Annika Edwards
Två personer som varit involverade i Chefios, forskningsprojektet som studerat chefers organisatoriska förutsättningar, är Hans Lindgren och Birgitta Roos.
Hans är forskare vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Och Birgitta var tidigare stadsdelsdirektör i Göteborg, och är numera VD i ett kommunalt bolag.
När man arbetar med en förändringsprocess måste man veta hur man ska påverka de förutsättningar man vill förändra. Och hur man får alla engagerade.
Det handlar alltså om processägande. Varför är det så viktigt?
Birgitta Roos
Om jag ska börja svara så kan jag säga att jag tycker att det är nog ett av de viktigaste, att man utser en processägare. Som ska vara med, att i dialog med andra som också är motorer och arbetar för ett förändringsarbete, ändå vara den som entusiasmerar, är lyhörd för vad som händer, och har hela tiden målet framför ögonen.
Och det är ju ett förberedelsearbete innan man startar ett förändringarbetet. Att man har med sig delar av organisationen som tror på förändringen, men också på processen. Och Hans har ju lärt mig en sak. Han satte ord på det som jag inte hade tänkt på tidigare. Nämligen att det är viktigt att dela värld.
Delar man värld i ett förändringsarbete så bidrar alla till att det går snabbare, blir bättre… Alltså, själva processen blir målet på det sättet.
Annika Edwards
Vem är det som ska äga och driva förändringsprocessen?
Birgitta Roos
Alltså… – Alla!
Hans Lindgren
Ja, alltså… Vi verkar i komplexa system, i komplexa organisationer. Och då kan man inte styra dem utifrån… Att rulla ut förändringsarbete utifrån diktat och ovankommande styrning. Det fungerar inte, för det tolkas om och får en massa motstånd och det händer en massa konstiga saker. Så processägandet måste vara distribuerat. Intentionen av dit man vill ska allra helst ägas av alla.
Olika människor har olika kvalitéer i det arbetet kan man säga. Där du (Birgitta) är en fena på att länka folk, och andra är fenor på andra saker.
Annika Edwards
Och Birgitta, du blev utsedd till årets offentliga chef 2016. Bland annat just för ditt framgångsrika förändringsarbete. Vilken utmaning tycker du personligen har varit störst?
Birgitta Roos
Ja, genom åren har jag lärt mig att inte ha för bråttom. Jag kommer ihåg de första förändringsarbeten jag gjorde för kanske 20-25 år sedan. Då hade man lite bråttom, och väntade inte ut så att organisationen var med. Så därför är det viktigt att man håller processen i den fart så att alla hinner med.
Annika Edwards
Jag skulle vilja ha några konkreta exempel på lyckade och mindre lyckade förändringsarbeten.
Hans Lindgren
Ett av de tydliga exemplen är där en förvaltningschef inte har tillträde till makten så att säga. Där det inte finns en tillitsfull dialog. Och i det här fallet så var det så att hon förvägrades att över huvud taget ha kontakt med kommunledningen. Och det fick en oerhörd påverkan på många sätt. Bland annat så ledde det till misstroende från medarbetarna, även om det var hon som satt i en obehaglig situation. Och det är ett väldigt tydligt exempel på hur det inte gick att komma dit man ville.
Birgitta Roos
Det är klart att det finns motgångar under ett förändringsarbete även om det kan bli lyckat. Och det har jag varit med om, att man har fått stanna upp… Jag kan ta ett exakt exempel då. I den tekniska (förvaltningen) blev jag efter ett tag varse att cheferna inte ville släppa sina specialistroller. För i en intervju som vi hade i en workshop, så frågade vi: ”Vad är det roligaste i ditt jobb som chef?” Ja, då svarade många: ”Det är att få driva egna projekt från ax till limpa”. Men det är ju inte ledarskapet, det är ju inte chefsrollen. Då fick vi stanna upp och göra ett omtag där vi identifierade de olika chefsrollerna. Vad innebar det att vara chef? Och då var det faktiskt ungefär 10 procent som lämnade sitt chefsskap under den processen.
Men målet blev ju väldigt lyckat. För då hade vi renodlat chefsrollen. Och de som var kvar var de som var engagerade i att fortsätta driva det här förändringsarbetet.
Annika Edwards
Nu har det ju kommit några goda råd längs vägen, men har ni några konkreta ord att skicka med de som ska inleda ett förändringsarbete?
Birgitta Roos
Jag tror att både små-, mellan- och stora kommuner kan göra underverk om man går igenom Chefios. Titta på den här organisationsanalysen till exempel. Då kan man se hur styrning och ledning kanske inte når fram. Utan, att man fastnar i organisatoriska frågor som inte är de enklaste vägarna. Det hade varit jättespännande om en hel kommun hade velat göra det.
Ja, men det tror jag på. Ett uppdrag för oss (Hans och Birgitta), eller hur? Ja, vi pensionärer! (Skratt).
Annika Edwards
Tack Birgitta Roos och Hans Lindgren.
