Hur påverkas städare av kemikalier i de städsprejer de använder på jobbet? Det har civilingenjören Karin Lovén undersökt. Nu har hon fått stipendium för sin masteruppsats i ämnet.
Det här är en artikel från starten av ett forskningsprojekt. Här kan du läsa en nyare artikel om forskningsresultaten.
Städsprejer använder de flesta av oss hemma för vardagsstädningen. För den som använder sprejer varje dag på jobbet riskerar de att påverka luftvägar och andningsorgan.
Karin Lovén, civilingenjör i teknisk nanovetenskap på Lunds Tekniska Högskola, har använt avancerade metoder för att mäta hur städare exponeras för kemikalierna i sprejerna, och skrivit en masteruppsats om det. För det fick hon AFA Försäkrings och Prevents stipendium 2015 för utmärkt arbetsmiljöuppsats. Nu doktorerar hon i ämnet aerosolteknologi, som handlar om just luftburna partiklar och gaser.
Varför har du gjort den här studien?
– Jag tycker det finns en spännande koppling mellan aerosolteknik och möjligheten att göra något samhällsnyttigt. Städare är en lågprioriterad grupp inom både forskning och i andra sammanhang, fastän det är det tionde vanligaste yrket i Sverige. Det skulle kännas bra att kunna påverka arbetssituationen för dem.
Hur har du gått tillväga?
– I studien har jag tittat på två olika saker: Jag har undersökt var städsprejen hamnar i ett rum när man sprejar. Hur mycket hamnar på den yta man har avsett? Och hur mycket blir kvar i luften? Dessutom har jag undersökt hur människor påverkas av exponeringen.
Karin Lovén provsprejade först själv, mätte hur mycket vikt som försvann ur flaskan, och jämförde med det som hamnade på väggen. På det sättet kunde hon räkna ut hur mycket som blev kvar i luften. En del av det förångades och blev till gas ganska snabbt. Det som blev kvar mätte hon med hjälp av ett instrument som kan känna av partiklar, och hur stora de är.
Det finns en spännande koppling mellan aerosolteknik och möjligheten att göra något samhällsnyttigt.
Åtta personer har också agerat frivilliga försökspersoner i studien.
– De har fått gå in i en exponeringskammare i vårt aerosollaboratorium här på institutionen för designvetenskaper. Därinne har de fått städa lite och använda sprejerna, medan jag mätt luftflöde och temperatur.
En läkare fick undersöka personerna före och efter exponeringen, och tittade på hur ögon och näsa påverkades av städningen.
Resultaten från mätningarna visade att upp emot 20 procent av det som sprejades ut från flaskan blev kvar i luften. Den största delen av detta förångades och blev till gas, resten var mycket små partiklar. På försökspersonerna fanns det tecken på att tårfilmen, det vill säga hinnan framför ögat, påverkades. Testerna av luftflödet genom näsan gav däremot inte så mycket resultat. Men städarna kände sig påverkade ändå.
– Försökspersonerna fick svara på enkäter efter exponeringen, och självskatta sin hälsa. Och svaren där visade att personerna kände sig påverkade i näsan av sprejerna.
Hur kan chefer och skyddsombud ha nytta av era resultat?
– Studien har varit en viktig pusselbit för att gå vidare med ett större forskningsprojekt. Med resultaten från det projektet hoppas jag så småningom kunna skapa rekommendationer till hur olika städmetoder och produkter kan användas.
Karin Lovén doktorerar nu på samma tema. Under 2016 ska hon göra en större enkätstudie med 300 städare, och en studie med ungefär samma upplägg som den första, men med fler försökspersoner.
– Vi planerar därefter att besöka ett par städföretag och byta ut deras produkter, och eventuellt föreslå andra metoder för att spreja. Sen kommer vi att undersöka hur städarna där påverkas av det.