Hur kan chefer och skyddsombud i skolan och förskolan tackla kraven i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA? Företrädare för SKL och fackförbunden tar gemensamt fram stöd och hjälp, som fördjupar Suntarbetslivs verktyg OSA-kompassen.
Det här är en av fem arbetsgrupper som parterna bildade efter det senaste centrala avtalet, som de slöt i höstas. Då var OSA–föreskrifterna pinfärska – och de lyfte upp flera av de arbetsmiljöfrågor som chefer och skyddsombud ute på skolorna redan har stött och blött i åtskilliga år. En del av dessa har nog inte alla sett som direkta arbetsmiljöfrågor, som arbetstidens förläggning och tydlighet om vad arbetets krav och gränser. Men här har en svängning skett de senare 5 – 6 åren.
– Arbetsmiljön färgar alla andra frågor, som rödbetsspad i vatten, säger Jens Könberg, Lärarnas riksförbund. Och arbetsmiljöfrågorna kommer alltid upp som en av de viktigaste frågorna, i varenda undersökning och när vi träffar medlemmar och förtroendevalda.
Vi vill väldigt gärna ha kontakt med chefer och skyddsombud som har något att berätta om sitt arbetsmiljöarbete
Söker arbetsplatser med goda exempel
En huvuduppgift för gruppen är att fylla på Suntarbetslivs verktyg OSA-kompassen som sjösattes i mars, med verktyg anpassade till skolans och förskolans arbetsmiljöer, goda exempel från arbetsplatser och forskarintervjuer.
– Vi vill väldigt gärna ha kontakt med chefer och skyddsombud som har något att berätta om sitt arbete med de olika OSA-områdena, säger Gunnar Sundqvist, SKL, som själv deltagit i den partsgemensamma grupp som under vintern tagit fram OSA-kompassen.
Gruppen började sitt arbete i början av 2016 och siktar på final i höst. Just nu siktar man på fyra konferenser, i Stockholm, Göteborg, Malmö och på Arlanda. Gruppen samarbetar med Suntarbetsliv och en tanke man har är att filma en konferens så att de som inte kan komma ändå kan ta del inslagen.
– Vi hade många bollar uppe i luften i början, men det har gått bra att tratta ner allt till tankar som vi är eniga om. Vi har en tydlig, gemensam bild av vårt uppdrag, säger Jan Bergström, SKL.
Det handlar ju i grund och botten om att man ute på skolorna ska hitta sätt att förebygga de organisatoriska och sociala arbetsmiljöproblem som Arbetsmiljöverkets föreskrifter handlar om – och detta är ett gemensamt intresse, menar han.
Tre paragrafer i fokus
Vilka är de viktigaste OSA-utmaningarna i skolans och förskolans värld? Enigheten är stor bland gruppens medlemmar om att det handlar om de tre paragrafer i föreskrifterna som handlar om arbetsbelastning – ohälsosam arbetsbelastning i allmänhet, psykiskt påfrestande arbete, och otydlighet om arbetets krav.
Några frågor som gruppen mer konkret kommer att fokusera är prioritering och tydlighet när det gäller kärnarbetsuppgifter kontra ”övriga” arbetsuppgifter, förutsättningarna för chefer att bedriva ett hälsofrämjande ledarskap, och hur man sätter upp användbara mål när det gäller OSA-områdena.
När det gäller psykiskt påfrestande arbetsuppgifter finns en het fråga som man nog ganska sällan haft på bordet i arbetsmiljöarbetet: att hantera en del barns och en del föräldrars problemskapande beteenden.
Belastning och prioritering
– Våra medlemmar beskriver arbetsbelastningen som ett av de största problemen, säger Erik Hallsenius, Lärarförbundet – som i gruppen från sommaren blir ersatt av Cyrene Waern, eftersom han ska börja arbeta med arbetsmiljöfrågor vid Offentliganställdas Förhandlingsråd, OFR.
Han menar att det finns nya och bättre förutsättningar för att tackla arbetsbelastningen, i ett nära samarbete mellan parterna: För det första ställer OSA-föreskrifterna krav. Och för det andra ser arbetsgivare arbetsbelastningen, i synnerhet de många uppgifterna vid sidan av undervisningen, som ett problem för såväl arbetsmiljön som verksamheten. Belastningen underlättar inte heller arbetet med att rekrytera – och behålla – lärare.
Gunnar Sundqvist bekräftar Erik Hallsenius bild:
– Som arbetsgivare är det lika mycket i vårt intresse att exempelvis hålla nere lärarnas administrativa arbete, som ju har ökat, säger han. Men vi rår inte alltid över detta, när det kommer krav från staten om rapportering och utvärderingar.
