarna är undersköterskan Mia Sundqvist.
– Vi utgår ofta från ett fall, till exempel ett mattillfälle som inte fungerat, och reflekterar över hur vi kan ändra vårt sätt att arbeta till nästa gång, säger hon.
Demenscertifieringen har påverkat arbetsmiljön mycket – i positiv riktning, menar Mia Sundqvist. Att alla kan mer om demens gör samarbetet bättre. Det är lätt att ta över när en kollega behöver avlastning i arbetet med en orolig patient.
– Då blir patienterna inte så utsatta och vi blir inte så trötta och stressade.
Det är en stor skillnad mot tidigare, beskriver hon.
– Då kunde det ofta vara skrik och bråk och vi ägnade mycket tid år att stoppa beteenden hos förvirrade patienter. När vi vet hur vi ska bemöta dem, så sparar vi mycket tid. Det var en ny kunskap för oss, säger Mia Sundqvist.
Lagkänslan blev starkare
Medarbetarna är noga med att ”dela nycklarna” med varandra, det vill säga lämna över information till kollegerna om vad som fungerar för olika patienter. Att utveckla teamarbetet har varit ett viktigt inslag i projektet.
– Personalen känner sig tryggare när de har fått de här verktygen och kunskaperna om hur de ska hantera förvirrade patienter. Nu har vi inte lika många avvikelser i vår vardag, säger Johanna Ylvin.
Teamkänslan på avdelningen har blivit starkare, menar Johan Ejerhed. Samtidigt är medarbetarna inte lika positiva i medarbetarenkäten som de var direkt efter projektet. Det beror främst på att arbetsbelastningen på avdelningen var extremt tung i somras.
– Samtidigt skattas samarbetet fortfarande högt. Där har vi fantastiskt bra siffror! Vi hamnar också i topp i patientenkäterna, när det gäller atmosfär, förtroende för medarbetarna, trygghet med mera, säger han.
Viktigt att alla har utbildning
Det blir en utmaning att se till att alla nyanställda även i fortsättningen får gå demensutbildning, konstaterar Camilla Lindell. Framöver kommer det inte längre att finnas särskilda pengar till det.
– Att hela personalen har utbildning är det allra viktigaste, säger hon. Det krävs också för att vi ska kunna förnya vår demenscertifiering.
Camilla Lindell och Johan Ejerhed försöker nu på olika sätt sprida kunskaperna från projektet, till exempel genom att föreläsa på konferenser och för andra arbetsplatser. Intresset är stort, säger de. Fler och fler inser att patienter med förvirring kommer att bli en allt större fråga för sjukvården framöver.
