Ledningskulturen avgör medarbetarnas inflytande

Ledarskapskulturen påverkar hur olika yrkesgrupper kommer till tals och kan använda sin kompetens. Det kan variera mellan enheter på ett och samma sjukhus, visar nya studier. Ledarskap behöver bli en naturlig del av läkarrollen, anser forskarna.

Hur påverkar skilda ledarskapskulturer inom sjukvården arbetsvillkoren för olika yrkesgrupper? Den frågan har Johann Packendorff, docent vid Tekniska Högskolan, studerat tillsammans med doktoranden Erika Lokatt.

Med ledarskapskultur menar de – ungefär – idéerna i en organisation om vad ledarskap är, hur det utövas, vilka det omfattar och hur idealbilden av ledare och professionella medarbetare skapas och sprids. I förändringsprocesser ställs olika bilder av ledarskap mot varandra och kulturerna kan förändras. Det får betydelse för de anställdas vardagsarbete.

De har följt främst läkare och sjuksköterskor vid två sjukhus. På det ena pågick ett förändringsarbete. Det syftade till att införa ett slags ”Lean healtcare-tänkande”, som bland annat kännetecknas av att arbetet så långt det går organiseras längs vårdkedjor. Man arbetar med ständiga förbättringar, personalen uppmuntras att arbeta i team över yrkesgränserna och att ha patientens resa genom vården för ögonen.

Påverkar handlingsutrymmet

Ledarskapskulturen påverkar vilket handlingsutrymme medarbetare känner att de har, och därmed arbetsmiljön. Handlingsutrymmet har betydelse för vad olika yrkesgrupper faktiskt gör i arbetet, och vad som uppfattas som tänkbart, möjligt och tillåtet för respektive grupp.

Ett sjukhus kan utveckla en kultur där många är med och påverkar beslut.

– Ett sjukhus, eller en klinik, kan utveckla en kultur som är inkluderande, där många är med och skapar riktning i verksamheten och påverkar beslut. Det ger då ett större handlingsutrymme för flera, säger Johann Packendorff.

Tätt samarbete på förlossningskliniken

Förlossningskliniken var exempel på det. Där fanns ett tätt samarbete mellan medarbetare i olika yrkesgrupper.

– Man lyssnar mer på varandra och frågar öppet efter andra professioners åsikter. Det gynnar både arbetsmiljön och kvinnorna som ska föda, säger Erika Lokatt.

Där fungerade också det sociala samspelet bra.

– Det är det enda exemplet där vi ser läkare och sjuksköterskor prata tillsammans i någon större utsträckning, även då de inte är hos en patient. De sitter i samma soffa, dricker kaffe och en del umgås på fritiden. Det finns ett socialt förhållande mellan professionerna.

Läkarna dominerade på samtalen på kirurgen

På andra kliniker, som kirurgi och medicin, var ledningskulturen traditionell och hierarkisk. Läkarna stod högst i kurs och dominerade samtalen. De var en del av en kultur som gjorde att de i vissa fall kunde uppträda överlägset och skämta om både läkarkollegernas och andra medarbetares jobb. Den övriga personalen fick mindre utrymme, både socialt och professionellt, och bland dem fanns också en rangordning.

Ledningskulturen hänger ihop med förväntningarna på vad olika arbeten ska innehålla, menar Johann Packendorff. För läkare är det att leda den medicinska verksamheten. I den traditionella kulturen kan administration, omvårdnad, organisationsutveckling och liknande uppfattas som onödiga pålagor. Bilden av läkaryrket förs vidare – från de seniora till nykomlingarna.

Sjuksköterskorna allt oftare i ledning

Samtidigt utmanas läkarnas position av den utveckling som gör sjuksköterskorna till en allt tydligare del av vårdens ledningssystem.

– Som chefer i vården, till exempel klinikföreståndare, sköter sjuksköterskor oftast personalplanering och ekonomi. Även om det inte är medicinska beslut, så påverkar de förutsättningarna för arbetet, säger Johann Packendorff.

Det är problematiskt när kulturen begränsar till exempel sjuksköterskornas känsla av handlingsutrymme, anser forskarna. Särskilt mot bakgrund av vårdens stora behov av rekrytering. Det gäller att få med läkarna i en förändring, menar de. Förbättringsarbete och ledarskap behöver också kopplas ihop mer med professionalism.

Att vara professionell innebär att vara kunnig och skicklig i sitt yrke. I det här sammanhanget betyder det också att man beter sig på det sätt som professionen, det vill säga läkarkåren, själv har definierat som kännetecknande för en god läkare.

– När gott ledarskap eller medverkan i förändringsarbete blir en naturlig del av vad det innebär att vara läkare, då får det en helt annan tyngd, säger Johann Packendorff.