I riskbruksmodellen ställer man frågor om alkohol i allmänna hälsosamtal och när man tar blodprov.

Alkoholtest utan moralkakor

Det blir allt vanligare att se alkoholvanor som en naturlig del av samtal om hälsa och livsstil hos företagshälsovården, berättar forskaren Ulric Hermansson.

Frågor om alkoholvanor uppfattas ofta som ett känsligt område. Men så behöver det inte vara. Inom företagshälsovården blir det allt vanligare att upp ämnet som en självklar del av samtal om hälsa och livsstil.

Att prata om alkoholvanor kan uppfattas som skamligt. Men om det sker i en kontext som handlar om hälsa och livsstil behöver det inte vara svårare än att samtala om motion eller kost, menar Ulric Hermansson, forskare kring alkoholprevention och behandling i arbetslivet vid Karolinska Institutet. Han arbetar med den så kallade riskbruksmodellen, där frågor om alkohol ställs i allmänna hälsosamtal och ett blodprov tas. De som visar sig dricka på ett riskabelt sätt erbjuds rådgivning.

Som att prata om chips

Han jämför med sättet att prata om andra saker som är onyttiga, fritierade potatischips till exempel.

– Många tycker att det är gott och trevligt. Men man inser att det inte är bra att äta en hel påse själv. Så kan man tänka kring alkohol också. Det finns fortfarande en bild av att om jag frågar om dina alkoholvanor så frågar jag om du är alkoholist. Men om jag undrar hur mycket friterad mat du äter så är det ingen som upplever att jag frågar om du är anorektiker eller bulemiker.

Diskussionen om alkoholvanor har länge kopplats till missbruk och alkoholism. Under senare år har det blivit allt vanligare att även prata om riskabel konsumtion av alkohol – som inte behöver innebära ett beroende men som ändå är skadlig för hälsan.

Ulric Hermansson tror att arbetsgivare vinner mycket på att uppmärksamma riskbruk. Dels kan en hög alkoholkonsumtion i sig medföra problem som ohälsa, sjukfrånvaro och olycksrisker. Dels riskerar den att leda vidare till allvarligare alkoholproblem, som är betydligt svårare att komma tillrätta med.

Prata om riskabel konsumtion av alkohol

Ta bort tabut

Lysekil är en av de kommuner som arbetar enligt riskbruksmodellen. När en anställd erbjuds besök hos företagshälsovården, till exempel på grund av upprepad korttidsfrånvaro, ställer företagssköterskorna frågor om alkohol som del av livsstilsundersökningen. Alla erbjuds också ett blodprov som visar om alkoholkonsumtionen varit förhöjd under de senaste veckorna.

Kommunen satsar även på att sprida kunskap om alkohol och riskbruk brett bland anställda och chefer. Sara Alfredsson, personal- och arbetsmiljöstrateg, har hållit en rad föreläsningar under de senaste två åren – på arbetsplatsträffar, i chefsgrupper och under utbildningen för nyanställda som hålls på våren och hösten. Hittills uppskattar hon att hon har nått ungefär en tredjedel av alla anställda.

– Målet är att öka medvetenheten om vad alkohol och riskbruk är, och att göra ämnet mindre tabubelagt. När samtalet om alkohol väl kommer igång brukar det finnas stort intresse, tycker Sara Alfredsson. Många blir förvånade när de får veta hur mycket alkohol en vanlig folköl eller en flaska vin innehåller. Och för många blir det en nyttig tankeställare att räkna på hur mycket alkohol de dricker under en vecka.

Ulric Hermansson tror att det ofta räcker långt att svara på de tio frågorna i ett AUDIT-test (Alcohol Use Disorders Identification Test) och göra ett blodprov.

– Det gör att du börjar tänka. Det har vi sett tidigare med rökning – bara att ställa frågan “röker du?” ger effekt.

Individen väljer

Men det gäller att återkopplingen inte uppfattas som undervisande eller konfrontativ, menar Ulric Hermansson. Det måste vara tydligt att ansvaret ligger hos individen, som ska vara fri att välja om och hur den vill komma till rätta med problemet. Även om alltfler arbetsplatser arbetar enligt riskbruksmetoden finns fortfarande många som inte gör det.

Under 2004-2010 erbjöd Folkhälsoinstitutet fortbildning om alkohol och riskbruk för personal inom primärvården, företagshälsovården och studenthälsovården. Ulric Hermansson anser att det behövs ett långsiktigt arbete på nationell nivå för att hålla frågan levande. Regeringen har fått förslag om ett fortsatt kompetensutvecklingsprogram.

Text: Fatima Grönblad, 16 april 2014