Mia underlättar i vården med hjälp av hundarna

1 augusti 2016 Lästid: 8 min
En kvinna sitter på knä och klappar en hund i en äldre mans knä
Denna tisdag är det Göte Wahlund, 86, som får besök av vårdhundföraren Mia Boive med fyrfota sällskap.

Foto: Roland Cox

Med vårdhundar kan man lätta på vårdtyngden, minska medicineringen, minska oron, minska extrapersonalen och minska fallrisken. Det hävdar Mia Boivie, kommunanställd vårdhundförare i Uppsala. Idag är det Göte Wahlund som ska få hjälp av labradoodeln Sally och boxern Hilda att träna upp sina ben.

miamedhundar_300x330abMia Boivie är från början undersköterska och har utbildat sig till certifierad vårdhundförare. Hon är anställd i Uppsala kommun där hon jobbar ”på golvet” och även är utvecklingsledare för verksamheten med hundar.

‒ Det är mitt jobb, att bryta ny mark och visa att det funkar, säger hon.

Det finns ytterligare fem vårdhundförare hos kommunen. De arbetar bland annat inom äldreomsorgen, med patienter som fått hjärnskada och andra som behöver längre rehabilitering. De ingår också i socialpsykiatrin och möter barn och ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser, autism och utvecklingsstörning, även personlig assistans är på väg in.

‒ Vi börjar med en person som de har svårt att hjälpa. Där ska vi se om hunden kan få personen mer motiverad att ta emot hjälp.

Hundmöten efter ordination

Mia Boivie tycker att man ska ha vårdutbildning för att hantera en hund i vård och omsorg. Det är inte självklart, utan föremål för debatt i branschen. Hon menar att det behövs för att förstå behoven hos människor med olika diagnoser och sjukdomar, för att kunna prata med vårdpersonalen på olika institutioner.

Hon beskriver att vårdhundföraren ingår som en integrerad del i verksamheten, inte bara är ”en hund som hälsar på”. Hundmötena sker efter ordination från legitimerad personal som också skriver journal och utvärderar effekten.

‒ Vi är med vid teamträffar och diskuterar om en vårdhund passar in. Det finns alltid en plan, så att personen får träna upp de fysiska, psykiska och kognitiva förmågor som de behöver.

Glädje och spontanitet

Mia Boivie är också mån om att undvika påfrestningar på personalen. De ska inte behöva oroa sig över smittor eller allergi. Därför är det bra med ett särskilt hundrum. Hundarna ska vara borstade och tvättade, ingen anställda ska behöva städa extra på grund av hund.

‒ Hela syftet är att vi ska underlätta för personalen att jobba. Det är där vi kan visa ekonomin i detta, att vi kan lätta på vårdtyngden, minska medicineringen, minska oron, minska extrapersonalen, minska fallrisken, säger hon.

Ivana Zoric sitter med en hund i knätIvana Zoric utbildar sig till arbetsterapeut och är vikarie på Svartbäcksgården, där vi träffas idag för ett pass med vårdhund. Hon menar att smittrisk är sådant som man alltid måste hantera med handtvätt och spritning, hund eller ej. Allergi undviker man genom att personalen själva väljer om de vill följa med till hundrummet.

Hon tycker att det positiva med hund överväger stort.

‒ De är en tillgång i verksamheten. Jag kan se glädjen hos patienterna och spontaniteten som uppstår. Det ger motivation för dem, och redan promenaden hit till hundrummet ger motion, säger hon.

Hunden ett av flera verktyg

Taha BaroudiTaha Baroudi är verksamhetschef på Svartbäcksgården, som erbjuder korttidsvård och rehabilitering. Han ser positivt på hunden som ett av flera verktyg i rehabiliteringen. Andra består av träning med rullator i trädgården, att gå i trappor, att cykla. Han ser att hundterapin gör patienterna mer motiverade, vilket även underlättar för personalen.

‒ Den psykosociala och kognitiva effekten är positiv, säger han.

Men för att övertyga organisationen behövs hårda bevis, menar Taha Baroudi. En av arbetsterapeuterna kommer att göra en studie på högskolenivå av den konkreta nyttan, eventuellt med stöd från kommunen.

