Kollektiv stress när chefen inte lyssnar på de anställda

3 februari 2015 Lästid: 4 min
Tanja Kirkegaard är psykolog på den arbetsmedicinska kliniken i Herning på Jylland och hennes doktorsavhandling handlar om ”stress som ett sociokulturellt fenomen”.
Tanja Kirkegaard är psykolog på den arbetsmedicinska kliniken i Herning på Jylland och hennes doktorsavhandling handlar om ”stress som ett sociokulturellt fenomen”.

Foto: Henrik Ole Jensen/Herning Folkeblad

Chefens ledarstil kan leda till en kollektiv stress, enligt forskaren Tanja Kirkegaard. Hennes doktorsavhandling bygger bland annat på en studie av ett medicinskt laboratorium, som visar att olika grupper kan reagera mycket olika på stress.

Tanja Kirkegaard är psykolog på den arbetsmedicinska kliniken i Herning på Jylland och hennes doktorsavhandling handlar om ”stress som ett sociokulturellt fenomen”. Hennes utgångspunkt är att ledarstil, vårt förhållande till arbetskamrater och var vi är placerade fysiskt, påverkar hur vi upplever stress och vårt sätt att handla.

På en arbetsplats där de anställda är missnöjda och bekymrade över en ökad arbetsbelastning, och chefen varken lyssnar eller kommer de anställda till mötes, kan det sluta med en kollektiv stress. På så sätt blir de anställda mer och mer handlingsförlamade och frustrerade. En slutsats i Tanja Kirkegaards avhandling är att ledningen har ett överraskande stort inflytande över hur fel det kan gå. Detta berättar den danska nätplatsen arbejdsmiljoviden.dk, som är en del av det nationella forskningsinstitutet för arbetsmiljö.

Kollektivt stressade i labbet

I studien av det medicinska labbet undersökte hon bland annat hur biomedicinska analytiker (som tidigare kallades laboratorieassistenter) och forskare, som arbetade på samma avdelning, reagerade och handlade när de under fem månader fick en större arbetsbelastning än normalt. Och det visade sig att de förra hanterade situationen med ”kollektiva stressprocesser”, men inte de senare.

Orsaken var, enligt Tanja Kirkegaard, att de biomedicinska analytikerna arbetade i samma lokaler, i en nära yrkesmässig och social gemenskap. Därför försökte de gemensamt att hitta ett sätt att förändra situationen.

– Den strategin misslyckades emellertid, därför att ledningen inte kunde eller ville göra någonting åt problemet. Därmed blev de drabbade handlingsförlamade och fastlåsta i en negativ spiral, där frustrationerna bara blev större och större, säger Tanja Kirkegaard till arbejdsmiljoviden.dk.

Forskarna tacklade problemen individuellt, var och en satsade på att jobba sig ur den ökade arbetspressen

Forskarna tacklade problemen individuellt, genom att var och en satsade på att jobba sig ut ur den ökade arbetspressen

– Det gick att göra, därför att deras arbete är mer individuellt, och de kan utföra det var som helst, och de har egna rum. De har inte samma naturliga gemenskap som de biomedicinska analytikerna, säger Tanja Kirkegaard, som inte själv tar ställning till vilket sätt att hantera stressen som är bäst.

– Min forskning pekar bara på att det kan vara en rad organisatoriska och kulturella förhållanden som bjuder in till att hantera arbetsrelaterad stress på ett visst sätt, och som bygger upp hinder mot andra sätt. Och det är hinder som ledningen bör förhålla sig till.

Mindre stress med kämpande chefer

Tanja Kirkegaard menar också att resultaten av forskningen gör upp med det mer individualiserade och vanliga sättet att förstå hur vi tänker och agerar i samband med stress. Hon berättar om vad hon fann på en annan av arbetsplatsens avdelningar:

– Den kännetecknades av att ha en mer genomskinlig ledningsstil. Ledningen var mycket angelägen om att berätta att de gjorde vad de kunde för att minska arbetsbelastningen. På det sättet visade de att de kämpade för medarbetarnas sak. Och detta resulterade i lojalitet och mindre stressade medarbetare. Här såg man inte heller att täta sociala grupper hamnade i kollektiva stressprocesser.

Så – vad kan och bör chefer göra? Här är tre punkter som bygger på Tanja Kirkegaards avhandling:

  • Ta med olika typer av arbetsförhållanden och omständigheter på arbetsplatsen, när du ska förstå hur medarbetarna värderar och hanterar arbetsvillkoren som de gör.
  • Ett fokus på individen är inte tillräckligt för att förstå stress.
  • Snarare än att se på individens resurser och hinder för att hantera stress, bör man flytta fokus till arbetsmiljöns resurser och hinder för stresshantering.
Text: Mats Utbult