Ett tredubblat hälsotal på bara ett år. Det blev resultatet när hemtjänstpersonalen i Snöstorp, Halmstad fick träna på arbetstid och sätta upp mål för sin hälsa. Chefen Josefin Green var till en början osäker på hur satsningen skulle tas emot, men överraskades av gruppens motivation.
Svett och stånk, och sedan en skön dusch. En gång i veckan ger undersköterskorna Berit Arturson och Lill Björkman sina muskler en rejäl omgång i personalgymmet i rådhuset i Halmstad.
– Jag känner i hela kroppen att jag mår bättre, säger Lill Björkman.
– Träningen kickar igång något, det är väl endorfinerna som släpps ut. När vi inte har tränat är det som att kroppen saknar det. Det blir som en nyttig drog, säger Berit Arturson.
Fram till för ett par år sedan hade ingen av dem tränat på gym. Både Lill och Berit hade gått och tänkt att de ville motionera mer, men det var svårt att komma igång.
– Det blir lätt att man skjuter upp det. Man ser inte hur man ska få in det i livet, säger Lill Björkman.
Läkarledd hälsostudie
Hälsoprojektet på arbetsplatsen var knuffen som fick Lill och Berit att börja. 2013 fick deras arbetsgrupp chansen att delta i en ettårig studie ledd av läkaren Erland Colliander. Den inleddes med att chefen Josefin Green deltog i en utbildning om hälsa och träning.
I nästa steg bjöds hela personalgruppen in till en inspirationsföreläsning. Alla fick också fylla i en hälsoenkät och göra ett test av bland annat blodtryck och kondition. De som ville delade sedan med sig av resultaten till Josefin Green, som efter att ha analyserat dem ihop med Erland Colliander höll individuella hälsosamtal.
Det handlar inte om att bestiga Mount Everest inom ett halvår, utan det ska vara mål som man kan uppnå
Under samtalen resonerade Josefin Green med var och en om vad som kunde få dem att må bättre. Alla uppmanades sedan att sätta upp mål, där de själva valde vad de ville prioritera och vilken nivå de ville sikta på. Någon bestämde sig exempelvis för att dra ner på rökningen, en annan att börja springa en gång i veckan.
– Det handlar inte om att bestiga Mount Everest inom ett halvår, utan det ska vara mål som man kan uppnå. Det är oftast steget att börja som är det svåraste, säger Josefin Green.
Under det år som projektet pågick fick alla möjlighet att träna en timme i veckan på arbetstid, genom att de fick betalt för en timme extra utöver den tid de var schemalagda hos brukare.
Tredubbling av frisknärvaron
Effekten på antalet sjukdagar blev tydlig. Innan projektet började låg frisktalet, det vill säga hur stor andel av arbetsgruppen som hade noll sjukdagar på ett år, på 11 procent. Ett år senare var det uppe i 32 procent.
Vid en uppföljning i augusti 2015, ett år efter projektets slut, hade frisktalet stigit ytterligare, till 40 procent.
– Att det skulle bli så här bra var det ingen som trodde, säger Josefin Green.
Även Laila Eriksson, regionalt huvudskyddsombud på Kommunal, ser satsningen som lyckad.
– En del av dem som var med har ju faktiskt fortsatt att träna. En timmes träning på arbetstid är inte mycket, men det behövs heller inte så mycket för att komma igång. Då blir det något i alla fall.
Utöver träningen tror hon att satsningen i sig har betydelse.
– Jag tror att det handlar om att bli sedd. Man känner att arbetsgivaren vill satsa, att jag är värd något.
Ovant att prata om hälsa på individnivå
Josefin Green berättar att det först kändes lite nervöst att prata ingående med sina anställda om deras hälsa. I ett annat sammanhang skulle det kanske uppfattas som känsligt att berätta för chefen om sina krämpor, tror hon. Men här var det så tydligt sikte på det friska, och att satsningen var något man gjorde tillsammans.
Utöver de individuella målen satte gruppen även ett gemensamt mål om minskad sjukfrånvaro, som följdes upp på arbetsplatsträffar varje månad.
– Det är en ganska tävlingsinriktad grupp, så jag tror att det bidrog, säger Josefin Green.
Att som chef ta på sig rollen som käck hälsoambassadör kändes först ovant, och Josefin Green var osäker på hur gruppens mottagande skulle bli.
– Jag var osäker – vill de verkligen göra detta?
Där var det till hjälp att projektledaren Erland Colliander så tydligt förklarade vilka effekter träning kan ge, i kombination med att betona det egna ansvaret.
– Han sa att ”har du ont i ryggen och vet att det är bra att träna men inte gör det, då får du gå och ha ont i ryggen”.
Att frisktalet fortsatt uppåt efter projektets slut ser Josefin Green som ett tecken på att man gemensamt lyckats vända kulturen i arbetsgruppen.
Hennes intryck efter tio år inom äldreomsorgen är annars att de återkommande rapporterna om tung arbetsmiljö och höga sjukskrivningstal riskerar att besanna sig själva.
Hälsoinspiratörer peppar gruppen
Undersköterskorna Helene Persson och Kersti Lööv har tagit på sig att vara hälsoinspiratörer och bidra till att hålla igång arbetsgruppen. Under de senaste åren har de tagit initiativ till bland annat rundpingis, bowling, tipspromenader och en stegtävling.
Under en period höll de i en enkel morgongympa för rygg och armar en gång i veckan. Det var uppskattat av flera, men rann ut i sanden på grund av tidsbrist under en period då en brukare behövde tillsyn dygnet runt.
Just att hålla liv i träning och aktiviteter är en utmaning, tycker Kersti och Helena. Både på grupp- och individnivå.
– Har man haft uppehåll ett tag så får man tvinga sig själv i början, tills det blir lättare, säger Kersti Lööv.
Själv har hon hittat en egen metod: Att anmäla sig till motionslopp. Under de senaste åren har hon genomfört alla lopp inom Tjejklassikern, i form av bland annat 10 mil på cykel Vättern runt och tre mil på skidor under Halvvasan.
– Om man anmäler sig till ett lopp blir man så illa tvungen att träna, även om man inte vill för tillfället.
Berit Arturson och Lill Björkman har ingen ambition att tävla, utan tar istället hjälp av varandra.
– Det gäller att behålla motivationen, till exempel om man har varit ledig över julhelgen, eller om man varit förkyld. Det är lättare om man är ett par stycken, säger Berit Arturson.
Resultaten från hälsostudien har presenterats för ansvariga politiker, men än så länge finns inte beslut om fortsättning.
– Träning på arbetstid borde vara något som arbetsgivaren satsar på. Det skulle man nog tjäna på. Även om vi har hjälpmedel så är det ju tunga jobb, både för själen och kroppen, säger Berit Arturson.