Våld i hemmet - han vågar fråga

1 oktober 2019 Lästid: 5 min
Marcus Gustavsson, chef för ett äldreboende i Göteborg står i en korridor på äldreboendet.
Marcus Gustavsson föreläser om våld i nära relationer för chefer och fackliga företrädare. Ofta kommer frågan upp om var gränsen för privatlivet går, men åsikten att man inte ska lägga sig i har blivit mer sällsynt.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Chefer behöver fråga sina medarbetare om våld i nära relationer. Det menar Marcus Gustavsson, chef för ett äldreboende i Göteborg. Hans före detta kollega misshandlades svårt av sin partner.
– Om jag haft den här kunskapen medan vi arbetade tillsammans hade jag kanske kunnat göra skillnad, säger han.

Marcus Gustavsson tänker ofta på sin kollega. De jobbade tillsammans i hemtjänsten i Göteborg, för ungefär 20 år sedan.

– Vi hade ett bra samarbete, jag och hon. Hon var fantastisk att arbeta med. Men det var jättekonstigt att hon aldrig var det minsta personlig. Hon delade inte med sig av vem hon var utanför sin yrkesroll.

Marcus minns att hon gick klädd i långärmat eller i polokrage mitt i sommaren. Aktiviteter efter jobbet följde hon aldrig med på. Och så var det detta med hennes make. Han lämnade av henne på arbetet prick klockan 7.30. Hämtade henne klockan 16.

– Jag uppfattade henne som väldigt kontrollerad, säger Marcus Gustavsson.

Först flera år senare fick Marcus Gustavsson reda på hur det gått för hans kollega.

– Jag fick höra hon bodde på ett boende för personer med förvärvade hjärnskador. Hon hade alltså blivit slagen sönder och samman av sin man, sammanfattar han.

Utbildade sig

Här började Marcus Gustavssons engagemang för våldsutsatta. Han gick en utbildning om våld i hemmet. Han fick lära sig känna igen tecken på att någon utsätts, och märkte att mycket var bekant: den täckande klädseln, oviljan att vara med efter arbetstid, maken som hämtade och lämnade på jobbet.

– Jag tänkte direkt på henne, på vad som hade hänt om jag haft den här kunskapen medan vi arbetade tillsammans, berättar han.

Marcus Gustavsson har jobbat med våld i nära relationer i fackförbundet Vision. Där drev han frågan om att skyddsombud ska lära sig att se de tidiga tecknen.

– Skyddsombuden kommer ofta in i rehabiliteringsprocessen. Det kan vara väldigt värdefullt om de kan fatta misstanke och ställa frågan.

Kompetensutveckling för skyddsombud gjorde skillnad för flera medlemmar

Men alla tyckte inte likadant. Marcus Gustavsson stötte på frågor om var gränsen mellan arbete och privatliv egentligen går. Ska man verkligen lägga sig i vad som händer utanför jobbet? Ska fackförbundets pengar gå till detta?

– Det var inte helt okontroversiellt. Men jag vet att satsningen på kompetensutveckling för skyddsombud gjorde skillnad för flera medlemmar.

En personalpolitisk fråga

Idag föreläser Marcus Gustavsson om våld i nära relationer. Åhörarna är chefer, medarbetare, HR-specialister och fackliga företrädare. Frågan om var gränsen för privatlivet går är fortfarande aktuell. Men åsikten att man inte ska lägga sig i har blivit mer sällsynt.

Samma sak märker han i arbetet som enhetschef på ett äldreboende i Göteborg. Här är arbetet med våld i nära relationer en viktig del av chefskapet, menar han. Devisen är att hellre lägga sig i för mycket än för lite.

– Jag ser det som en personalpolitisk fråga. Ska vi göra så mycket eller så lite som möjligt för att stötta våra medarbetare? För mig är svaret självklart.

Kan så ett frö

Det viktigaste i Marcus Gustavssons arbete mot våld i nära relationer är att våga fråga, om han ser något av de tecken han lärt sig att vara uppmärksam på. Det kan handla om att någon har mycket korttidsfrånvaro, eller partners som ringer väldigt ofta under arbetstid.

Oftast blir svaret nej, även då våld faktiskt förekommer. Men arbetet behöver ändå inte vara förgäves.

Det finns ingen manual för hur man ska hantera svaret.

Som exempel nämner han en medarbetare som hade blåmärken på armarna och ofta var borta. Marcus Gustavsson kallade till ett rehabiliteringssamtal där han frågade henne rakt ut. Hon blev upprörd, tyckte att han gått över gränsen. Men hon tog ändå emot ett kort med ett nummer till Kvinnofridslinjen. Dit kan man ringa varifrån som helst i landet om man själv eller någon närstående blir utsatt för våld i en nära relation.

– Några månader senare berättade hon att hon utsatts för våld hemma och fått hjälp av Kvinnofridslinjen att ta sig ur sin destruktiva relation. Förhoppningsvis kan man så ett frö, vilket gör det lättare att ta steget senare, säger Marcus Gustavsson.

Göteborgs stad har ett frågeformulär som chefer kan ta till vid upprepad korttidsfrånvaro. Det är en början, men Marcus Gustavsson efterlyser bättre stöd för chefer i nästa skede.

– Det finns liksom inte en manual för hur man ska hantera svaret. Där behöver chefer verkligen stärkas. Det handlar inte först och främst om att följa ett formulär utan man måste kunna hantera vad som kommer upp när man ställer frågan.

Först då kan man göra skillnad, menar Marcus Gustavsson.

Har du själv blivit utsatt? Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 ger stöd till dig som utsätts för våld och hot i en nära relation. 

Fem tecken...

…som tillsammans kan tyda på att din medarbetare utsätts för våld:

  • Ofta blåmärken på kroppen – eller döljer blåmärken med täckande klädsel.
  • Ofta borta från jobbet utan rimlig förklaring.
  • Distanserar sig från gemenskapen på arbetsplatsen.
  • Får mycket ofta sms eller telefonsamtal från partnern under arbetstid.
  • Blir alltid lämnad och hämtad av partnern.

Så kan du fråga som chef

  • Visa att du bryr dig om medarbetaren och var tydlig med att samtalet är av omtanke.
  • Tala om att medarbetaren är viktig för arbetsplatsen och att du behöver hen på jobbet.
  • Var tydlig med att du har tystnadsplikt.
  • “Jag har sett följande, och undrar om du blir utsatt för våld i din relation?”
  • “Jag vill stötta dig, den här hjälpen finns att få. “

Tips för att öka kunskapen om våld nära relationer

  • Utveckla organisationen!
    Ta diskussionen i ledningsgruppen. Känner vi oss bekväma och trygga med att ställa frågan om våld i nära relationer? Har vi kunskaperna som behövs för att se tecken på att någon utsätts? Hur hanterar vi om någon berättar att hon utsätts för våld?
  • Bygg förtroende
    För att medarbetarna ska känna sig trygga med att berätta om jobbiga saker måste medarbetarna känna förtroende för chefen.
  • Checklistor är inte allt
    Checklistor och manualer kan vara ett bra stöd. Men försök landa i mötet, fokusera på personen och hennes berättelse.

Text: Nils Otto