Kvinnors sämre hälsa i arbetslivet beror inte på att de är mer sårbara som individer. Orsaken är i stället skillnader i hur arbetet organiseras för kvinnor respektive män. Det visar en ny kunskapsöversikt från Arbetsmiljöverket.
– Egentligen skulle jag kunna sammanfatta hela rapporten med en fråga och ett svar: Är kvinnor mer sårbara som individer? Jag skulle kunna svara nej och så är det färdigt. Men jag ska försöka berätta vad det kan finnas för förklaringar till att kvinnor har sämre hälsa i arbetslivet.
Det säger Magnus Sverke, professor vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Han har lett arbetet med översikten, och presenterade den vid ett seminarium som Arbetsmiljöverket arrangerade i Stockholm den 5 april.
Magnus Sverke och hans forskargrupp har gått igenom de senaste tio årens forskning om hur organisatoriska faktorer och psykosocial arbetsmiljö påverkar kvinnors och mäns hälsa, och sammanställt det till en lättläst översikt.
Organisatoriska faktorer handlar om hur man organiserar arbetet, och psykosocial arbetsmiljö handlar om hur individen upplever sin arbetssituation.
– Den här översikten kan man ha konkret nytta och glädje av på arbetsplatserna, i det systematiska arbetsmiljöarbetet, säger Magnus Sverke.
Fler kvinnor än män arbetar skift
Några exempel på kopplingar mellan arbetsmiljö och hälsa som presenteras i översikten:
- Fler kvinnor än män arbetar skift. Kvinnor har oftare delade turer, kort dygnsvila och scheman som innebär att arbetstiderna planeras för kortare perioder på fem till tio veckor. Skiftarbete ökar risken för sömnstörningar, typ 2-diabetes, ryggbesvär och stroke.
- Fler kvinnor än män har så kallat spänt arbete, det vill säga arbete som innebär höga krav och låg kontroll över arbetsuppgifterna (36 procent jämfört med 21 procent). Spänt arbete är särskilt vanligt i så kallade kontaktyrken, till exempel lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, fritidspedagoger. Spänt arbete ökar risken för typ 2-diabetes, hjärtsjukdom och nackbesvär.
- Fler kvinnor än män upplever höga psykologiska krav i arbetet, till exempel att arbetet nästan hela tiden kräver uppmärksamhet och koncentration (49 procent jämfört med 38 procent), och att arbetet ofta försätter dem i känslomässigt svåra situationer (20 procent jämfört med 9 procent). Höga psykologiska krav ökar risken för utbrändhet, känslomässig utmattning och allmän psykisk ohälsa.
– Det vi har presenterat i rapporten är egentligen inga nyheter. Det här är den ackumulerade kunskap som tagits fram om arbetsmiljö under många år, säger Magnus Sverke.
Hur man fördelar resurser
Mycket handlar om hur man strukturerar och organiserar arbetet. Men det handlar också om hur man fördelar resurser till olika yrken och branscher och verksamheter, poängterar han.
– Kvinnodominerade sektorer har lägre status, lägre lön, fler anställda per chef. De anställda har ofta långt till ledningen, och svårare att få stöd och uppföljning av sina arbetsuppgifter. Anställningarna är ofta tidsbegränsade och mer otrygga. Män har oftare chefsuppdrag med högre status, de har bättre möjligheter till utveckling och större möjligheter att påverka sina arbetstider. Även kvinnor och män inom samma verksamheter och samma yrke har ofta olika arbetsuppgifter.
Växande engagemang
Till seminariet hade Arbetsmiljöverket också bjudit in forskare och representanter för arbetsmarknadens parter och regeringen, som fick möjlighet att kommentera kunskapsöversikten.
Irene Wennemo, sakkunnig på arbetsmarknadsdepartementet, pekade på att det fortfarande saknas kunskap om risker i kvinnors arbetsmiljö:
– Inom manligt dominerade arbeten har man arbetat mycket med orsaker till arbetssjukdomar. ”Alla vet att murare får senknarr”, som en ombudsman sade till mig. Vi är mycket sämre på att identifiera vad som är farligt i kvinnors arbetsmiljö. Därför är det här kunskapsunderlaget oerhört viktigt.
Joa Bergold, utredare på LO, uppskattade också kunskapsöversikten.
– Vi behöver titta mycket mer på hur arbetet organiseras, till exempel vad gäller anställningsvillkor, arbetstider och arbetsuppgifter, och jämföra det med den arbetsrelaterade hälsan för kvinnor respektive män.
I kommuner och landsting växer engagemanget för de här frågorna, berättade Caroline Olsson från arbetsgivarpolitiska avdelningen på SKL.
– Det pratas mycket mer idag om de här skillnaderna i hur man organiserar arbetet på kvinno- och mansdominerade verksamheter. Det handlar till exempel om att hemtjänsten i många kommuner har mindre bilar än den tekniska förvaltningen, trots att hemtjänstens anställda behöver sina bilar mycket mer och dessutom ofta har bråttom.
Boel Callermo, avdelningschef på Arbetsmiljöverket och ansvarig för ett fyraårigt projekt om kvinnors arbetsmiljö, avslutade med att sammanfatta vad hon tar med sig för Arbetsmiljöverkets fortsatta arbete med de här frågorna.
– Vi behöver verkligen ett genusperspektiv för att se, analysera och vidta åtgärder. Och vi måste samarbeta – vi är en massa duktiga arbetsmiljöaktörer som kan mycket, och om vi hjälps åt så tar vi det här arbetet framåt.
