Tidigare hade Staffan Skarrie ensamt ansvar för över 70 medarbetare. Nu delar han chefsskapet på enheten Fysioterapi Mölndal med Gunilla Kjellby Wendt. Det ger möjlighet att ta mer helgjutna beslut. Samtidigt upplever personalen att de har fått närmare till sina chefer.
På skylten utanför Gunilla Kjellby Wendts rum mitt i korridoren står fortfarande Staffans namn. De har nyligen bytt, förklarar hon.
– Rummet som Staffan har nu ligger lite mer avskilt. Vi har märkt att man får lite olika frågor beroende på var man sitter. Så vi byter varje år för att inte hamna i olika roller, säger Gunilla Kjellby Wendt.
Gunilla ställer dörren rejält på glänt ut och vi slår oss ner runt det runda bordet. Hon berättar att hon kom hit till enheten för Fysioterapi på Mölndals sjukhus för 4,5 år sedan, från ett tidigare jobb som chef för en motsvarande enhet på Östra sjukhuset i Göteborg.
Beslutet om att rekrytera en ytterligare chef togs av verksamhetschefen, som del av en generell strävan att minska antalet medarbetare per chef. Ekonomiskt löstes det genom en omfördelning av verksamhetens egen budget, samt ett mindre tillskott från en omfördelning inom sjukhuset.
Staffan Skarrie minns att han var orolig inför förändringen.
– Jag kände mig osäker på vem det skulle bli och hur det skulle fungera. Man vet ju vad man har men inte vad man får.
Nu är han och Gunilla ense om att det blev bra. Jättebra.
– Jag är övertygad om att vi gör bättre ifrån oss tillsammans. Och det är roligare att vara två, säger Staffan Skarrie.
De har tid att engagera sig mer nu
Gunilla Kjellby Wendt håller med.
– Genom att vara två får man chans att dela det svåra med någon som är lika ansvarig, och att reflektera tillsammans, både inför beslut och i efterhand. Jag lär mig mer av att vara två, både om mig själv och om olika processer.
Ger känsla av att bli mer sedd
Skyddsombuden Gisela Heranen, fysioterapiassistent, och Pia Rundlöf, fysioterapeut, tycker också att det märks skillnad.
– Man känner att de har bättre insyn. Är man bara en kan man inte fördjupa sig i allt, säger Pia Rundlöf.
– De har tid att engagera sig mer nu. Det gör att man känner sig mer sedd i det vardagliga, säger Gisela Heranen.
Men det är inte givet att det blir bra bara för att det blir fler chefer, betonar de.
– Det vill till att det är chefer som kan samarbeta. För det är nog inte så lätt, säger Pia Rundlöf.
En gemensam ledarstil är viktig för att det ska funka, tror Pia och Gisela. Det har Staffan och Gunilla. Klimatet de förmedlar handlar om frihet under ansvar, med en öppenhet för att lufta alla sorters bekymmer.
– Dessutom kompletterar de varandra väl. Staffan är markbunden, medan Gunilla kan mycket om forskning och har många kontakter utåt, säger Pia Rundlöf.
Tar alla viktiga beslut gemensamt
Inför att enheten skulle få två chefer fick alla anställda chans att uttrycka sina förhoppningar och farhågor. Sedan gjordes en uppföljning ett år senare.
En risk som många såg var att enheten skulle bli uppdelad och att det skulle orsaka konkurrens mellan olika grupper.
Så har det inte blivit, enligt Pia och Gisela. Visserligen har Staffan och Gunilla delat upp ansvaret för vissa områden – där Gunilla oftare träffar fysioterapeuterna inom stroke, medan Staffan har fler vardagskontakter med personalen inom reumatologi, samt med assistenterna på enheten. Men det är ändå tydligt att de leder enheten tillsammans och tar alla viktiga beslut gemensamt.
Personligen upplever Pia Rundlöf, som jobbar inom stroke, att hon har sin chef mera med sig i det vardagliga nu. Så tror hon att många känner.
– Vi fick vara mer självständiga innan. Numera har vi som jobbar inom stroke regelbundna träffar där Gunilla är med. Det ger chans att prata mer ingående om vad som händer.
Tryggt att ha chef med bra insyn
Eftersom personalen ofta jobbar i team kring patienterna och tillbringar en stor del av sin arbetstid på andra sjukhusavdelningar påverkas de i hög grad av vad som sker där. Därmed behöver de chefer som står upp för deras intressen, konstaterar Pia och Gisela.
– Även av det skälet känns det tryggt att våra chefer har förståelse för hur vi jobbar, säger Pia Rundlöf.
När det är dags för utvecklings- eller lönesamtal brukar Staffan och Gunilla sätta upp listor med tider. Sedan skriver var och en upp sig hos den de helst vill ha möte med, utan att behöva motivera sitt val.
– Det är ett bra system, då kan man välja utifrån vem man själv är och vad man håller på med, säger Pia Rundlöf.
Ska genomföras i hela regionen
Ambitionen att minska antalet medarbetare per chef har funnits i många år inom Västra Götalandsregionen, men det har gått långsamt. I januari 2015 tog regionledningen ett skarpt beslut om att varje chef ska ansvara för mellan 10-35 medarbetare, dock utan att avsätta några extra pengar. Förändringen ska vara genomförd senast i december 2017. För tillfället uppfylls normen om antal medarbetare för omkring hälften av regionens 1 700 chefer.
Hur påverkas då chefens egen arbetssituation av förändringen? Staffan Skarrie funderar ett slag.
– Jag tror egentligen inte att min arbetsbelastning har förändrats så mycket. Om man är en person som sätter gränser, vilket jag är, så fyller man sin arbetstid hur som helst. När jag var ensam stängde jag fler dörrar. Det akuta skapade jag mig alltid utrymme att hinna med. Men en del av det subakuta stängde jag av eller prioriterade ner.
Den största förändringen handlar snarare om det som kommer ut av ledarskapet, menar Staffan Skarrie. Tack vare att de tillsammans kan hålla fler frågor öppna kan de förebygga att mindre problem gror sig större och riskerar att bli infekterade.
– Två personer kan åstadkomma mer i fler frågor. Dessutom tror jag att de enskilda frågorna blir bättre belysta och genomgångna tack vare att vi är två, säger Staffan Skarrie.