Hur ska det gå till att utvärdera regeringens arbetsmiljöpolitik? Det var temat för ett seminarium på AFA Försäkring den 24 oktober, där forskare och arbetsmiljöexperter deltog.
Det var regeringens utredare av ett nationellt arbetsmiljöcentrum som hade bjudit in till seminariet, som ett sätt att få kunskap och råd om vad som kan vara viktigt att tänka på i deras uppdrag.
Regeringen har gett i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett nationellt centrum för arbetsmiljö. Centret skall ha två uppdrag: att samla och sprida kunskap om arbetsmiljö och hälsa, och att utvärdera regeringens arbetsmiljöpolitik.
I direktiven till utredningen står att det idag saknas en aktör med uppdrag att utvärdera arbetsmiljöpolitiken. Detta till skillnad från många andra politikområden, till exempel inom arbetsmarknads-, utbildnings- och socialförsäkringspolitiken.
– Arbetsmiljöpolitiken har utvärderats ganska lite trots en ambitiös politik på området, sade utredaren Maria Stanfors i en inledning till seminariet.
Utmaning att hitta rätt mätmetoder
Vad innebär det egentligen att utvärdera arbetsmiljöpolitiken? Nikolay Angelov, handläggare på Riksrevisionen, tidigare på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), redde ut begreppen.
Att utvärdera betyder enligt Svenska Akademins ordlista att fastställa eller bedöma värdet eller resultatet av ett försök eller en insats.
– Till detta kan man lägga till ett par frågor, som till exempel: Hur ska man bedöma? Och värde för vem? sade Nikolay Angelov.
När det gäller att utvärdera insatser inom arbetsmiljöpolitiken kan man i huvudsak gå tillväga på tre sätt. Man kan fråga arbetstagarna om de tycker att en viss insats har förbättrat deras arbetsmiljö. Man kan mäta till exempel sjukfrånvaro eller arbetsplatsolyckor före och efter en viss insats. Och man kan jämföra resultatet på en arbetsplats som tagit del av en viss insats, med en arbetsplats med likvärdiga villkor som inte har gjort det.
Men för alla metoderna finns ofta andra faktorer som spelar in för resultatet, och som är svåra att styra över, påpekade Nikolay Angelov.
Arbetsmiljöverket arbetar med utvärderingar
På Arbetsmiljöverket har man arbetat med utvärderingar av sina insatser under lång tid, berättade Hannes Kantelius från verket.
– Utvärderingar behövs för att vi ska veta att vi gör rätt saker. Kan vi se någon effekt av våra tillsynsinsatser på två till fem års sikt, då är det ett mått på att tillsynen haft effekt.
Under 2017 ska Arbetsmiljöverkets alla avdelningar införa ett nytt arbetssätt. Utvärderingar ska bli en del av verksamheten, och inte en sidovagn. De som genomför insatser ska också så långt som möjligt bidra till utvärderingarna, som ett sätt att föra tillbaka kunskapen till organisationen.
Utvärdering av positiva effekter
På EU-nivå är utvärderingarna av arbetsmiljöpolitiken av mer abstrakt karaktär. Där har det bland annat handlat om hur många länder som infört olika EU-direktiv, och hur många organisationer och företag som man har nått med europeiska arbetsmiljöbyråns kampanjer, berättade Mats Ryderheim från Arbetsmiljöverket.
Nu diskuterar man inom den europeiska arbetsmiljöbyrån bland annat hur man skulle kunna mäta positiva effekter av arbetsmiljöinsatser på EU-nivå.
Centrets roll behöver bli tydlig
En panel av forskare och arbetsmiljöexperter fick också kommentera det som sagts under seminariet.
Centrets roll gentemot regeringen behöver bli tydlig, menade Annika Gustafsson från statskontoret. Vem ska till exempel vara mottagare av utvärderingarna, regeringen eller arbetsmarknadens parter eller någon annan? Och ska centret få uppdrag direkt från regeringen, eller ska det vara en fristående institution som fattar sina egna beslut om vad som är viktigt att arbeta med och utvärdera?
Det är viktigt att hitta metoder för att föra över resultaten från utvärderingarna, till de som arbetar med att föra ut kunskap, betonade Sara Lundgren, också hon utredare på Statskontoret.
Forskaren Svend Erik Matthiassen påminde om att det inte alltid är så enkelt att utvärdera en sak i taget. Arbetsmarknadspolitiken är beroende av andra områden, till exempel utbildningspolitik och socialförsäkringarna.
Maria Stanfors, som leder regeringens utredning om ett nationellt centrum för arbetsmiljö, avslutade dagen med att tacka för alla inslag och synpunkter.
– Mycket har klargjorts, annat har komplicerats. Det står klart att en utvärdering av arbetsmiljöpolitiken behövs. Det nya centret behöver placera sig rätt i förhållande till de myndigheter och institutioner som finns i Sverige och på europeisk nivå. Vi har en unik situation i Sverige med en ambitiös arbetsmiljöpolitik. Kanske borde man ha kavlat upp ärmarna lite tidigare inför detta, men det är bra att det görs nu ändå.
Utredningen ska redovisa sina slutsatser senast 31 mars 2017.