Människor är oförutsägbara och de kan ställa oss inför situationer där vi kanske inte reagerar som vi trott vi skulle göra.
Hur hanterar vi situationerna när de faktiskt händer?
Det kom en bror till en patient som hade kommit in som ett traumalarm efter ett våldsbrott som var väldigt angelägen om attträffa sin bror. Men eftersom han var på operation så kunde inte vi anordna det och vi kunde inte släppa in honom heller.
Och då blev han hotfull, både att han skulle slå och att han tänkte våldta mig.
Det var en kund som skrek till mig att jag skulle paxa hans plats när jag jobbade, vilket jag inte kunde göra men jag kunde inte säga det till honom så då åker han tillbaks, och åker runt för att komma till sin plats.Och då hade en annan kund tagit den platsen. Och sen så sliter han upp dörren, går fram till mig och bara tar tag i mig och sägerdu hade en uppgift, du skulle paxa min plats.
För ett antal år sen blev jag en morgon uppmanad att gå in till en patient som jag inte kände.Patienten mådde psykiskt dåligt och situationen ledde till att jag blev överfallen och biten.
Situationen i sig redde upp sig. Som doktor fokuserar man ju sen på det rent medicinska. Företagshälsovård, provtagning.Det var en blodsmittad patient. Antibiotika osv. Men sen kom ganska mycket tanker efteråt. Man har en liten familj med små barn. Hur kommer det påverka oss?Vad är det här för person? Finns det kriminalitet osv.
Jag har lektion med en årskurs sjua. Och mitt under lektionen så hör jag ett tickande ljud.Det låter såhär tick, tick. Och det låter som en bomb.Och jag blir väldigt rädd. Sen plötsligt är det en kille i klassrummet som skriker ut nånting som gör attnästan alla elever springer ut därifrån. Då blir jag bara väldigt chockad för att det är också första april så det är ju ett dåligt skämt.Så jag blev väldigt berörd av händelsen och jag tar med mig hela händelsen sen in i helgen och mår ganska dåligt över det här.
Efter klockan 17 så försvinner alla människor härifrån. Vid ett tillfälle, då var det i badrummet, jag trodde det var en flicka bara men när hon öppnade dörren då sitter en annan kille där och jag har aldrig sett honom förut. En ganska stor kille. Och han sitter bara kvar. Han vägrar göra det jag ber honom om, att lämna.Han går emot mig, pressar upp mig i väggen och vägrar lämna. Så jag blir väldigt rädd. Otroligt rädd. Jag börjar skaka.de allra flesta av oss kanske inte hamnar i hotfulla situationer särskilt ofta.Men när vi gör det måste vi ha rutiner för att hantera dem.Rutiner är ju viktigt. Ett viktigt stöd. Men de kommer behöva tolkas utifrån vad de innebär i en aktuell situation.
Och hur vi tolkar saker kan vi förfina tillsammans med våra kollegor så att vi har en samsyn kringvad våra rutiner innebär i praktiken.
Vi hade en medborgare som ville felanmäla en gatubelysningslampa som var mörk.
Det drog ut litegrann på tiden och han blev mer och mer hotfull, mer och mer arg i sin ton.Och det slutade med att han hotade med att gå till tidningen och namnge migoch menade på att jag var skyldig till alla mord och våldtäkter i den här kommunen.
Häromveckan så inkom det ett hot i min mailkorg och det hotet innebar att jag blev hotad till dörren och att den här personenifråga även skulle ge sig på mina barn och döda dem. Och det gör ju mig förstås att jag ifrågasätter mitt jobb. Ska jag jobba med det här? Det var en föredetta patient som jag visste hade misshandlat andra personer. Och han började ta kontakt med mig via brev till mottagningen. Han skickade sms. Han mötte upp mig när jag var på väg hem från jobbet och ville att vi skulle göra vanliga saker som att fika osv menmed den bakgrunden och att han inte ville backa när jag sa till så kändes det väldigt obehagligt.
Att hantera människor i hotfulla situationer är bland det svåraste som finns.Det är därför praktiska kunskaper om bemötande behövs, både för oss som individer men också i våra arbetsgrupper.Hur hanterar vi situationer med hot och våld?