‒ Hunden gör det här ‒ patienten reagerar så här. Hur påverkar det finmotoriken, greppet, responsen? Det är det vi ska titta mer på, säger Taha Baroudi.
Hund i rehabarbete
Denna tisdag är det Göte Wahlund, 86, som får besök av Mia Boive med fyrfota sällskap. Efter att han brutit lårbenet behöver han träna upp styrka och balans igen. Han rattar rullatorn till hundrummet i sällskap med Ivana Zoric. Där väntar Mia Boivie med sina två hundar.

Hon visar Göte fram till en hink med bollar, mitt för en vägg där en måltavla hänger. Han kastar pricksäkert bollarna med kardborreband som fastnar på tavlan, en i taget. En och annan boll faller till golvet och plockas upp av Sally.

Den lilla ljusa hunden är under utbildning och har fått följa med som praktikant idag. Hon är en labradoodle, en korsning av labrador och pudel. Den äldre kollegan Hilda vill gärna vara med men får snällt vänta i hörnet.

Hund i rehabarbeteSally plockar upp den fallna bollen och kliver upp med framtassarna på en pall framför Göte Wahlund. Hon räcker bollen till honom. Han böjer sig ner och tar den. Han vrider sig, lägger bollen i hinken och nyper en hundgodis, vänder sig tillbaka, böjer sig och ger hunden.

Han kastar igen, boll efter boll. Han står upp hela tiden och stöder sig med ena handen på rullatorns handtag. Kastar, håller balansen, böjer sig, vrider sig, håller balansen, böjer sig igen. Träningen är inbyggd i leken, omärkligt. Finmotorik. Uthållighet.

Mia Boivie berömmer och kommenterar, och styr hunden med diskreta handkommandon när det behövs, men Sally är tränad i att ”kedja” ‒ en viss händelse utlöser en viss aktivitet. Hunden följer bollen med blicken, hämtar den och lämnar den vid rullatorns handtag.

”Människors samklang med hundar”

Nu får Göte Wahlund sätta sig och vila. Vårdhundföraren frågar om Sally får komma upp. Hon är mjuk som en dunboll. Mia Boivie sätter sig på huk och småpratar om hundar och annat. Göte klappar Sally. Stämningen i rummet förändras runt vovven som kommit till ro i hans knä.

Göte Wahlund är pensionerad kriminalkommissarie och har hundra historier att berätta. Han pratar om sina fosterföräldrar som hade hund några år, och han kommer in på sin uppväxt och blir rörd.

‒ Det här är härligt. Människors samklang med hundar, det är något speciellt, säger han efteråt.

‒ Jag är ingen expert på hundar men älskar djur. Jag har alltid tyckt om schäfrarna som kollegerna har haft, berättar han, innan han och Ivana Zoric försvinner bort i korridoren igen.

Hunden söker kontakt

Hundarna är utbildade och stresstestade, berättar Mia Boivie. Det finns också en certifiering.

‒ Det är min uppgift att läsa av hur min hund mår och skydda den om någon skulle råka vara hårdhänt eller fastna i pälsen. Innan jag träffar personen måste jag göra en riskanalys.

Hunden ska skapa relation.

‒ De söker kontakt så att personen känner sig utvald, så att vi därifrån kan öppna upp och motivera personen. Man behöver inte säga åt en person att resa sig upp och balansera för att det är nyttigt. Personen kanske inte har någon lust, tycker att det är besvärligt. Men när hunden plötsligen stannar en meter bort så når man den inte utan att resa sig upp. Man glömmer sig för att man är helt inne i någon som man tycker sig ha fått en relation till, säger Mia Boivie.

Hon är själv övertygad om vårdhundens goda effekter och hoppas på ett fullt genomslag, när den ekonomiska nyttan har blivit tydligt bevisad.

‒ Den dag vi har en summa på det, då tror jag att proppen dras ur, säger Mia Boivie.

Läs också: Lyft för hunden i vården med råd och riktlinjer.

 

Text: Roland Cox