SKL har sedan tidigare ett projekt tillsammans med Stockholm, som handlar om att prioritera uppgifter, Prio-projektet. Redan har staten backat en smula från alla rapporteringskrav, även om det enligt företrädarna för lärarna menar att detta slår igenom olika mycket ute i kommunerna. En del tycker att det är säkrast att fortsätta att samla in samma uppgifter som förut, när man nu har byggt upp system och rutiner för detta.
Även cheferna far illa
Nu kommer också signaler från regeringen om en ”tillitsreform”: tillit som grunden för styrsystem i det offentliga, som alternativ till ”New public management”, som länge dominerat. Tillsammans med OSA-kraven och Prio-projektet kan det leda till ett nytt läge för arbetsmiljödiskussionerna om arbetsbelastning ute på skolorna. Men det finns utmaningar:
– Det är svårare för en skolchef att prioritera bland en lärares uppgifter, om man jämför med hur det är för en chef på en fabrik eller ett kontor, som lättare kan se och följa medarbetarnas arbete, säger Gunnar Sundqvist.
Chefsrollen och chefens förutsättningar är också ett tema som återkommer när lärarförbundens företrädare talar om vilka frågor som blir viktiga i OSA-arbetet på skolorna och förskolorna. De pekar på att antalet medarbetare, som en rektor eller förskolechef har under sig, ofta kan mäta sig med äldreomsorgen, som hittills blivit mer uppmärksammad när det gäller den frågan. Det innebär att man kan ha ända upp till 30, 40, 50 medarbetare. Såväl chefer som medarbetare kan fara illa av detta.
– Det gäller att vi lär oss att vi äger problemen gemensamt, även på nivåerna ovanför skolan och förskolan, på förvaltningsnivå, så att man inte hamnar i att alla kastar skuld mellan varandra, säger Lars Svensson, Lärarförbundet.
Schemaläggning och tjänstefördelning avgör
På skolorna finns ett tillfälle på året, då det är särskilt viktigt att arbeta med riskbedömning när det gäller ohälsosam arbetsbelastning, betonar Mattias Torell, Lärarnas riksförbund.
– Det är när man lägger schemat för det kommande läsåret, och fördelar tjänster! Det man bestämmer då är svårt att ändra på senare, för det är så mycket som hänger ihop med schemat. Därför gäller det att då arbeta med fördelningen av de tre uppgifterna: undervisningen, förberedelser för undervisning – och övriga arbetsuppgifter.
Dessa övriga arbetsuppgifter är allt från att hänga upp gardiner och vakta på skrivningar och raster, till kontakter med föräldrar och – återigen – alla rapporter, för utvärderingar, konstaterar han.
– De här övriga arbetsuppgifterna har ökat, som ett resultat av att andra yrkesgrupper antingen har försvunnit helt, och eller har färre anställda: vaktmästare, skolvärdinnor, fritidspedagoger, säger Jens Könberg. Samtidigt har man lagt på skolan ett större ansvar när det gäller tillsynen av eleverna. Man ska kunna veta var de är.
Problemskapande beteende och emotionell belastning
En särskild övrig uppgift, som vuxit, är att ta sig an elever och förskolebarn med problemskapande och utmanande beteende, eller utåt- eller inåtagerande beteende – det finns olika beteckningar. Det sker många gånger i samarbete med föräldrar, elevvårdsresurser i kommunen, ibland socialtjänsten. Och det handlar förstås om barnen bästa, och kommunens skyldigheter finns stadgade i lag. Men problematiska beteenden påverkar förstås också arbetsmiljön för övriga berörda i skola och förskola, såväl vuxna som barn.
Själva arbetet med de barn som i vissa fall är sårbara och utsatta, i andra fall är aggressiva och rentav våldsamma, är i sig en emotionell belastning av den typ som OSA–föreskrifterna beskriver i en av sina paragrafer.
– Visst försöker man ha en professionell distans, som det heter. Men det går ju inte att vara känslomässigt likgiltig inför elever som exempelvis har självskadebeteende eller till och med självmordstankar, säger Jens Könberg.
Det finns andra faktorer i arbetet som kan vara psykiskt belastande.
– Trycket på lärarna från föräldrarna är något som har ökat mycket, påpekar Lars Svensson. När jag började hade vi lärare ofta något av en medförälderrelation, men nu blir föräldrar ofta mer som kunder som det gäller att hålla nöjda för att skolan eller förskolan ska klara sig i konkurrensen, oavsett om det är en kommunal, privat eller kooperativ arbetsplats. Och det kan många gånger finns en motsättning mellan att vara professionell som undervisare och pedagog, och att skapa kundnöjdhet.